Brofäste

Dalgången blev längre under byggtiden. Där bron slutade mitt ute i luften stod jag och höll i den. Eller så räknade jag fel, oförmögen att se på långt håll.

Jag behöver hjälp för att kunna lägga ner min ände av bron på marken. 

Efter att ha tagit tid att förbereda nederlaget.

Hjälpen säger emellertid: "går det bra med en pelare istället?" 

Och fortsätter: "Det är ju inte du som ska hålla uppe bron. Du har visat att den finns, ta nu och räkna på nästa sektion."

Bron svajar till i vinden men händer sträcks mot himlen att stötta av människor som står när det blåser. Människor som jag samlat under byggtiden och i vars sinne målet att nå dalens andra sida brinner.

Det kommer att bli en tight vändning, men fastän jag inte riktigt förstår det ännu vet jag att jag precis blivit fri.