Upploppsledning

I går plockade jag bort ett inte föraktligt antal facebookvänner efter att ha sett hur de låtit lura sig till att tycka #skickahemskiten och liknande. Det är givetvis inte deras fel – hur ska man kunna veta? "På varje svår fråga finns ett svar som är snabbt, enkelt och fel" har jag hört någonstans. Att provocera människor till att anamma dessa felaktiga svar är inte så svårt om man är den som formulerar frågan.

Det är vad som händer – inget annat. Formulerandet av frågan. Jag har inte insyn men jag har en känsla som sällan visar sig vara helt fel och den säger mig att de så kallade kravallerna inte är ett ögonblick mer verkliga än den senaste dolda sjukdomen på en löpsedel nära dig. Visst – det brinner bilar och kastas stenar; men varför? Eftersom man vill att det ska brinna bilar och kastas stenar. Eftersom man vill bibehålla bilden av att det går stökigt till bland invandrare och att "hederliga svenskar" är ett kränkt folk.

Eftersom det finns så jälva billiga politiska poäng att hemta hem i just precis de vattnen. Jag vet inte om någon lagt märket till det – men är det inte rätt svårt att finna lägen då politiker verkligen vill lösa problem? Om de löste problemen – vad skulle de då finnas till för, jag menar allt går ju ut på att vi behöver förmyndare eftersom vi annars skulle ryka ihop, kasta sten och hata varandra – inte sant?

I själva verket är det ett stort jävla missförstånd. Alla har blivit lurade – alla som deltar i "debatten" i alla fall. Nu är det ju tack och lov väldigt få som gör det. De allra flesta har vett att rent instinktivt skita i teatern och istället njuta av de liv man begåvats med i sin egen småskaliga närhet. Varför importera bekymmer som sannolikt inte ens är verkliga när man kan njuta av livet som det är?

Nåväl. Jag behövde tydligen få det nedskrivet. En sak i taget.