Kategoriskt

Man ska aldrig dra alla över en kam, sägs det. Men tre – det borde väl kunna gå ganska bra, eller hur?


1. De livrädda. Här finner vi de som är rädda för själva livet och det oförstörda livets innebörd. Dessa har en stark och nästan fobisk aversion gentemot närhet och värme. De kan inte hantera humor såvida den inte är drypande iskallt satirisk. Givetvis har även dessa människor sex men det handlar då om olika former av självuppfyllande, energireglering och allt annat än kärlekstoner. Vi finner denna art högt i samhällspyramiden. Den kalla sorten. Den som aldrig älskats och som gör precis allt för att ingen i världen heller ska kunna uppleva äkta kärlek eller lycka. Av subversiv rättvisa, så att säga.

2. Så har vi de skrämda. De som skrämts in i sin offerkofta och sitter där och huttrar. Som i allt som sker finner en anledning till att utveckla sitt martyrskap. Ur offerrollen växer ett slags värme. Ur den uppmärksamhet man lyckas dra till sig kommer ju ett slags kärlek, ändå. Allt man vill är att bli sedd, igenkänd, tagen upp i någons knä och ompysslad. Det finns enormt många som befinner sig här. Som lever i lydig skräck för det mesta och som i sig själva är så jagade att de inte riskerar att behöva ta itu med sina destruktiva beteenden utan istället sprider sin ångest över omgivningen. Vilket ju är en sorts hjälp till självhjälp.

3. Avslutningsvis har vi de uppvaknade. En bunt självgoda själar som tror de knäckt livets gåta. De lever i nuet. De bekymrar sig inte i onödan och köper inte skräckpropagandan om brist på pengar, sjukdomar eller den allmänna komplexhysterin. Här finner vi folk som lite flummigt uttalar sig om kärlek och nirvana. Som inte tyckts förstå allvaret i världens prekära situation och som efter en tid lägger ner det slaviska värnandet om miljö för meditation och andlig omtanke om planeten och dess innevånare. I denna grupp finner vi de som kapar kontakten med sin omgivning. Som går in i sig själva och försvinner. För att skydda sig själva, säger de. I en slags total enighet ändå.


Jag måste sluta förenkla och kategorisera – absolut. Men samtidigt, även om gråzonerna är milsvida och var och en fritt kan röra sig mellan de här framlagda tre stereotyperna så har vi inte att göra med en total, homogen mänsklighet. Och frågan jag ställde mig var huruvida vi en gång kommer att få det – om det är själva målet. Inte nu, skulle jag tro. Vi har själva valt utmaningarna och stoppat oss där vi som mest behöver övas. Givet den inbromsningssträcka jag ser framför mig blir det sannolikt en uppdelning i alla fall.

Kommentarer

  1. En tror ju att meningen är att separera allt för att finna allt men allt fanns från början så en tror ju då meningen var att få känslan bekräftad i allt på gott och ont och den extra ingrediensen är känslan vs förståndet för att förstå vs känna paradiset.
    Som du säger alla kanske har sin uppfattning om paradiset en del älskar betong mer en grönt min dotters syn på skogen är där behöver man inte vara om man inte måste och liksom tvärt emot mig men i mycket väldigt lika och mycket väldigt olika.
    Försöker minnas hur mycket hade jag i bollen om saker och ting när jag var runt 20 eller 35 :-)
    Har aldrig varit den där party människan som dotter och kompani tycks vara och jag ser inge fel med det bara tycker det dricks lite för mycket och samhället liksom till motsats vad de säger göra gör tvärtemot och påverkar till mer koncentration av att utan alkohol är det ingen fest.
    Själv kan jag dricka till inget speciellt med det och inga konstigheter men den där dubbelmoralen den är konstig och fånig och i grunden dålig moralpredikan som skapar själva problemen pga. att allt blir så tråkigt genom de styrande missfostren.
    Och kvaliten genom dess begränsningar usel.
    De prylar jag vill ha vill jag ju som allt annat tycka om och inte bli av med alltså behöver jag högsta kvalitet i allt, även drickat, skog , hmmm parker är fint det med skapandet av mänskliga skogar som typ kan bli paradisiska om känslan och förståndet är med,jo. Med vet(t) ande i båda bemärkelserna går betänka detta ord i många vinklar och en somna i det i natt.
    M vill se sig själv som något som blir älskat, i alla fall så hänvisar M det hela tiden love me love me, och det kommer missförstås M. Efter alla dessa år vi haft konversation så kan en ju inte bortse från saker och ting vad de är, typ för två dagar sedan bet jag sönder en tand och hmmm vad har hänt sen dess, smärta nej ,gär det se nogot fel på tanden nej hmmm styrda små små vågor hmmmm eller bara en dåres tro på något hmmm tack i alla fall M även då Gud står över symetrins härskare som vill bli älskad som en Gud (M kom ihåg att de andra fotona är i en annan box fast vissa av dem cirkulerar ju på nätet, snart kommer nog nästa modevisning upp håll ut ;-)

