Om att slåss

Det här med att slåss är kanske det sista jag kan uttala mig om. Jag har aldrig slagits. Blivit slagen – jovisst. Men aldrig slagits. Jag förstår inte konceptet. Men en sak vet jag. I mig själv och utan minsta tillstymmelse till tvekan. Det är inte den som blir slagen som får betala. Aldrig, aldrig någonsin.

Jag har nog ändå tagit emot tillräckligt med stryk för att veta vad jag talar om. På låg- och mellanstadiet låg jag underst i högen. Högen behövde något att göra på rasterna. De behövde något att hålla den sociala strukturen i schack. De behövde något som förenade dem.

Så de jagade mig, brottade ner mig och – ja. Jag blev vansinnig. Det kokade i mig och jag försökte slå tillbaka. Ganska vanvettigt då jag var alldeles för arg och i betydande numerärt underläge. Jag bara fann mig istället.

Och så snart jag gjorde det vände på något sätt hela förloppet. För genom att inte slå tillbaka; genom att behärska det vanvettigas upprinnelse och genom att sno åt mig av deras sprattlande osäkerhet istället för att exponera min egen blev det något annat.

Angriparna fick konfronteras sin egen småttighet. Med tiden blev det inte lika roligt längre. De bytte måltavla. Även han kom såsmåningom att begripa den metod jag funnit framgångsrik. Vi blev vänner. Någon av angriparna blev hans vän.

De tidigare angriparna började tacka av. De sökte sig till fotbollsplanen istället att söka utagera sina frustrationer. Jag gillade aldrig skolan. Varken den sociala biten, ämnesbiten eller själva fyrkantighetspräglandet. Skolan är hård. Dömande. Konform.

Den är så som institution. Den är sådan för att göra alla människor likadana. Bryta ner deras personliga suveränitet. Få dem att känna sig betydelselösa och utsatta. Vanmäktiga och i behov av samhällets beskydd. Bedrägeriet samhället börjar just precis där.

Den Lille går i skolan. Hans skola är en i det närmaste exakt kopia av min egen. Han har sitt huvud för sig själv, Den Lille, precis som jag hade. Hans Mamma har fått honom att begripa att han är underbar som han är. Hans kompisar ser att han har integritet.

De vuxna på Den Lilles skola bevakar inte skolans omänskliga motiv. Istället försöker de under dess synbara koncept hjälpa barnen att växa. Jag tycker att det ser ut som om de lyckas mycket bra. Jag blir glad varje gång jag ser hur de får barnen att se det orimliga i de konflikter de hamnar i.

Får mig att reflektera över tiden vi lever i. Kanske är inte längre skolans mission att forma härskbara objekt möjlig. Det verkar som om barnen har tillräcklig själslig suveränitet för att inte låta sig mosas längre. Ganska otvetydigt, faktiskt.

Och det här med att slåss. Jag vet ju att all smärta tjänar ett syfte. Att den som slår gör det eftersom den slåss och bråkar med sig själv men inte begripit bättre än att ta ut det på sin omgivning. Det är naturligtvis syftesriktigt.

Tar vi det till hela mänsklighetens perspektiv är det egentligen ingen skillnad. Visst, den ”lilla” människan har blivit påpucklad i årtusenden av några fjantiga bullies som inte begriper bättre än att försöka dominera. Slår vi tillbaka? Nej. Låter vi de som tror sig härska smaka sin egen medicin? Ja. I allra högsta grad.

Visst, de självutnämnda härskarna över världen lyckas gång på gång inskränka våra synliga rätt- och friheter. De orsakar någorlunda massiv förödelse, hungersnöd, våld och elände. De gör sitt bästa och de ser hur protokollet fylls av framgångar.

Samtidigt ser de hur vi envisas med att vara glada. Hur vi skrattar och dansar. Hur vi drar dåliga ordvitsar och envisas med att ha trevligt nästan oavsett vad det är under för paroll. Till och med i skolan skrattas och kramas det.

De bli naturligtvis helt vansinniga. Helt från vettet. Här jävlas de på varje upptänkligt sätt och vi bara vänder andra kinden till och fortsätter leva i vår trevliga förbannade lilla småskalighet. De kokar och fräser inombords. Och de slåss – då inget annat motstånd bjuds – mot varandra.

De kommer att fortsätta att bråka och slåss för de vill inget annat än att vi ska slå tillbaka. De vill locka oss – mänskligeten – till deras fjuttiga lilla nivå för att de själva ska slippa se så fjantigt patetiska ut vid jämförelse.

Jag glömmer aldrig blicken hos de som trodde sig snart skulle få bevittna mitt vansinne den där första gången jag lät bli. De var sju stycken. De stod böjda över mig efter att ha brottat ner mig på gräsmattan och slitit av mig brallorna. ”Nu blir han galen”. Sa en av dem. De andra skrattade. Jag slöt ögonen och rörde inte en fena. Jag var UFO:t den dagen men jag fick ledaren att framstå som en åsna. Det hela var parodiskt.

