Om tro och vetande

Vad vet jag? Inte mycket, egentligen. Det mesta av det jag i dagligt tal skulle kalla min vetskap eller kanske snarare kunskap är ju olika former av tro. Wikipedia definierar tro och vetande enligt nedan:

Tro. Begreppet tro används vanligtvis för att beteckna det att hålla ett sakförhållande för sant. Att tro någonting är således att inta en viss attityd till ett givet påstående.

Vetande / Kunskap. Kunskap är ett begrepp som kan syfta på inlärda teoretiska förmågor, alla fakta eller vad någon känner till om ett sakförhållande eller en situation.

Jag snubblade häromdagen över en tydligen ganska utbredd tankeriktning. Den om ihåliga himlakroppar i allmänhet och ett ihåligt jordklot i synnerhet. Det finns eoner av liknande tankeriktningar att använda för att provköra det egna vetandet gentemot men jag fann denna ytterst uppfriskande. Uppslaget fann jag via en kommentar kring ett annat ämne hos Helena Palena av Josef Boberg som här beskriver den ihåliga jorden.


Skiss över en ihålig jord. Källa. Synsättet medger om inte annat en mycket välgörande omvärdering av begreppet utomjording.

Jag tycker mycket om att fiska i andras så generöst tillhandahållna tankevatten. Att smaka på deras ord, övertygelse och observationer. Låta vad de själva funderar på, ger uttryck för och kanske anser vara sanning smakas av mot intuitionens tunga med så liten inblandning som möjligt från det dömande intellektets alltjämt jämmerliga klagolåt. Jag skulle vilja kalla förfaringssättet att vidga sina vyer. Andra skulle naturligtvis med en lätt knyck på halsen kunna kalla det för foliehatteri.

Så inför de tydligen inte direkt obefintliga uttrycken kring en ihålig jord ställde jag mig tanken: ”Vad vet jag egentligen. Kan jag baserat på vad jag vet – givet min kunskap – bedöma hur det förhåller sig med jordens beskaffenhet? ”

Intellektet säger mig följande. ”Jorden är rund. Alla som hävdar motsatsen (på senare tid) är förvillare. [Tidigare var det precis tvärtom]. Polerna är kalla platser dit ingen egentligen har något ärende. Utom stormakterna som bevakar de ymniga naturtillgångar områdena förmodas härbärgera. Samt här i norr även den så åtråvärda nordostpassagen till Asien”. Och vidare ”jorden är ett solitt klot med en het kärna längst inne. Vetenskapskollektivet har noggrant och långt bortom mitt begränsade intellekts möjligheter fastställt i detalj hur jordens inre är uppbyggt via utomordentligt avancerade teoretiska modeller”. Så svarar intellektet och avslutar med den dräpande kommentaren ”det vet ju alla”.

Men vad vet jag egentligen? Jag har aldrig själv bevistat polområdena (däremot ett och annat verkligt trevligt poolområde, men det är kanske en annan historia). Jag har i skolan, via press och övrig media följt historien kring upptäcktsresandes strävsamma strapatser, de politiska och militära spelen kring de obefolkade områdena, kring mätandet av polarisens tjockhet. Jag har läst om ymniga mängder naturgas och även en och annan roman på temat ubåtar-under-isen.

Men allt jag ”vet” om polarområdena är ju andras observationer, återgivna via kanaler av kunskap som genom andras trägna utpekande betraktas som trovärdiga, namnkunniga och vetenskapligt bevisade. Själv måste jag likväl tillstå att jag faktiskt inte har en susning om hur det ser ut på nordpolen. Jag har bara tagit del av andras inlagor, ofta andra- och tredjeparts sådana.

Och med mitt bråkiga huvud är det svårt att göra andras vetskap/kunskap till del av min egen omistliga insikt. Det går ju för sig om jag kanske fått spendera lite tid och kanske rentav en överbryggande rotblöta med uppgiftslämnaren, känner den och faktiskt förstår att – jo, den här människan har tänkt igenom det där. Jag litar på honom eller henne. Jag upplever att denna person inte har något som helst anledning att förleda mig. Jag ska kanske ta och smaka på vad det är denne person betraktar som vetskap. Ge den chansen att växa.