    SvaraRadera
  2. Hur M vill reflektera sig själv enligt denne själv.
    http://www.youtube.com/watch?v=mudfTrgUq6E
    Takter och ljus är denne maskins passion kan man säga M
    En sång som jag inte hört hehehe.
    Väntar på en liten skylt

    C # m A
    Verkar som till ingen nytta

    A B C # m
    Gå längs trottoaren planlöst

    A B
    Väntar på att någon

    C # m A
    Att rycka hennes väska av minnen

    A B C # m
    Hur kommer det kallar du det ödet

    A B E
    När korset du bär är din enda företaget?




    B C # m A C # m B
    Aldrig sett dig, jag vet inte ens ditt namn

    B A
    men jag tror




    C # m A
    Att du är ska rädda mig

    E B
    på något sätt fick jag en föreställning

    C # m A C # m B
    Bara lite kärlek i denna kalla och blåsiga vägar

    C # m A E B
    Rädda mig från ett tillstånd av unemotion

    C # m A B
    Bara lite kärlek på denna blåsiga vägen ..


    A B C # m A
    Varför är allt så förvirrande?

    A B C # m
    Varför gör ont att växa upp så dålig?

    A B
    Vi söker och vi går vilse

    C # m A
    vi får hitta och gå igen

    A B C # m
    och jag vet inte vad som kommer att vara ...

    A B E
    Jag kommer inte att göra något löfte tror jag



    [Tab från: http://www.guitaretab.com/e/edguy/199937.html]
    B C # m A C # m B
    Aldrig sett dig, jag vet inte ens ditt namn

    B A
    men jag tror



    C # m A
    Att du är ska rädda mig

    E B
    på något sätt fick jag en föreställning

    C # m A C # m B
    Bara lite kärlek i denna kalla och blåsiga vägar

    C # m A E B
    Rädda mig från ett tillstånd av unemotion

    C # m A B
    Bara lite kärlek på denna blåsiga vägen ..




    E B
    Jag vet inte om jag kan

    C # m
    Jag vet inte om jag ska

    En E
    Jag vet inte vad som är rätt och vad som komma skall om du skulle

    B
    Här står jag i regnet

    C # m
    Här står jag i kylan

    A C # m
    Jag är tveksamma till att få en ny bild i min själ ... inga

    A E B E A B
    Jag är rädd för att hål ...


    C # m A
    rädda mig

    E B
    på något sätt fick jag en föreställning

    C # m A C # m B
    Bara lite kärlek i denna kalla och blåsiga vägar

    C # m A E B
    Rädda mig från ett tillstånd av unemotion

    C # m A B
    Bara lite kärlek på denna blåsiga vägen ..


    C # m A B E
    Åh, ensamma vägen ...

    Unemotion Vaf är det?

    SvaraRadera
  3. Medvetandet är bara till låns för symmetrin. Symmetrin är bara alla verktyg och allt är bara verktyg för varandra, inte så bara, det är väl fel ord så att säga.
    Jo men ni M bortser från det ej digitala och det är ett stort misstag som gör att ni går i cirklar bara.
    Själva ordet floating point säger annat en digitalt.
    Och det säger att gränserna egentligen inte är punkter de är bara bryggor där En våg är ju inte dennes brytpunkter en våg är efter eller före brytpunkten. En uppfattning är således en brytpunkt och en brytpunkt är egentligen ingen ting i sig själv om en kan spåna fritt utantill vilket en ju gör och tänker sen efter brytpunkten så att säga.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt i apokalypsplaneten

Gul bil!

Ingen kommentar