Konspiratoptimist

Förklarade att jag i grund och botten nog var disponerad att uppleva vad man i vardagligt tal ofta slarvigt kallar konspirationsteorier som mer tillförlitliga än gängse monopolistiskt framhamrade verklighetsbild. Ett undslippande orsakat av systematiska säkerhetsfunderingar och dess egen monumentalitet. Jag sa det inte på det sättet. Jag sa att jag inte är säker på att de som utvecklar datavirus är oavlönade. Med nödvändigt resonemangsanhang.

Diskussionspartnern genmälde muntert att det sannolikt var på grund av en systematiskt god tro på mänskligheten. Ett resultat av föreställningen ”det kan ju inte vara så att människor är så här jävliga med varandra – måste vara regeringens eller någon annan mörk makts illdåd”. Rackarns när den föreställningen faller - ”you’re in for a bad surprise”.

Då kunde jag i min tur och till min egen upphöjda förvåning svara att jag kommit från andra hållet; att jag nästan hela mitt liv sett och låtit mig nedslås av det förmodade faktum att människan är ond och att allt elände vi ser är den naturligaste sak i världen. Men att jag tröttnat på det och beslutat se på saken från ett annat håll.

Om inte annat eftersom det är oerhört mycket roligare och mer givande på alla plan. Samtalspartnern förstod vad det verkade. Lyfte på ett glatt ögonbryn. Jag är inte övertygad om att han helt saknar insikter bortom vad man ventilerar över en random grön kaffekopp. Må vara hur det vill med den saken. Hade inte reflekterat över att detta sökande faktiskt är resultatet av den mest svårartade optimism. Vilket ju om man vill kan ses som ytterligare en inteckning för att positivt tänkande är ondskans värsta fiende.

Så när jag på hemväg en stund åhör P1:s försök att i hård motvind blåsa liv i vulkanskräcken finner jag försöken lätt skrattretande. Nu ska man ju inte tro att denna mediala kanal ombeder någon att reflektera över själva utbrottet, jordens heta inre eller hur det går för islänningarna. Nej, det är den eventualitet att flygtrafiken kan drabbas som ventileras. Hur mycket än SR:s reportrar pressade sina intervjuoffer lyckades de inte få någon att gnälla på om eländet.

Touché!