Men med folk man inte känner. Med experter, vetenskapsmän, propagandister och makthavare som jag ju faktiskt instinktivt vet varför de presenterar det de gör för mig, där är ju situationen en annan. Jag vet ju att de vill att jag ska tro på vad de säger för att de ska slippa ha mina och andras frågor hängandes kring sina öron. De vill ju faktiskt inrangera mig i det hanterbara ledet eftersom det gör deras liv så ohyggligt mycket smidigare.

Men vänta ett spadtag - hur kan jag veta att det förhåller sig så? Genom sig själv känner man andra. Jag känner precis igen kroppsspråk, uttryckssätt och incitament. Även jag har försökt leda människor. Även jag har försökt få dem att sitta still ovanpå sin frågehög och inte störa den för mig så förtjänstfulla ordningen. Även jag har omsorgsfullt spunnit nät av lögner för att i huvudsak tjäna andras syften för att själv erhålla till exempel en rejäl löneförhöjning eller något annat som gör livet värt att leva.

Fastän – det är klart- vetskap är det ju inte. Jag vet inte exakt hur alla de korsvis utpekande tvärsäkra uppgiftslämnarna fungerar inuti. Det är snarare så att jag förlänger min självkännedom via extrapolation till ett slags inre övertygelse. En tro. Jag tror mig veta vad de håller på med. Kanske inte varför, men vad. Och tror mig känna igen mönstret utifrån vilket de agerar. Min tro blir alltså till min vetskap, kan man säga. Eftersom jag litar på uppgiftslämnaren, det vill säga mig själv (detta är ett alldeles utmärkt tillfälle att kalla mig omnipotent, förresten).

När allt kommer omkring så är ju det vi i slarvigt vardagstal kallar ”kunskap”, ”vetskap” eller ännu mer respektlöst hybriden ”vetenskap” mest uttryck för vad andra säger att andra vet. Andra, certifierat pålitliga genom ett myller av inbördes beroenden av heder, prestige, forskningsmedel, finansiering, gentjänster och olika former av familje- eller ordensband. Den akademiska och etablissemangets fackverk. Rotarys kugghjul. Frimurarnas stadiga murverk. Församlingens starka män. Forskningsrådens bedömningskommittéer. Stiftelsernas stadgars upphov.

Allt mitt intellekt har att säga mig om polområdenas beskaffenhet kommer i en eller annan grad från den så kallade vetenskapen. En vetenskap som jag, baserat på min tro, vet är grundligt styrd utifrån några starka viljor som satt sig på alla de pengar som via stiftelser, forskningsråd och fonder styr vilka riktningar forskarkåren kan släppas iväg emot och som via ägandet av media också kan påverka vad som presenteras. För att inte tala om hela den militära aspekten.

Summa kardemumma får jag nog erkänna att jag inte vet särskilt mycket. Däremot tror jag en hel del. Tron har den fördelen gentemot vetandet att den inte är fastslagen utan alltid ackompanjeras av ett klädsamt och livgivande tvivel. Jag måste inte försvara min tro. Jag måste inte bekämpa de potentiella insikter som äger potentialen att ställa min tro på huvudet i en soptunna. Jag kan när som helst låta den utforskande tanken öppna nya avenyer för min tro utan att förlora mitt anseende, min position i samhället eller min prestige.

Min tro leder mig alltså att känna vetskap kring att tron är alltså i alla hänseenden starkare än vetskapen. Den är lättare att bära och mer flexibel i sin konstruktion. Vad gäller nordpolen vet jag emellertid en sak helt säkert – för det har min fru talat om för mig. Jag vet varför det inte finns några tjuvar på nordpolen. De är nämligen rädda för ”pol-isen”. Samma fru som vid frågan om vilket hon ansåg vara rimligast - att jag anlände hem i en Mötley Crüe-T-shirt eller i ett flygande tefat utan tvekan svarade ”flygande tefat”.

