Att låta det ta den tid det tar

Om jag ska få någon ordning själv på de processer jag ju bevisligen startat så måste jag fokusera på människorna och inte på det som förutsatts åstadkommas. Att uppfylla tankemässiga konstruktioner utan fokus på de människor som ingår i förändrandet och uppfyllandet är lika meningslöst som omöjligt.

Så. Då var det gjort. Tack.

Jag såg formerna igen. I natt och i morse. De multiversa geometriska mönster som utgör själva spelet bakom verklighetens kuliss. Jag kan inte säga att det var vackert, men det var symmetriskt. Det var långt mer perfekt än vi kan föreställa oss här. En perfektion som kommer på bekostnad av skönhet.

Det skulle ha kunnat ge perspektiv. Istället gav det den brännande formen av energi som snabbt drog iväg åt olika håll och lämnade mig i tvungen reflektion. Imorgon får jag chansen igen. Att fokusera intentionen, släppa spärren och låta det ta den tid det tar.

Vad?

Det visar sig. När det tagit den tid det tagit.