Himla symmetriskt

-

Måndag morgon - Sandviken återgår till den inrutade tillvaron.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bubbelbalans

-
Bild
Det bubblar. Saker som legat till sig börjar röra på sig, med kraften ur vilan som följde den tappade sugen. Spåren, trådarna, flikarna och de förment meningslöst memorerade detaljerna hittar samband, visar sig och utspelas som en helhet. Min utmaning är att inte, absolut inte, förgripa mig på det utan att ha tålamod och tilltro nog att vara del av processen så att timingen blir rätt. Eftersom T illtro, T ålamod och  T ajming gör allt möjligt... Balans, över tid, hur mycket dopaminerna än sprutar av vad jag ser. Vad jag har att lära mig. Vad jag kommer att ha väldigt mycket nytta av. Tack på förhand och w ish me luck! Precis som att köra denna i lössnö känns det. Man måste hålla balansen och riktningen utan att egentligen hålla i den. Tillåta sig själv att ha balans och styrfart.
Läs mer

Visitkortstitel...

-
Bild
Dags att ta tag i flytten ur bolaget där jag varit folkbokförd en god stund. Kliva ur mailsystem, kalender och sådär. Det har visat sig häpnadsväckande svårt att ta detta, slutliga, steg. Diverse undermedvetna spärrar gör att det alltid kommer något mellan. Det är så jag kan se att det är laddat. Vilken är den nya huvudsakliga e-postadressen? Vilken av de mängder med domäner jag köpt genom åren, var och en med sitt eget budskap och sin egen inriktning är det jag ska fokusera på?   Vilken av dem är mest "jag"? Vem är jag, som yrkesmänniska - egentligen? Jag blir kallad entreprenör i många sammanhang, på ont och gott. Ibland är det som beröm för saker man tycker jag åstadkommit och ibland som skällsord eftersom jag saknar vetenskaplig bakgrund. Bägge har måhända rätt men när jag hör ordet entreprenör tänker jag först och främst på någon som kör grävmaskin. Jag är inget vidare på att köra grävmaskin, har provat. Nästa association är till en person som är dukti
Läs mer

Delegado

-
Bild
"Vad vill du bli när du blir stor?" Minns att jag ritade scener och ville spela piano. Men därifrån gled det till att vilja bli den som håller ihop det hela, konferenciern och vidare in i scenens detaljer och hur den skulle konstrueras med ljus, ljud och sladdhärvor. Jag byggde scener i kartong och lego och körde mina föreställningar. Så nu prova vi konferenciersmetoden, lämnar tydligt plats på scenen och hjälper till att skicka fram artisterna i rampljuset om de inte flyger ut ur kulissen självmant, vilket de i tilltagande grad gör när de inte behöver riskera att trampa konferenciern på tårna.  Perspektiv gör ju inte saken svårare, direkt. Vi har sällan otur med restauranger, men när man för en gångs skull hamnar på en som inte fungerar så bra inser man hur lätt det är att ta udden av en verksamhets resurser. Givande.
Läs mer