Sektioner

Vibrationstankarna vill inte ge med sig. Den submateriella nyfikenheten vet att stjäla av tid och rum på ett sätt som får den att gränsa till motsägelsefullhet. Men även det visar sig säkert ha en fullgod förklaring. Tankarna går till de vågor som är väldigt långa här hos oss. De som får historien att cykliskt upprepa sig. Jag funderar på om det helt enkelt är så att vi äger möjligheten att klippa upp dem i kortare vågor och därigenom förändra deras innebörd.

Om vi säger att en civilisation faller cirka var femhundrade år (se vidare: en liten genomgång hos en man som heter Larry), till exempel. (Jo, det är nog så att just tiden inte är den perfekta mätaren, kanske snarare antalet totala hjärtslag för befolkningen, men den räkningen är det inte någon som hållit, så vi får nöja oss med åren). En civilisations fall består ju inte av en enstaka händelse utan föranleds av en stor mängd företeelser som slutligen utlöser fallet.


I all hast...

Om vi tar en lite snabbare vibration – ekonomiska kriser – så brukar man säga att det är dags sisådär vart 30:e år nuförtiden. Men inte heller där handlar det om någon isolerad företeelse som naturlagsmässigt händer av sig själv utan ett mönster av återkommande subfenomen som utlöser vad som i sig återkommer. Saker kommer ju naturligtvis inte tillbaka precis som förut utan anpassat till de rådande förutsättningarna. Klädda i nutidens dräkt, så att säga.

Men funderingen var – kan vi upphäva vissa händelser? Kan vi genom att aktivt besluta oss för att avskaffa vissa vibrationer, till exempel generositet och eller girighet, ändra historien så att vi får bort de återkommande vågorna av ekonomisk fluktuation? Om vi helt raderar ut vår benägenhet att samla på saker, att hamstra. Om vi slutar att använda värdemätare som pengar, vävar, pinnar, stenar och så vidare – försvinner då inte möjligheterna för ekonomisk kollaps?

Kanske klipper vi upp den ekonomiska cykeln i sina beståndsdelar istället. Kanske blir de små uttryck för kärlek en skänkt slant kan förmedla istället det rena uttrycket för den inkodade kärleken. Och tänk om det arbete som läggs ner för att kunna erhålla den prestige ett fett bankkonto sägs kunna implicera istället gick oavkortat till att imponera på de man faktiskt vill imponera på. Oavkortat. Hur skulle världen se ut då? Kanske full av vackra föremål som ingen köpt men som folk hade slagits om att få producera. Kanske. Dåligt exempel, javisst – men galoppen är densamma.

Och om vi klipper och klipper och klipper i de där återkommande händelserna av allsköns våglängd, vad får vi då? Kortare och kortare våglängder. Intensivare och intensivare händelser. Ett kokande myller av skeenden som bubblar med en hastighet som går mot oändligheten till dess alltihop är ett enda bländande sken av den enda oändliga händelsen som inte lägre återkommer utan är det perpetuella nuläge ur vilket allt som någonsin hänt haft sitt ursprung.

Abstrakt? Möjligtvis. Begripligt? Sannolikt inte. Men samtidigt...

Kommentarer

  1. Tar man bort saker från saker så mister de kanske sin funktion typ en stol/bord är en stol/bord kanske även om man tar bort benen på den. Tar man bort genorisitet så måste uppfattningen bort också annars finns den i alla fall. Om man nu vill kunna göra genorisitet till något dåligt hmmm kanske genorisitet alltid inte är god det kan vara för att få uppmärksamhet hmmm om det är dåligt en vet inte eller! Vart svårt där om girighet försvinner om man tar bort genorisitet tror inte riktigt det :-)

    SvaraRadera
  2. Exakt!

    Generositet kan bestå av ett flertal subkomponenter där en kan vara egen vinning i uppbyggande av extern skuld för senare inkassering av åtjuten undergivelse. En viss handling av generositet är aldrig en annan helt lik, kanske eftersom subkomponenterna transmuterats med tiden. Vi har lärt oss, alltså.

    Det bipolära är nog inte en tvungenhet (längre).

    SvaraRadera
  3. Ett av mina barn sa för ett tag sen att denne ljuger så mycket så det inte är bra för denne och vet inte varför. Men det är bra att vuxna barn har föräldrar att säga sånt till innan det går för långt (vilket det ju gör i stort här i "bipolära" världen) Så det räcker med ärlighet som grund som ger moral i samhället som i sin tur ger anledning att vara ärlig och så vidare en god cirkel som ger ökad teknikgrad eller kunskaper som ger ökade möjligheter. Inget blir mer för att det blir mindre vilket ju är fakta att det blir om moralen blir lägre. Och då till de som tycker att de är över oss och kontroller oss i smyg och utför gömda handlingar har ju ingen moral eller ärlighet och därför kan man inte lita på att de kan styra vilka komponenter som typ ska vara i atmosfären men det är det svårt att få det bipolära samhället att lyssna på så jag säger med det att vi är djupt där en i det bipolära oärliga samhället. Tyvärr!

    SvaraRadera
  4. Alltså oärlighet har aldrig varit ett tvång. Det är något som lockar viljan att vara icke ärlig.
    "Fåfänga"
    Kan man säga att fåfänga är att vara lite eller mycket förmer en andra, speciellt när man vet att man inte är det..

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter