Tillbaka till byn

Revolution! Med mina ögon är det lätt att se saker som helt förändrade. "This changes everything". Jag blir ett med rörelseenergin i förändringen och blir som man säger "carried away". Det är som en blixtrande kärlek som sveper mig av mina fötter. Jag älskar det och lever för de ögonblicken. 

Genom livet har sådana historier en tendens att landa pladask. Upp som en sol och ner som en pankis. Revolutionen blåser förbi och landet ligger utbränt i dess spår. När sedan växtligheten återhämtar sig så blir det - på lite sikt - ganska exakt som det var innan revolutionen härjade. Kanske lite mer härdat och mindre förändringsbenäget till nästa gång. Och det är ju inte så konstigt när man tänker efter.

För i analysen av de nya idéerna och förutsättningarna har nuläget en central roll att spela. Om det nya ska kunna appliceras här och nu, alltså. Annars gör det ju inte så mycket. Om man inte försöker applicera det ändå, förstås. Det kan man också göra men man får leva med konsekvenserna av sitt agerande. Lärande kallas det visst.

Bland det underbaraste jag vet är att tillåta fri tanke ur känslan. Att få sticka iväg med impulserna och låta de skicka signalerna från de där stigarna enbart den vilsne hittar. 

Men det slutar inte där. Det handlar mer och mer om vad den vilsne tillför den by hen återvänder till. Att låta det löpa och bli som det blir och låta den där reflexen av att slå bort allt som inte är tillräckligt nytt bara dö ut som en spasm i vänster hand.

Då kan man ta med sig allt det nya in i nuläget, hela varvet runt. Och då vet man att det är dags. Tid för systemförändring. De stora förändringarna ser man inte när de pågår. De består av flera mindre självklara händelser, så självklara att de inte sticker ut eller väcker så mycket uppmärksamhet. Det är därför de tillåts hända. Ingen är rädd för dem. Det är först i efterhand som man står där och gapar inför skeendenas kraft.

Revolution

Evolution