Leda
Leda. Leda. Ledare. Ledarskap.
"Har du hört en häst prata?", frågar cowboyen.
Vad han menade var att man inte kan snacka sig till en ledarposition hos hästar.
Eftersom en häst inte har något utbyte av att prata.
Eftersom den ju inte själv pratar.
Vad en häst söker hos människan (enligt nämnda cowboy) är framförallt ledarskap. Det är det bästa en människa kan ge till en häst. Han har nog rätt.
"I heard it from the horse's mouth" – så talar den som vet från säker källa.
Motsägelsefullt.
Precis som ordet leda.
Jag har aldrig dragits till ledarskap. Utveckling är min grej. Leda kan vara utvecklande. Att leda likaså. Men att utveckla kan också vara att leda.
Jag är inte den borne ledaren. Jag är den där som springer före. Jag är den som inspirerar. I början krävde jag bara att de som ville hänga på gav mig bekräftelse. Nu har jag höjt kraven högst avsevärt. Jag kräver att man går själv, att man fattar sina egna beslut och att man tillser att hålla sig inspirerad.
(Och där hörde man liksom ridpiskan vina genom luften).
Fatta beslut. Där har vi nästa paradox.
Till dess beslut fattas så fattas de.
Känslan i magen är stark. Obeveklig, faktiskt. Jag vet att det här hör ihop och bär mening. Det är människorna som gör precis alltihop. Man kan säga att det är människorna som är ledordet.
Visst – jag förstår grejen – det är skönt att subordinera sig. Men det är också väldigt tråkigt i längden. Det föranleder – Leda.
Ledarskap är i viss mån kärlek. Att öppna sitt huvud och dela med sig av energin och spela teatern att det är åtlydnad man vill åt. Ledarskap utan makt, alltså. Ledarskap i utbyte mot makt är något helt annat. Det är exakt samma sak som den rädsla de som söker en ledare jagas av men riktad mot sin omgivning. Det är mindre - mycket mindre. Ledarskap utan makt, däremot. Det är jävligt utvecklande, skulle jag tro.
Kanske handlar det helt enkelt om mod. Mod att byta fot. Mod att byta mode.
"Har du hört en häst prata?", frågar cowboyen.
Vad han menade var att man inte kan snacka sig till en ledarposition hos hästar.
Eftersom en häst inte har något utbyte av att prata.
Eftersom den ju inte själv pratar.
Vad en häst söker hos människan (enligt nämnda cowboy) är framförallt ledarskap. Det är det bästa en människa kan ge till en häst. Han har nog rätt.
"I heard it from the horse's mouth" – så talar den som vet från säker källa.
Motsägelsefullt.
Precis som ordet leda.
Jag har aldrig dragits till ledarskap. Utveckling är min grej. Leda kan vara utvecklande. Att leda likaså. Men att utveckla kan också vara att leda.
Jag är inte den borne ledaren. Jag är den där som springer före. Jag är den som inspirerar. I början krävde jag bara att de som ville hänga på gav mig bekräftelse. Nu har jag höjt kraven högst avsevärt. Jag kräver att man går själv, att man fattar sina egna beslut och att man tillser att hålla sig inspirerad.
(Och där hörde man liksom ridpiskan vina genom luften).
Fatta beslut. Där har vi nästa paradox.
Till dess beslut fattas så fattas de.
Känslan i magen är stark. Obeveklig, faktiskt. Jag vet att det här hör ihop och bär mening. Det är människorna som gör precis alltihop. Man kan säga att det är människorna som är ledordet.
Visst – jag förstår grejen – det är skönt att subordinera sig. Men det är också väldigt tråkigt i längden. Det föranleder – Leda.
Ledarskap är i viss mån kärlek. Att öppna sitt huvud och dela med sig av energin och spela teatern att det är åtlydnad man vill åt. Ledarskap utan makt, alltså. Ledarskap i utbyte mot makt är något helt annat. Det är exakt samma sak som den rädsla de som söker en ledare jagas av men riktad mot sin omgivning. Det är mindre - mycket mindre. Ledarskap utan makt, däremot. Det är jävligt utvecklande, skulle jag tro.