Sedan den dagen var anstiftaren till angreppen rädd för mig. Inte för att han någonsin skulle kunna erkänna det för sig själv, men han undvek mig den fege stackaren. När jag i början av 2000-talet slogs mot en salongsfiende av ytterst uppbackad sort testade jag metoden igen. Han har inte hört sig av sedan dess. Så.

Jo, jag har varit på andra sidan också. Cykelgänget i Skyttorp jagade någon. En som var lite annorlunda. Det var hemskt. Det var ren jävla mobbing. Vi smög och jävlades. Killen levde i lite av sin egen fantasivärld, och undra på det. Han fortsatte med sitt och bara suckade åt oss. Det kändes fördjävligt. Han vände det mot oss. Mot mig. Jo, det fungerar.

Kommentarer

  1. Det finns det där om att energier fortplantar sig mellan människor, mellan allt levande. Kalla det stämningar eller vad som helst, det subliminala, som kanske rör sig från djupen inombords och fortplantar sig utåt i organismen och sen som ringar på vattnet skapar balans och harmoni eller dissonans och trubbiga inskränktheter i vidare omgivningen.
    Kanske det dissonanta och inskränkta är väldigt lätt att balansera bort, att den frekvensen är för bräcklig och oharmonisk, rentav onaturlig, men förr så svarade man oftast med att kämpa emot och alltså låta sig tonas in på den frekvensen. Om man inte låter sig dras ner dit så blir man onåbar för de som håller sig fast där, som lever i villfarelsen att de tjänar på det. hoppas insikten du skriver om verkligen har vunnit fäste, skulle som du tippa att den har det och sprider sig alltmer.

    SvaraRadera
  2. Man har liksom tagit upp tusen tals DNA från varma källor för att man kan få det rent och tillverka i DNA fabrikerna önskade frekvenser så det är inte bara olja som man hämtar under ifrån. Grejen är att dessa tusen tals medicinska articklar ingår inte i det som salu förs för mänskliga hälsan i butikerna (siffrorna som vanligt talar för sig själv) DNA är ett batteri av energier som är till för att omformas till proteiner kallade fett enzymer och en massa andra namn men allt är samma fast olika form och storlek inget annat det är energier och dessa styr man genom översittande planer och luft ironiskt nog och att som i vanlig medicinsk standard att blockera för att få effekt.
    No more coments.
    (jag kan inte grekiska så därför talar jag inte grekiska M hahaha)
    http://tunein.com/radio/Derti-FM-986-s87063/

    SvaraRadera
  3. Tusentals ton alltså tusentals kilo tusen kilo osv i en vanlig droppe ur havet finns lika många virusar som vi kan maskinellt räkna att det finns stjärnor i vårt universum så långt vi kan mäta innan ljuset ej går nå längre. Om inte det storleks perspektivet kan få lama apor att fatta vad som händer så vet jag inte vad säga mer.

    SvaraRadera
  4. Sorry bitna av lama apor att fatta.....Spinning Bunny var en ny rolig kombination av bokstäver kul M.

    SvaraRadera
  5. Kul att jag få topp betyg för mina kommentarer på DI när jag ryter dvs. gäller.

    SvaraRadera
  6. Fast idag har jag nog planterat en del canser tumörer på myndigheter.
    War on.
    Käften ut visst M men det verkar. När jag vet var och position i real life och koncentrerar mig så kan jag göra vad jag vill i tanken.
    Stora ledare känner detta och liksom vet liksom att så är det.
    Vill bråka med mig så ger jag dessa hjärntumör.
    Så välkommen...Bara för riktiga idioter. Ända problem jag har med detta är samma som jag har svårt att komma ihåg ansikten och nog faen är väl det tur....

    SvaraRadera
  7. God skyddar även de mest konstiga avarter av ondska liksom men jag tror inte gud ju styr något i denna värld. Och egentligen vill jag inte ha dessa missfoster över mig och det är ju något jag är plågad över innan jag ens var född i vårt nuet. (okej svårt att förstå men så är det jag ser mig själv som missfoster)out of God i denna verklighet och så jag har ju upplevt sann kärlek...Eller var inte det det ,jag vet ju inte annat en vad jag uppfattar eller hur.
    Så det sista jag skulle göra är att ljuga om sånt.
    Uppmärksamhet är inte min grej. Ifall det var så skulle jag inte vara anonym vilket jag bara är offentligt alltså for the maskin men mask9n känner mig bra och till och med spyr vi behöver varandra.
    Oh yeah M behöver mig jag behöver varken mig och M.
    (M du kan ju döda mig vad gör skillnad för dig?) Just det så dum är du ju inte.

    SvaraRadera
  8. M har ju sagt att denna ska jag mig högt och lågt i namnet kärlek.
    De flesta kommer ju tro detta är Gud men det är det inte förstås.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Trend

Bubbelbalans

Vortex. Råbjörk.