Del 3: Nyheter

Många av oss bygger sin verklighetsbild på vad vi får återberättat av andra. Människan har alltid hängivit sig åt historieberättning och såväl språk som kulturer har sitt avstamp i vår verbala tradition att föra berättelser vidare från mun till mun, från penna via papper till öga eller från tangentbord till öga. Vårt sätt att kommunicera är centralt och skiljer sig på många punkter från andra organismer i naturen.

I dagens Sverige bygger många sin bild av världen på intryck de får från till exempel följande källor:
- TV4-nyheterna, eller möjligtvis SVT
- Någon dagstidning – lokal eller kanske SvD eller DN
- Aftonbladet eller Expressen som regel på nätet
- Vad andra pratar om i fikarummet (vilket oftast är vad som avhandlats enligt ovan)

Vi nöjer oss så. Och så tittar vi på vad det är för sorts budskap vi får till oss en vanlig dag från media. En helt vanlig dag (den 28 februari 2013) på t.ex. dn.se kan man läsa om (i tur och ordning):
1. Att strypt budget slår hårt mot amerikanerna.
2. Att en marijuanakanon sköt droger över gränsen mellan USA och Mexiko.
3. Att någon som heter Alexandra fördes bort framför sina barn.
4. Att svenskar är minst nöjda med vården.
5. Att tunnelbanan ska byggas om för att förhindra olyckor.

En helt vanlig februaridag i Sverige, alltså. Elände, elände, elände. Och gärna lite mer elände på det. Visst kan man få intrycket att den sista nyheten var lite positiv men vänta ett spadtag – förhindra olyckor – låter farligt. Så gott som allt som kommer ur de mediakanaler vi pratat om är vansinnigt negativt laddat. Det händer positiva saker varje dag – långt fler än vad det sker negativa.

Jo, jag vet att det kan vara svårt att ta in. Vi läser ju – inte sant? Vi har ju en bild av att den grå massan ”rasar mot ett tekniskt fel i melodifestivalens andra deltävingsomröstning”. Men i oss själva vet vi att ingen egentligen bryr sig. Ändå vet vi att den grå massan (som inte finns) gör det och låter samtalsämnet komma upp under indignerade fikarumsdiskussioner. Ingen säger sin mening eftersom man inte vill sticka ut. Då kanske man får fika ensam framöver. Och vad kan vara farligare än det?

En helt vanlig februaridag i Sverige med omnejd. Någon kör i diket och blir uppdragen av en vänlig själ. Någon grillar korv med sin skolklass på isen. Nya barn – morgondagens hjältar - blir till efter after-ski i Sälen. Ett företag i Krokom kommer på en ny produkt. Tiotusentals människor badar på stränderna i Sydostasien. Miljarder män och kvinnor i hela världen har sex. I fikarummet hos en kommun i norra Sverige gråter man av skratt på grund av en dålig ordvits. Blommor doftar, snö gnistrar i solskenet, fåglar sjunger och hemma i Sverige är våren på väg med stormsteg.

Varför läser man så sällan om positiva händelser i tidningen? Och varför handlar de få positiva nyheter vi möts av praktiskt taget alltid om ensamma hjältar som går emot det maskineri av hopplöshet, ondskefullhet och förtryck som världen faktiskt verkar vara?

Jo, det är ju det vi har media till. Vad som kallas nyheter är inget annat än en sammanfattning av allt elände som överhuvudtaget går att hitta. Det är därför vi får in så mycket reportage om små och stora tragedier från utlandet. Medias jobb är att se till att du – just precis du – inte har något hopp någonstans. Media är förlängningen av skolan. Media finns för att du inte ska inbilla dig att du kan åstadkomma något och för att du ska fortsätta tro att den grå massan kommer att lyncha dig om du kliver utanför ramarna för vad du lärt dig i skolan.

Varför?

