Negnitluk

Om vi tänker oss det omvända för en stund. Att drivfjädern i vårt samhälle skulle vara att ges möjlighet att hjälpa andra så mycket som möjligt istället för att få mesta möjliga ersättning utan mot minsta möjliga insats. Hur skulle det då se ut?

Om vi uppnådde den där känslan av nytta direkt utan att gå omvägen via de mest omfattande ekonomiska krumbukter som plockar bort så gott som all effekt av våra göranden. I början skulle det säkerligen ringla kilometerlånga köer av gratisresandehungriga till flygplatserna och de yrvakna skulle sannolikt plundra det som brukat betraktas såsom värdefullt. Men efter att ha konstaterat hur illa en iPhone smakar skulle nog den mest inpiskade hamster greppa läget. På några dagar, faktiskt.

Om var och en gör det som känns riktigt i den omfattning som känns bra så kan vi kanske lägga det ekonomiska paradigmet bakom oss. Och istället för att konkurrera om fullständigt konstgjorda resurser hjälpas åt att få det som faktiskt finns att räcka till så många som möjligt. Enkel huvudräkning av hur många vi är, det faktum att vi konsumerar som vi gör och insikten i att minst hälften av västvärldens befolkning sysselsätts med absoluta onödigheter (som att räkna pengar – något som inte finns) talar för att vi nog skulle kunna få det en smula trevligare. Mer tid för varandra och oss själva. Mer tillfredsställelse. Fler skatt och mer mänsklighet.

Visst – det finns människor som kanske inte skulle klara av det. Men är inte de långt färre än de som inte själsligen överlever det paradigm vi nu håller under armarna? Varje dag. Genom att acceptera de pålagda resursfrikopplade värdena som villkor för vår existens. Genom att ge bort vår tid och vår kraft till rent imaginära entiteter. Att sitta en dag på kontoret och göra något som aldrig någonsin leder någonstans istället för att kanske odla en gurka och krama sitt barn utan istället ”tjäna” 35 000 / 20 = 1 750 * 0.7 = 1 225 kronor som i vilket ögonblick som helst kan erhålla den värdelöshet ur vilken de sägs ha uppstått men som tills dess används för att betala av skulder på värden som aldrig de heller funnits.

Det är väl precis dessa tankar som kommit att definiera ordet utopi. Men med lite perspektiv på saken ser det fångade sinnets fyrkantiga fängelse i form av den rådande ordningen ut att vara långt mer utopisk och liggandes i krig med varje naturligt betingad reflex. Det är därför det inte mås så bra i alla vinklar.

För bland de som mår gott – är det inte precis så det ser ut? Att man delar med sig till sina vänner. Hjälper varandra utan krav på ersättning. Att man faktiskt vill hjälpa till – om inte annat eftersom man vill återbörda den hjälp man själv fått eller vet att man kan påkalla när man behöver den. I det lilla lever dessa mönster naturligt och helt av sig själva. Det är i de storskaliga och förvillade strukturerna som implicerar fientlighet och sätter upp murar mellan människor som det inte kan fungera. Eftersom det är precis detta som makrostrukturerna (maktrostrukturerna) syftar till; att hålla människor isär.

Det är så ohyggligt enkelt och ändå så knepigt. Dels eftersom den inducerade ineffektiviteten bromsar varje frö till nytänkande alldeles av sig självt. Dels eftersom den logiska effekten av vårt inlärda vansinne får oss att uppleva brott mot rådande ordning som otäckt när det i själva verket är tvärtom.

Och kanske framför allt eftersom vi lärt oss att vi inte kan vara utan "viktiga samhällsfunktioner" samt att människan är ett ondskefullt djur. Jag tror bägge delarna är skitsnack. Jag tror att individer som får råda över sitt eget psyke och sina egna tankar är hur kapabla som helst att upprätthålla de funktioner som krävs. I all den ändlösa flexibilitet och ändamåsenlighet som blir möjlig när det gränslösa personliga ansvaret får råda på fyrkantigt subjektstyrningsorienterade strukturers bekostnad. Jag tror att människan är alldeles vansinnigt god, men fostras ond. Det är övergången som är det knepiga. Men även den delen är under bearbetning.

Dags att tänka tanken på hur det vore om vi vände på kultingen. Negnitluk, alltså.


Smågrisar är kul ting att vända på. På bilden syns Charlie och Hugos trynen (foto [rättvänd]: Sockiplasten, aka Frugan.)

Kommentarer

  1. Riktigt!
    Men egentligen är det väl det du beskriver varken utopiskt eller omvänt. Det är väl det som är rättvänt och så vi egentligen är mot varandra när vi inte är skrämda, arga, paranoida, försvarsinriktade, hatfulla, konkurrensbesatta etc. I en psykopatiserad värld är det rätta fel och det felaktiga rätt - vi fungerar på en lägre medvetande nivå än vår potential.

    SvaraRadera
  2. Du som är datanörd i grunden :) Vad tycker du om reprap?
    http://www.youtube.com/watch?v=iMhG4fWQnlE

    SvaraRadera
  3. Hade inte sett den tidigare men det såg riktigt intressant ut (blev väldigt sugen på en slik för metall = traktordelar ;-).

    Kan gott tänka mig att den kan vara oerhört nyttig. Även om jag (på smått genetiska grunder) nog är en träskalle längst där inne. Trä slår allt...

