God morgon

God morgon, allesammans! Vilken underbar morgon det är, det här. I ljusets boning som jag lite anspråkslöst denna morgon kände för att kalla hemmet är stämningen synnerligen god. Den vackraste av alla människor – min älskade Sara – sitter här bredvid och dricker kaffe i vår soffa. Bloggsoffan. Casper är precis ivägskickad till skolan efter en fantasifullt livlig morgon med lek och högläsning ur böcker utan text om gott och ont, ljus och mörker. Hans eget pep-talk inför en dag på sitt jobb – i skolan.


Förra veckan började jag att låta telefonen vara. Det hade till följd att jag denna morgon inte kunde dåna loss i bilen, men jag insåg snart att jag kunde råda bot på det. Jag har ju texten relativt i huvudet och stämband i kroppen. Så jag vrålade loss, jag och effekten blev densamma. Sammanhangen kommer farandes vare sig man vill eller inte.


Det var svårt att stanna huvudet igår. En kreativ explosion var dagens måtto och uppskruvad av alla de detaljvågor det gav upphov till var det inte så lätt att lugna sinnet inför sömnen. Det tog en absolut ljuvlig stearinljusbelyst stund och en vacker extratimme ute i månljuset, att avslutas med en väldigt gripande vision alldeles innan sömnen infann sig.

Jag såg hur vi rör oss framåt. Allihop. Hur kraften manar på oss och rent fysiskt föser oss fram att ta positioner. Hur rädslan och mörkret kastar sig överbord och försvinner ut ur hela existensen. Hur alla som bär det där ljuset samlas i ett obevekligt, ödesbestämt svep och hur tårar av lycka ersätter de tårar som runnit av sorg.

Det händer här och nu.

Och det är så oerhört vackert, alltihop! Tack!


Gormorgon, alltså!