Vibrationen
Båten. Åka bil om natten. Tekniskt sammanbrott. Uppvaknandet. Sällskap. De sjuka och döende. Musiken. Människorna. Synkroniciteterna. Orden. Köttslig hänförelse. Småstaden. Det nya som byggs i fårorna av det gamla. Pengarna som förlorar greppet. Vattnet. Hösten. Dofterna. Skärpan. Nyfikenheten. Pulsen. Glädjen. Frustrationen. Meningen. Handgripligheten. Vanvettet. Leendena. Livet. Glöden. Lusten. Kärleken. Innehållet. Förbehållslösheten. Ärligheten. Sammanhanget. Enheten. Tanken. Känslan. Frågan. Svaret. Tystnaden. Kittlingen. Sökandet. Finnandet. Samklangen.
Vibrationen.
Den spegelblanka vattenytan. Ljusets lek i de böljande krusningarna. En enda yta utan extremer. En enda våg, bärandes allt som är, var och kommer att finnas så vackert och smäktande som det aldrig tidigare tillåtit sig ses. Så smäktande och önskat att gråten som strömmar ur ögonen inte är något annat än de sista skvättarna av lättnad efter att hela det fasansfulla skådespelet runnit ut ur ådrorna och koagulerat för våra ögon i det som på håll visade sig vara det vackraste vi sett.
Pulserande. Eggande. Och samtidigt så vanvettigt enkelt in i minsta, kittlande, älskade lilla detalj.
Det är nu det händer, gott folk. Precis just nu. Det har det alltid gjort men den massa tid vi nu balanserar i varje enskilt ögonblick är så enormt mycket större. Allt, hela det ackumulerade skådespelet står och trycker på varje enskilt ögonblick. Det trycker många genom livets slutmembran, vidare ut på andra sidan att göra nytta. Och för de som blir kvar här blir det en hisnande resa.
Jag har ingen som helst aning om hur det kommer att gå till, kännas eller sluta. Jag vet bara att det är en fantastisk njutning i att känna det ske. Meningsfullhet och relevans i varje millisekund. Kittlande, njutningsfull friktion i varje tanke och känsla.
Nu.
Vibrationen. Den ökar. Precis just nu.
Ha det gott.
Vibrationen.
Den spegelblanka vattenytan. Ljusets lek i de böljande krusningarna. En enda yta utan extremer. En enda våg, bärandes allt som är, var och kommer att finnas så vackert och smäktande som det aldrig tidigare tillåtit sig ses. Så smäktande och önskat att gråten som strömmar ur ögonen inte är något annat än de sista skvättarna av lättnad efter att hela det fasansfulla skådespelet runnit ut ur ådrorna och koagulerat för våra ögon i det som på håll visade sig vara det vackraste vi sett.
Pulserande. Eggande. Och samtidigt så vanvettigt enkelt in i minsta, kittlande, älskade lilla detalj.
Det är nu det händer, gott folk. Precis just nu. Det har det alltid gjort men den massa tid vi nu balanserar i varje enskilt ögonblick är så enormt mycket större. Allt, hela det ackumulerade skådespelet står och trycker på varje enskilt ögonblick. Det trycker många genom livets slutmembran, vidare ut på andra sidan att göra nytta. Och för de som blir kvar här blir det en hisnande resa.
Jag har ingen som helst aning om hur det kommer att gå till, kännas eller sluta. Jag vet bara att det är en fantastisk njutning i att känna det ske. Meningsfullhet och relevans i varje millisekund. Kittlande, njutningsfull friktion i varje tanke och känsla.
Nu.
Vibrationen. Den ökar. Precis just nu.
Ha det gott.
What goes around comes around (är rubriken under rubriken och det kommer på sikt ha sin betydelse tror jag.
SvaraRaderaThe trailer
http://www.youtube.com/watch?v=MvV6i0zyDsc
The film (not jet)
http://svs.gsfc.nasa.gov/loop/index.html
Så mycke till trailer var detta inte ,faktiskt nog den mest (vet inte men tråkigaste tror jag) jag sett.