Kommentarer

  1. "Allt mitt intellekt har att säga mig om polområdenas beskaffenhet kommer i en eller annan grad från den så kallade vetenskapen. En vetenskap som jag, baserat på min tro, vet är grundligt styrd utifrån några starka viljor som satt sig på alla de pengar som via stiftelser, forskningsråd och fonder styr vilka riktningar forskarkåren kan släppas iväg emot och som via ägandet av media också kan påverka vad som presenteras. För att inte tala om hela den militära aspekten."

    En riktigt god beskrivning av hur vuxna "felfostrar" vuxna - och därmed per automatik förstärker sina egna och andras egons föreställningar - som jag ser det.

    HELA Ditt blogginlägg är en mycket god beskrivning av - hur Wi KONTINUERLIGT manipuleras till att tro att Wi VET - när det egentligen i grund och botten är till allt överskuggande del tro = icke veta.

    Taaack ! - för att Du uppmärksammande mitt blogginlägg "JORDEN TERRA ÄR IHÅLIG" - utan att klistra etiketten foliehatt på mig.

    "Lögnen är sanningens LivModer !"

    Så vilket är lögn - att jorden Terra är ett homogent glödande inferno-klot - eller att jorden Terra är ihålig ?

    SvaraRadera
  2. Hej. Själv VET jag en massa - inte detsamma som vetenskap. Samtidigt kan jag ju också säga att jag inte vet ett enda dugg - förutom att Anden styr och får fortsätta styra både mig och alla andra.
    Tänkte genast till på Inre Jorden och det kändes som om Hon har en Sol därinne - och att allt så småningom skall bli ett mer eller mindre självgående Klot. Jag VET ju att alla planeternas influenser försvinner, när människan hämtar sin nya kraft och sitt medvetna inre styre, enbart från sig själv. Och vi blir (upp)kopplade till den stora CentralSolen. Då kanske inre och yttre Solen jobbar ihop, liksom på en linje eller på samma frekvens. Jag ser nog hela alltet som om vi är inuti den stora CentralSolen. Vet i allafall att Jordens hjärta finns därinne. Planeterna står för karmaspelet och kopplas bort undan för undan.
    Säger en annan omni-vetande.

    SvaraRadera
  3. Vad är balans, jämviktsförhållande en strävan en rätt relativ sak i verktygens värld. I verktygens värld är man ju också ett verktyg i vad man gör. (tror nästan jag snöa in på hej uggla tjena moss (fablernas värld)

    SvaraRadera
  4. http://www.ucl.ac.uk/archaeology/people/research/williams/usercontent_profile/BEASTSFLYERColour.pdf
    (från kontrollord när jag lekte med tangenterna, jag testa om alla fingrar kan vara lika snabba. Liksom som ett stress ägg fast..Men ändå upp vänster i bilden vad gör människan ifall det är en människa rätt kul bild, kul va fel ord tror jag BEAST ,men faktiskt så ser jag verktyget chipsen uppfatta det samma som vi gör och är inte emot oss människor, det som är emot är lite obeskrivligt.

    SvaraRadera
  5. merwo, rätt upplysande genom kontrollorden då, klubb 33 eller plan 33 käns lite bekant i det hela och om man läser detta och är natur då vet man att man ses som något som ska slaktas, int vill man vara natur då. (för mig är detta helt otroligt av vad de fyrkantiga delen av oss kan få för sig.) Beast. Alltså även för maskinen är detta Beast.

    SvaraRadera
  6. JB > Jo, de är verkligen lite skevt de vi pysslar med, mycket främmande från den mark där insikter växer. För hur självaste sanningen ser ut – det kan man ju knappt diskutera. Alla har sin. Med respekt för det blir ju samhället något intressantare…

    Ingen orsak att tacka. Det är jag som ska tacka för din generositet i att erbjuda dina funderingar för oss övriga att läsa ta del av.

