Blås och vissel

-
Hör du något som visslar förbi? Inget att bry sig i. Det är bara jag som är ute och provkör verkligheten. Det är som att ha ägt en bil i 38 år och först nu upptäckt vad växelspaken är till för efter att ha skuttat runt på ettan. Verklig körglädje.

Det kan ju hända att man får lite ilskna blickar från de man visslar förbi. Kanske någon fotgängare (att skilja från fortgängare som ju håller tempot uppe) hytter med näven i det moln av damm som de föräras av. Någon yttrar halvdumma saker ur ren rädsla, men låter sig likväl lekfullt inspireras.

Det är vansinnigt kul. Verkligheten, alltså. Inte så verkligt, kanske – men vansinnigt kul. Jag är långt, långt ifrån ensam om att provköra verkligheten. Det ligger i sakens natur att vi upptäcker saker i olika ordning. Det kallas dynamik och det är det tiden ger oss möjligheten att uppleva. Utan tid ingen [variabel] hastighet. Tack, tiden.

Nu åker vi igen, då.

Kommentarer

  1. Mhlkv8 maj 2013 kl. 20:42

    Jag tror att verkligheten provkör med mig just idag.

    SvaraRadera
  2. (Nils) Erik Jansson9 maj 2013 kl. 08:23

    Verklighetens provkörningar är rätt skiftande ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Trend

-
Det är lätt att tro att man är färdig. "Jag är klar med min resa", har jag både sagt och hört många gånger från folk som - likt mig själv - uppenbarligen har en hel del kvar att lära. Annars hade man ju knappast varit här. Ju mer man förstår desto mindre vet man. Eller: ju tvärsäkrare uttalanden desto mindre visdom. Någonstans finns så enkla och självklara sanningar att de inte kan eller behöver sägas. De är sannolikt universella. Perspektiv på den man är inte helt fel. Det har börjat lossna ordentligt med energipysslandet. Den spärr som släppt senast är den att inte vara orolig för att tappa fokus. Det är en väldigt bra hjälp eftersom den där rädslan att tappa fokus per definition tar fokus. Hejdå säger vi till den och fortsätter. Tack! P.S. Tre aspekter av nollpunktstillvaro med Jobs ord.
Läs mer

Bubbelbalans

-
Bild
Det bubblar. Saker som legat till sig börjar röra på sig, med kraften ur vilan som följde den tappade sugen. Spåren, trådarna, flikarna och de förment meningslöst memorerade detaljerna hittar samband, visar sig och utspelas som en helhet. Min utmaning är att inte, absolut inte, förgripa mig på det utan att ha tålamod och tilltro nog att vara del av processen så att timingen blir rätt. Eftersom T illtro, T ålamod och  T ajming gör allt möjligt... Balans, över tid, hur mycket dopaminerna än sprutar av vad jag ser. Vad jag har att lära mig. Vad jag kommer att ha väldigt mycket nytta av. Tack på förhand och w ish me luck! Precis som att köra denna i lössnö känns det. Man måste hålla balansen och riktningen utan att egentligen hålla i den. Tillåta sig själv att ha balans och styrfart.
Läs mer

Vortex. Råbjörk.

-
Bild
Hem till min Älskade, efterlängtade, vackraste! Till Den inte längre lille med den enastående humorn! Till den uttråkade fluffiga vinterkatten. Till fixahemmagrejor. Älskade, finurliga och lekfulla. Från inte-ett-dugg-komplicerat sammanhang, görande, fixande och lekande. Vattnet var kallt, isen bildades i vikarna och sälen ville leka bakom de dubbla vattenjettmunstyckena Sensorn levererade data Termosockorna hon köpt höll mina fötter varma på akterdäcket i bitande kyla och vind; killen som höll i sensorn. Dagen flög förbi, full av utmaningar, skratt och flöde. Den halva gula månen som lägger sig i öster, över bruksorten jag växte upp i. Luften vid busshållplatsen är kallare än is och torrare än eld. Kylan, mörkret, galenskapen och de långa kolvätekedjorna doftar av ett löfte. Exponenten i civilisationen slukar sig själv med sådan hastighet att pulserna inte längre kan uppfattas. In genom sammanbrottet, mörkret, kylan och ut genom reaktorhallen. Från havet till skogen. Till kärleken som
Läs mer