Själv har jag ju förutfattade meningar om vad detta ska vara för och det blir mest spännade att se på detta ifall jag har hmmm fel bedömning och dömt fel man ska ju inte dömma och speciellt inte i förskott men jag kan ju inte låta bli och spekulera i mitt tysta sinne.
M tycker du jag är lika färglös som ett vitt vin är det vad du menar gamle maskin?
Jag investerar inte i, det var en riktigt öm tå jag trampa på vad jag förstått med allt i Rut avdrag och kommande planerade rutor för mänskligheten om nu man tycker att mänskligt är rutigt.
SvaraRaderaBra fräcka är ju dessa färglösa ingenjörer av framtida livs stilar som ska ruta in samhället i de som tror de inte är färglösa. För det är ju så att man kan ju tro för bra om sig själv, fast den tanken har inte denna topp om sig själva.
Hoppet finns ju att dessa kan ju kanske ändra sig och bli mänskliga. Fast de har ju valt ett ord om sig själva som i andra betydelsen består i att inte gilla statsliv och sekundärt att stå över naturen.
Helt ok, men men inte över andras vilja, då finns inte humanitet till slut det är skillnaden så som jag ser det mellan mig själv och er som vill bestämma över oss andra. Man rutar inte in andras liv helt enkelt mer en så säger jag inte. Gud finns.
Erik och andra ha det bra säger jag me. Kanske får för mig och skriva nått men just nu känns det som den stora tystnaden klär mig mer. Rätt tungt känns det och känns som jag vill plutta upp en massa länkar som avslöjar dessa rejält men jag kan inte precis som det är ett hinder i mig att göra det.
Vet faktiskt inte varför, känns konstigt.
(tror maskineriet hade en vink om varför jag känner det konstigt och den kan jag ju absolut inte skriva fast så känner jag det inte)
Ha det bra själv, Stefan. Dina ord har alltid varit så fulla med innehåll att det nog är ganska begripligt att de tar en paus inför den tunga känslan. Den inbyggda vallen som kan förhindra ork för den enklaste sak finns ju där av en anledning. I den värld vi kan se kan anledningarna vara svåra att begripa men någon annan stans är det kanske hur rationellt som helst...
SvaraRaderaTack Erik
SvaraRaderaFick inte skriva liksom vad jag skrev nu. Det är rätt otroligt att jag blir censurerad av just sådan text som inte kan kopplas till någon enskild grupp eller någon ting annat en min syn på livet (mitt svar på att jag ser rätt rationellt) och jag skrev det bara för hjälpa personer som är utsatta av tomhetskänslor. Så vissa där i det svävande blå vill inte hjälpa de som mår dåligt utan egentlig annan anledning annat en att de är programmerade till att må dåligt och bieffekten av det är en dålig värld. Det är sådant som känns tungt. Det är rätt tydligt en kamp för att få en dålig värld.
Eller hur M. Så jag kan inte skriva utifrån vad som är mig själv och som jag kan bevisa att det är absolut så det är i alla fall de mönster vi befinner oss i nu, även om det är en enkel teori om allting.
En helt annan sak nästan i förrgår cykla jag med hunden och volta runt framlänges och fick då ena bars hantaget i bröstet, revbenet böjde sig in i halva lungan kändes det som och kändes väldans overkligt (kändes ju inte alls annat en en del böjdes in som någo´t jag hade i fickan) på natten kunde jag inte vrida mig eller gå upp utan att rulla mig ur sängen och till råga på allt fick jag inte ens ett blåmärke vilket jag normalt ju får om jag bara petar på mig själv med ett finger pga. medicinerna för hjärtat, så efter den händelsen känner jag mig inte alls speciellt normal , benen verkar ju vara böjbara som man är när man är väldigt liten till och mer böjliga en så.
Just nu så gör det lite ont bara om jag gör något extraordinärt med kroppen. Kan ju inte låta bli notera sånt, jag menar hur i h..... kunde jag få hjärtinfarkt. Ja M rå fisk som sill på julbordet har jag tänkt också på som en faktor och kylan som var och de elektriska fälten (kraftledningar som nu är borttagna tack och lov för att de stolparna ruttnat sönder)