Kanske handlar det helt enkelt om mod. Mod att byta fot. Mod att byta mode.
Ledd eller ledande om jag ser på mig själv är jag varken eller ,menar springer man ett lopp och någon är ledande så är den ju inte det för att visa vägen ungefär som resten inte vet var mål linjen är. Men så är det nog för ordet agendas nål pekar inte ut något direkt mål utan mest bara ägande ledar egenskaper. Kanske jag menar att den som är först orienterar och det är lätt att springa före i slutet om man har det som mål, kart läsning kostar energi att släpa efter kanske kostar energi med i och för sig eller mer inte fylla några batterier (tomboll med andra ord).
SvaraRaderaLedande bilmärke som exempel vart ju inget exempel för jag vet inte vad som är ledande ur mitt perspektiv (tycker det mesta är skräp) och är väl en sådan som tycker en bil kan upplevas som bra en kort stund sen börjar alla fel synas och bli mest något som kommer bli i kö för att reparesras, vilket förmodligen ifall det är moderna grejer man inte sett förr kostar energi att införskaffa kunskaper om först (så sånt är jag för lat för och vill inte ha någon bil jag inte då kan lita på eller fixa själv med det jag har i nöd skafferiet typ plåt sax borr hammare och dyligt oförståligt för andra men inte för mig då för jag kan tillverka allt genom de sakerna om det inte är helt vansinnigt konstruerat(dvs. skräp)
Exempel många jag sett som åker i ödemarker har hur många däck som hällst med sig men inget att laga skiten med även då proffs i gamet (konstigt)
ett hål är ett hål (om det inte är ett kommunicerande sådant (öh nästan censur).
Ledande om man väljer att bli ledd så kanske det bara är för att fylla ett behov som annars då blir bara leda när det är väckt.
Det man inte vet har man ju inte ont av, liksom jag själv har ju föga använding av kontors applikationer och skulle jag väcka det behovet liksom delta i den samhälls rytmen så skulle jag ju självklart ha behovet att ta bort allt som är tråkigt för mig osv. Eller hur rätt självklart.
Jag berättar mest mina icke ledarskaper eller inbakad följande av andra ledande mest för att visa att positionen är det som är avgörande för att vara ledd eller ledande är man inte i något så är man inte motaglig before man är i något.
Så först om man ska leda så är det ju att väcka ett intresse enligt regler (rävskapets samfund) så är det punkten man aldrig visar för att ha kvar intresset aller för att nyfikenheten ska bestå.
Mat eller vad men allt är att först fånga och det fångade är skapandet av behov.
Med reservation för mitt störda sinne :-)
Med eftertanke så kanske jag är mest störd och påverkas av det istöället för att vara i och i the flow. Liksom att vara i forsen och dras ned är inte lika bra som att flyta på den.
RaderaHinder i forsen skapar nedåtströmmar om man olyckligt hamnar där.
Har ju hänt mig när jag tagit vatten över huvudet i mitt fall var det vattnet förtroende på att Staten var Staten vilket den inte var. Och har fortfarande problem med inte det fallet men andra fall. Så jag är väl anti allt nästan om man bortser från true frihet. Vilket vad jag ser ingen riktigt förstår vad det är.
Ifall de såg det då skulle de inte sy in sig i alla dessa situationer som de gör.
Jag ser vad jag ser även fast jag börjar faktiskt se sämre och sämre bokstavligt då, ögat anpassar sig för klystrontekniken vilket är mest bara hell på planeten (allt pulsande ljus är skit, och jag är dum som använder det.
Sverige är lättjans land när det handlar om att utsätta sig för farliga saker men tron är att det är precis tvärs om (tjatigt med att säga hjärntvätt)
Och kanske onödigt att jag försöker säga det som alla snart kommer ändå veta. Jag gör mig ju bara löjlig i alla fall känner jag så.
Vad och hur ...Ha det bäst!