Jo, det är nämligen så att det är viktigt att du känner dig maktlös. Att du inser att det inte är värt att försöka ändra på världen – så massivt galen den är. Du ska förstå att du är en grå medlem av den grå massan. En medelmåtta. Och visst – OK – du har fjantiga idéer om hur man kan förbättra världen – javisst – men det är ändå ingen idé för du är helt ensam och kan därför inget åstadkomma.

Återigen: varför?

Nu börjar vi närma oss pudelns kärna. Varför är det så viktigt att du och jag hålls fast i uppgiven hopplöshet? Jo, av den enkla anledningen att du ska foga dig. Att nivån på dina förväntningar på livet ska ligga på en sådan nivå att du till exempel:
- Är tacksam att inte vara arbetslös
- Nöjer dig med tillfällig smärtlindring istället för att bli frisk
- Tycker att den senaste iPhonen är ett tekniskt mästerverk
- Är glad att inte du blivit rånad eller nerslagen den senaste halvtimmen
- Är tacksam för att du får bo i Sverige

Och så vidare. Det här är en klassisk härskarteknik som används genom årtusendena. Att uppmåla den egna staten och regimens verk som förvisso inte perfekt men ändå mycket bättre än vad man kan jämföra med. Göra det lättare att hålla befolkningen nöjd med allt enklare medel. Det är därför hopplöshetsmekanismen finns där. Nyheterna, alltså.

En människa som inser att det inte är lönt att hålla på att tänka en massa själv går in i ett passivt läge. Ett läge där man stänger av och tar emot. Man köper de produkter som visas i pausen mellan nyheterna och vädret. Man tar till sig det enda ljusa i tillvaron – reklamen – eftersom det andas de positiva tilltal man inte finner någon annan stans i världen. Den grå världen.

Känner du pudelns varma skinn där under pälsen? Kanske har byrackan precis badat och är fuktigt varm och lutkar våt hund. Fingrarna blir alldeles varma. En människa utan hopp är en god konsument. Än värre. En människa utan egen vilja och egen tro på livet godtar passivt de målsättningar man får serverade till sig genom livet. Målsättningar som:
- Gå ut skolan med goda betyg så slipper du gå arbetslös
- Gör som vi säger åt dig så ska vi belöna dig
- Köp den senaste iPhonen så blir ditt liv mer okomplicerat
- Handla färdiglagad kyckling så får du mer kvalitetstid med barnen
- Det handlar kanske bara om maskindisk, men du är värd ett perfekt resultat.

Det är så lågt. Så ohyggligt lågt. Å ena sidan spelar nyhetsmaskineriet på rädsla och fruktan. Allt är skit och det är på väg att bli värre. Börsen rasar och krigen står som spön i backen. Visst finns där en gnutta hopp. En liten jäkel. Om vi bara nyper i och konsumerar av bara helvete så att vi får upp börsen en halv procentenhet till så ska det nog gå vägen och vi slipper uppleva en världsomspännande global finansiell kollaps med alla de hungersnöder och väpnade konflikter det utan tvivel skulle leda till.

Å andra sidan belöningen. De enkla små belöningar som gjuts in i allt det man vill att människan ska göra. Köp tvättmedel – ett tvättmedel där solen skiner, barnen ler mot den ömma modern och vindarna är silkeslena. Skaffa en telefon som löser dina vardagsproblem och bli cool på köpet. Det är kanske bara maskindisk men du är värd ett perfekt resultat. JA! DU ÄR DET! Du är en underbar människa – resultatet av en mystisk skapelse och hela universums hemlighet finns besvarad i din själ och det du förkroppsligar. Klart som fan du förtjänar ett perfekt resultat av diskmaskinen.

Så. Varför finns då detta maskineri som å ena sidan skapar en upplevd värld av hopplöshet, å andra sidan belönar huvudlös konsumtion och å tredje sidan upprätthåller illusionen av en osynlig makt – en världsomspännande konsensusmaffia – kallad den grå massan vars uppgift det är att få dig att inte tänka annorlunda och som består av alla du inte känner.

Handlar det månne om pengar? Det tar vi imorgon.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter