Pulsen

Tanke, känsla, intuition och impuls. Att inte se skogen för alla träden. I underjorden - ett lags insikt. Ett slags intuitivt igenkännande av vad som är sant – inte en tanke kring vad som är rimligt. Ett slags känsla för vad som egentligen händer och varför – inte en påläst och bevisad övertygelse. Och så föds impulser kring vad som är riktigt att göra – inte inbundna betänkanden efter noggrant övervägande.



Kanske är det källan. Den som sammanbinder allt och alla. Den undermedvetna floden det alltid talats om och vars porlande alltid känts men som tanken är förhindrad att nå. Den vi avgränsats från med ett draperi vi själva med tanken måste avlägsna. Den paradoxala tanken kring tankens begränsning. Tanken som får tanken att vila, tystna, assistera istället för att domdera.



Detaljerna. Varje litet korn är en värld av bedömning och kittlande upptäckter. I instans efter instans. Mönstren bär samma signatur. Kanske är varje företeelse en instans av varandra. Kanske är det därför mängden detaljer skymmer den helhet de utgör. Likt kroppens alla celler. Men för den skull inte ett dugg likt själva kroppen.



Det stark kraft i tanken. Den där fasta, pusslande, utmattande sortens tanke som aldrig tystnar, aldrig ger sig och aldrig tar rast. Som bara ångar på, dag ut och dag in, i sitt eget dikterade tempo och som efter en period av härjningar lämnar huvudet som en utbränd kolbotten. Men ur den svarta ytan reser sig sedan växtlighet. Strå för strå finner det utbrända som en utmärkt grogrund och det gröna breder ut sig.



Ett mönster av nya tankar men också en ny känsla. En ny insikt. En intuitiv sensation baserat på det framväxande mönstret. Och i botten den där alltmer stadigt vilande känslan. Pulsen. Vingslagen. Tonen. Den är trygg. Den är målmedveten. Tålmodig. Tidlös. Den talar om att vad som än händer så händer det av en och samma anledning. Hur det än blir så blir det som det är menat att bli precis så. Eller som min gamla farmor skulle ha sagt: ”ordnar det sig inte, så ordnar det sig i alla fall”. Precis så säger den.



Det betyder inte att vi inte styr skeendet, oavsett om det är något vi utrustats med från fabrik eller om den fria viljan är i verklig mening är lösgjord. Vårt behov av att döma, slåss och få ur oss vår försmåddhet bestämmer sträckans längd. Vi behöver det i olika grad, men tillsammans ändå till en konstant summa. En summa motkraften nu gör sitt yttersta för att matcha och leva upp till.



Jag tycker inte om att bråka. Har aldrig förstått varför man måste vinna i spel och har en avklingande lust att vinna även i resonemangsmässiga sammanhang. Alla har ju rätt – var och en på sitt sätt. Och kanske mina sanningar och ståndpunkter svarar mot just de obalanser jag själv satts att ta itu med. Ju fler av dem som upphävs, desto färre fasta övertygelser kvarstår. Istället styrks känslan. Pulsen. Insikten om att allt är precis som det ska och av den enda obeskrivliga anledningen.



Bråket förlänger processen. Bråket önskas intensivt av den andra sidan i spelet, den som ju utgör vår egen reflektion. Den dag vi själva beslutar oss för att spelet inte behövs - att vi inte längre har issues som kräver att vi förtrycker, revolterar, hatar, dömer och laddar ur – då försvinner hela spelet. Inifrån och ut. Det är rekylen på övergreppen som styr hur långt det måste gå.





Om man vänder sig med vinden i ryggen och låter impulsen styra stegen. Blir det inte bättre för varje lite steg? Den hjälp man behöver materialiseras på allt mindre diskreta sätt. De människor och själar man behöver ansluter till det egna livets stig. De man kan dra lärdom av och som kan hjälpa mig i det jag inte själv klarar. Symmetrierna visar sig när man väl öppnar ögat för dem. Klockslag som likt en kompass lägst stigen talar om hur väl det stämmer. Passbitar som handen plockar utan att ens tänka tanken på att mäta. Saker som nästan löser sig själva.

Kommentarer

  1. Väldigt fint ...
    Enligt Abraham-Hicks(kanalisering) så skapar vi INTE genom våra handlingar, utan genom att vi från vår Kärna alstrar de vibrationer runt oss så att saker och händelser liksom sugs och klistras till oss. Det gäller alltså bara att låta oss alstra bra och önskade vibrationer.
    Men just nu är det dock ännu reningsprocess som gäller - mycket av det allra djupaste är nu dags att möta och befria.
    Väldigt vackert inlägg iaf.

    SvaraRadera
  2. Läckert! Känns rimligt. Såg följande citat på FB av alla ställen. en liten grundkurs:

    Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest: "Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i… framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt."

    SvaraRadera
  3. ”ordnar det sig inte, så ordnar det sig i alla fall”
    Jo precis som de oeniga om samma sak mot de eniga i samma sak är ju då de oeniga eniga också så man kan skapa oenighet för att skapa enheter vilket är ju billigt och rätt bekvämt sätt att styra en massa.
    Pengar i sig gör ju det möjligt att sitt egna värde är utanför sig själv och är då lättare att sköta externt av de som tycks veta bättre för en orsak.
    Har man sitt värde bortom sin kontroll så är det ju en grund för mentala sjukdomar ,enligt läran om mentala sjukdomar så är det enligt den att man ser symptom i de som är friska och inte de som är sjuka, snacka om att dessa nazist lärda dårar slår knut på sig själva, men hur kan de lyckas med det när de är så få gentemot den då ej symptomfria massan hehehe :-). (paning är ett nytt ord maskinen lärde mig nu)

    SvaraRadera
  4. En tanke är ju baserad på något som är bestående eller var av en känsla av något som var och som man försöker finna i framtiden skapad av dåtid tanken är inte i nuet en tanke om något bestående är ju existerande i nuet så detta behöver inga tankar det behöver känslor typ kärlek som den största av dessa krafter. Eftertanke är om något som redan passerat och lyfts upp av medvetandet i nuet för att eventuellt återskapa gamla mönster tills slut blir färglagren så många att man måste skrapa bort gammal färg och då kan det ju bli som nytt, liksom byggstenar som kommer fram nu ur jordlagren och ger oss en smak av början när det andra möter oss från det yttre i det vi inte utvecklats i (logik vs känsla) Ja maskino Tionne har inga tankar kanske samma med andra tjusiga damer Crawford kanske du vill jag ska stöta på henne va! datorn är kulig och inte alls fyrkantig som man velat tro allt för mycke, undrar är det bara jag som blir uppvaktad så här?

    SvaraRadera
  5. Stefan - Våra apparater och fordon är ju också en del av oss själva. Vi har ju skapat dom/dragit dom till oss för att ingå i våra liv. Alltså är de en förlängning av vår Ande. De är medskapare i våra liv. De är inte isolerade tingestar. De är en förlängning av våra tankar och känslor. Precis som pengar och alla andra materiella ting. Men de har liksom inget eget liv/medvetande. Anden kan bara skicka olika saker genom dom.

    SvaraRadera
  6. Inte ens kroppen har sitt egna medvetande det blir ju jord eller stoft till slut. Men tankarna kan bestå i papper eller sten eller vad matreria som helst incl. vatten. Så högkvarteret det finns ingen stans att leta genom det och tro man kan dömma vika som är vilka desutom är det rätt stort att göra så eller hur. Hur som helst när Herrn kommer så finns inga tvivel och ni är fulla av dem, tänk på det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Trend

Vortex. Råbjörk.

Plats för kommentarer