    SvaraRadera
  4. Jag föredrar träd också, det finns så fantastiska olika egenskaper av olika träd som är okända för de flesta, även mig. Erik om du vet någon super bok om detta ämne då, inte bara täljandets glädje bok utan mer det där okända. Jag försöker finna böcker som jag vill investera i, lite böcker som har mer funktionsvärde..Perma-kultur är intressant..
    Som vanligt är det mest kloka ord på denna sida.

    SvaraRadera
  5. Anonym -> Jag skulle nog påstå att även täljandets glädje är okänt för de flesta. Men vad slår doften av trä från det kliande spånet?

    Har inga uppslag vad gäller böcker om träd, dessvärre. Har vuxit upp bland träskallar så att säga. Och jobbade faktiskt inledningsvis i branchen, vilket i och för sig var eoner sedan. Permakultur såg redigt ut. "Hands-on" som bara den: http://www.byggbeskrivningar.se/. Man får tänka på att byggbeskrivningar är skrivna av industrin och att de bara kan ses som konstruktionsmässig inspiration och inte de diktat en del tar dem för.

    Vid sidan av det vi i dag kallar praktiskt (vilket ju i sak inte har någon betydelse) skramlar något om att Nicolai Tesla var väldigt inne på träd för energiutvinning under en period. Var och en kan ju uppmäta en blygsam potentialskillnad. Men där bor något mer och det erfar nog alla som verkligen tagit sig möjligheten. Man ser det ju nästan på dem.

    SvaraRadera
  6. Ja, ibland, behöver man helt enkelt göra "helt om"....
    Som sagt tidigare, så är fokuseringen på vissa sidor (särskilt Fria Tider och Politiskt Inkorrekt) endast till för att skapa och göda hat....
    folk blir vansinniga på än det ena reportaget än det andra...när man läser dem, tar man del av en fullständigt galen, hatiskt och superfrustrerad värld...det är mycket sorgligt....
    Graden av vansinne och ondska i världen kommer förmodligen, med mycket god hjälp av massmedia, att fullkomligt explodera....
    SAMTIDIGT kommer kanske en del att kunna svinga sig förbi och undvika att låta sig dras med, eller att dras in i den totala paranoian och den totala vreden, den totala ondskan och kunna fokusera åt "ett helt annat håll".....en 180 graders helomvändning....men inte är det lätt alla gånger....
    Ondskan är mycket stor, mycket stark och mycket "överallt närvarande", och att tro att den inte finns på "Internet" är att bedra sig själv....där finns den kanske i mycket stor utsträckning...särskilt på de sidor där man kanske trodde att den inte fanns...
    Men här Erik, håller du ställningarna som vanligt!
    Det är en oas...en liten tankeoas....
    Vill inte ens tänka tanken, men anar att inom en inte alltför snar framtid så är den totala "psykosen" i världen ett faktum....då är det viktigt att "ha odlat sin relation".... till en "källa"...som kan stilla och som kan ge liv...
    Som inte finns i den materiella världen... ett litet energiuttag, som man helt enkelt kan försätta sig själv i kontakt med.....för "rening och pånyttpåfyllning"...
    Inom var och en av oss....

    SvaraRadera
  7. Det är ju egentligen den enklaste sak i världen att ta sig igenom förledenheten till källan. Men det kräver något slags tystnad och för de flesta är den tystnaden det mest svårfångade av allt. Om jag bara går till mig själv så är ju serien händelser som leder dit så osannolik att den knappt kan beskrivas. Vilket i sig är en indikation då tystnaden ju består av ingenting som i sin tur innebär att vi skapat oss en massa icke-avstängbara entiteter.

    Där vi lärts att välja mellan vänster och höger är det upp respektive ner som gäller. Och tvärtom. I det politiska systemet handlar det ju som bekant inte om vänster eller höger utan det handlar om upp och ner. I självförverkligande och framgång handlar det ju inte om att nå så högt som möjligt utan om att nå bredd. Det vi lärt oss ger tydliga indikationer om i vilka riktningar vi måste söka oss för att utöka vår förståelse för vad vi egentlige är. Vi, alltså.

    Då kanske man kan plocka fram något slags tystnad. Och i den tystnaden kan man höra den där porlande källan.

    Och detta med frustration, raseri. Möjligen emanerande ur ondska. Jag skulle ehuru vilja påstå att ren ondska är något ytterst, ytterst ovanligt. Ren ondska är till skillnad från mycket av det vi får presenterat som ondskefullt både logiskt och begripligt om man lyckas hitta des ursprungliga betraktningsvinkel vilket jag är säker på alltid är kärlekslöshetens plats.

    Vi får emellertid en massa bilder av "ondska" till oss. Men det är kanske inte ondska vi ser utan konstruerande skeenden (iofs emanerande ur ondskan på ett eller annat sätt). Skeenden som kommer till får kännedom för att bättra på vår fruktan.

    Jag vet precis lika lite som någon annan, men jag får intrycket av att vi knatar runt här just för att bryta igenom den barriären.

    SvaraRadera
  8. Erik sa: "Skeende som kommer till får kännedom för att bättra på vår fruktan",
    Ja, det är kontrollverktyget nummer ett....

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Trend

Bubbelbalans

Vortex. Råbjörk.