Nyheter

Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag läser nyheter längre. Det sker reflexmässigt och dagligen. Vanan började tidigt, någonstans på mellanstadiet. Den höll i sig och föranledde ett ymnigt insamlande av tillsynes orelaterade detaljer. Ett slags irrelevansfilter där enbart det som betraktas som irrelevant fastnar.

Jag förstår nu att jag inte är den ende som samlat irrelevanser. Tvärtom, de är fler än jag någonsin trott. För när det handlar om människor av kött och blod. Sådana som känner, lever och skrattar en hel del; då förefaller detta vara det så kallat normala beteendet. En stark distinktion gentemot den väluppfostrat tankemässigt fångade utbildade akademikern tillika rövslickande karriäristen vilken låter livets utsikter påverka perceptionen.

Idag är nog nyhetsknarkandet mer en fråga om pussel. Jag kan inte låta bli att samla på bitarna. Se hur de verkligen sitter samman. Vad nyheterna försöker säga oss är ju inte sådär direkt jättesvårt att tänka ut, men hur de hänger samman i kampanjer och vilja linjer de egentligen kan placeras utefter är en annan sak. Det kräver sin oborstade icke-akademikermentalitet men den finns det ju tack och lov gott om i vår värld.

Så när jag tänker lite på saken inser jag återigen att detta med nyheter, de förebjudna insikter de bär med sig och det någorlunda grundmurade ointresse den breda massan har inför världens påstådda skeenden visavi den i egen åsikt så vackert lydiga mentalitet som råder i socialgrupp ett är nog i själva verket så att de flesta vet. De flesta har förstått att det är skitsnack alltihopa. Och för den händelse att det föranleder intresse är det irrelevanserna – eller kanske de verkliga linjerna som drar.

När man så hör den skränande hopen. De som lärt sig ”hur det är”. De som reciterar ”det man säger”. De som har investerat sin prestige i färdigtuggade åsiktspaket och under stor beundran för främst sig själv låtits stämplats ”expert”. Visst är det härligt, rentav underbart att åtnjuta andras beundran på det sättet. Det räcker en stund, sedan börjar ihåligheten och djävulskaperna som bor i det lilla tornet av facklig auktoritet äta. Tära. Jag vet, dessvärre.


Allt hänger samman - från SvD.se idag. Den torkande sjön ligger som av en händelse i Iran (som står utanför FRB-paradigmet?).

Om vi tar det i någotsånär klartext: ”Svenskarna tror på fallande bostadspriser” betyder att det börjar bli dags att köra hela bostadsmarknaden in i väggen och låta det ekonomiska massförstörelsevapen som byggts in i varje fiber av västvärlden detonera, skapa kaos och skapa grogrund för en villkorslöst centraliserad makt. ”Manipulerat väder” är något som det alltid sysslats med, inte minst här i norden.

NATO är stora på vädermanipulation av allt att döma. Det är numera så uppenbart att det börjar bli dags tt få problematiken ut ur garderoben. Normalisering, kallas det visst. Det förråd som sprängts p Cypern råkade visst innehålla vapen som beslagtagits från Iran tidigare. Iran som förresten står utanför det västliga centralbankssystemet till stor del och som därför har schemalagts för ockupation likt andra arabstater som drabbats av den ”arabiska våren”, även kända som CIA wars.

Men det känns ändå hoppfullt. Riktigt jävla ordentligt, faktiskt. Det är lätt att känna vanmakt inför media och inför den av nämnda institution väl underhållna bilden av att "alla andra" faktiskt tror på det som skrivs och basuneras ut. Men det är ju inte så. Inte alls. Och så snart vi blir tillräckligt varma i kläderna tillsammans så kommer vi skratta åt alltihopa. Det är ju bara ett spel. En lek. Visserligen med livet som insats men det definierar ju livet som just en lek. Mycket passande.