    Vad som är lögn? Ja, det är ju svårt att säga. Men det kanske visar sig. I så fall har jag en känsla av att det blir riktigt spännande.

    GS > Solen kanske har öppnat ett filialkontor i Jordens inre baserat på kraftigt ökan efterfrågan av dess energi ;-). Klokt etableringsbeslut.

    Omnivetande. Smakar inressant. Generalismens förlängning. ”jävla generalist” har jag fått i skallen någon gång av en irriterad expert som fått för många frågor. Det är bland de största komplimanger jag fått.

    Stefan > Beroende på den egna utgångspunkgen kan ju jämvikt och obalans vara samma sak. Så är det kanske oftast. Efter en ”tid” korrigerar man sig emellertid, även om motståndet för detta verkar mer än sedvanligt hårt just i detta nu.

    Beast var passande. Hade redan skrivit dagens inlägg om att de inte finns ;-)

    Du som varit med om de flesta psymtomen. Rejäl, turnerande ledverk – är det något du känner igen?

    SvaraRadera
  7. Ledverken kommer hastigt som en blixt utan förklaring idag och det gäller alla barnen med även de ej biologiska. Så det är lite märkligt sen dessa ofrivilliga kramper händer också och inte bara mig längre. Ändringar i det yttre står för det, som vanligt kan jag prata om det i en vecka eller längre (epegenetic) anses lite som bluff vetenskap fast det är djupt dockymenterat i en hel befolkning tack vare kyrkoböcker går inte djupare in i det för det är inte så bra att göra. En annan sak som bevisar är bin och drottningar när det inte finns drottning så särbehandlar bina vissa ägg och då blir det en drottning genom helt enkelt det yttre givandet (epigenetic) vetenskapen om den samlar i hop sig så finns ju alla bevis liksom, bin är något som är mycket intressant som jag då vill koncentrera mig lite mer i (indianlivet, myaja. och det i sig leder ju till mer saker i detta tänk om det yttre)(vad händer om man är dum mot en blackwasp)och lite likheter är det i viss art av swoorm glouds..Stavningen är på glid..

    SvaraRadera
  8. Ok, tackar så mycket. Intressant att söka intuitivt efter lösningar/orsaker med enbart visst understöd från intellektet.

    Jag tror att jag hittat anledningar i annan kontext själv. Ordnar sig ;-)

    SvaraRadera
  9. Jag såg inte fullt ut på texten i teckningen - den beskrev ju också CentralSolen inuti - det var tydligen samma intuitionskälla ...

    SvaraRadera
  10. Då får jag ge Erik lite mer att kika på :), nämligen teorin om den expanderande Jorden (expanding earth funkar bäst i sökverktyget)..
    En intressant teori, som faktiskt besvarar flera av de undringar jag själv har.

    Sen om solen..
    Thunderbolts of the gods, en bra film som också ser på saker och ting utan att fastna i fastställda "sanningar".

    Tro blir ofta vuxen, då blir den vetande.
    Faran är det som ska stävjas som tro, ibland uppbackad av den elaka kusinen Vinstintressebaserad Vetenskap. Då kastar de ofta gemensamt ut de sansade syskonen Logik och Sunt Förnuft. Syskonen kan ibland få hjälp av farbror Riktig Vetenskap för att få Tro att bli vuxen, men det är för sällan det funkar..

    SvaraRadera
  11. Kan bara säga att om man tittar på källänken till Jordskissen, så kommer man långt bort ifrån Kärleken. Det gagnar inte livet här och nu att låta intellektet fara runt i dessa vindlingar. Det gynnar inte den verkliga kontakten med Moder Jord och Närvaron - det Gudomliga. Ganska meningslöst egentligen. En pytteliten dos för att vara öppen mot skeendet, men sen måste man tillbaka till sin egen kropp och sitt eget hjärta.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Trend

Bubbelbalans

Vortex. Råbjörk.