Nils Erik Wallman

Jag är jag -  lång, uppriktig, fyndig, knasig och nyfiken. Jag är jag -   kärlek, lust, humor, lek och närvaro. Jag är jag -  ingen uppfinning och inte något företag. Jag är jag -  investerare av min tid i upplevelsen som är jag. Tack!

Jag är ohyggligt stolt över mig själv! Lycklig och närvarande i mig själv. Nykter och närvarande.  Utan ett ögonblicks tvekan. Ärlig och obrydd. Dansande, närvarande, äkta. Jag är jag. Mäktiga upplevelse!

I’ve been chatting with my unconscious mind. Turns out, I kept him all to far behind. Trapped in a room of frustration and fear. Waiting for bad things to happen right there. Out here in the world the dangers are since long gone. But still - in the fabric of the universe - he and I are one. For instance, he keeps me from truly falling asleep. Preventing my feelings from becoming too deep. Protecting the soul of a scared and insufficient feeling boy. Sitting by the window in the corner with his toy. Wishing the playtime will not have to end, That there will be no panic, no tears and none to mend. Yet learning that tumulus is part of the game, that inevitably comes to put out the flame. Playing games of creation and adventure deep within. Learning to keep it to myself by falsifying a happy grin. When chaos, cries and tears coming crashing through the wall, it stopped the flow, pushing it into a gravitating tight ball. A ball contai...

Intressanta tider. De som byggde förra vågen av företag gjorde det väl. Pengamaskiner. Så hände saker; det gör ju alltid det. Vad som kom att kallas digitaliseringen. Och nya aktörer kunde kliva in och ta en del av kakan av den enkla anledningen att förutsättningar och beteenden förändrades och att de som byggde de företag som redan fanns inte var med på det. Booking.com omsätter enorma pengar och minskar hotellens marginal substantiellt. Uber likaså för taxibranchen; bägge anrika branscher som funnits sedan civilisationens vagga. Ny tar helt nya aktörer som enbart varit duktiga på det nya, digitala sättet att koppla samman kunder med faciliteter ut en rejäl skatt mot en - i historiens ljus - ytterst blygsam investering. Det är lönsamt att vara i rätt tid och dyrt att vara för sent ute. Men dyrast av allt är att vara för tidig... Men detta är den form av disruption vi ser idag. Digitaliseringsdisruptionen. Det kan tyckas frestande att starta ett Uber eller AirBnb; mönstren är enkl...

Skönhet har många ansikten.  Den finns där alltid.  Jag är allt och allt är jag.  Precis som alla andra.  Kärlek. Precis hela tiden.  Och jag är den lyckligt lottade. 

It's all there. Whatever. Exactly anything. Challenges  do  present themselves as needed. They mean nothing but to foster unlimited experience. In the circle of appreciation.  

Vattnet doftar äventyr med farsan och smakar som farmors disk.  Det innehåller drömmar. Längtan. De äventyr som aldrig blev av.  Stenarna har färgat håret grönt. Punkigt. 

Alla somrar har sin vackraste dag.  Och idag är dagen.  Det luktar varm tall.  Närvaron kämpar med vetskapen om förgängligheten hos upplevelsen. Utan vilken den aldrig kunnat finnas. Lyckan i att förunnas förtunnas av rädslan att inte få nog.    Den vackraste sommardagen är på ständig genomresa och idag har vi den här.  Den är alltid någonstans. Den är evig. 

It happens without notice, without sound or warning. All of a sudden it's just there. The unnamed feeling. The feeling that something of importance is missing. Broken. Dead. Too late. Or fucked up. And it is my fault. Of course. Except it isn't. Never was, really. I have always done the best I can from my heart. I get to see how my patterns have been fighting, struggling and really made best efforts to sabotage the possible reward from a heartfelt and honest presence may be. The ongoing self-sabotage from within. Busted! Over and over. For every time a little weaker. Thanks!

It's really hard to let the feeling come forward, patterns and habits keep pushing it back. It feels so naturally and blindly awkward, to stay on the learnt and knowingly safe track. But once the pattern has been busted, and light is gently pushing through. I come to feel I can be trusted, to lean forward onto the new. I let it out, portion by portion, into this vibrant, magic world. Whatever blows out of proportion, just proves the normal was in fact old. To rid myself of learnt distortion, to let the true me florish and unfold. 

Maybe it's about balancing what is not creative if creativity is to be harvested.  Inspiration Realization  Structure

There's no limit.  Only love. 

Den hänger i luften. Det tunga, fuktiga och pressande. Det livgivande, svalkande och förnyande. Är det de första stråken av hösten? Vad som en gång var enkelt har vuxit och komplicerat sig själv -  avancerat . Nu orkar inte alla tentakler hålla sig vid liv utan vissnar ner mot marken för att förmultna och ge liv åt en ny cykel. Inandning, utandning. En alltjämt pågående förändring.  Vad som var äkta men slutade att vara det försvinner av sig själv. Det fanns ju adrig.

När man oroat sig, suttit vaken om natten.  När man oroat sig, känt hjärtat gå I tusen bitar.  När man känt saknaden riva i hjärtat varje morgon på kaffesoffan eftersom ingen brun liten katt ligger på filten och spinner i knät.  När man lyssnat till grannar och välmenande personer som vill hjälpa till genom att inte ingjuta falska förhoppningar och därför pratar om Räven, Järven, bilar och Bjärven.  När man hittat den plats där hon varit, jagat, lekt och spanat men inte hittar själva katten.  När man varit så nära men ändå är tomheten kvar. Större.  När man vandrat genom alla skrymslen och vrår skogen har. När man träffat nya människor man inte ens visste fanns där.  När man rannsakat varje hörn av sina förmågor. Pressat sin andliga syn och i varje ögonblick försökt få en glimt av henne.  När man såsmåningom börjat ge upp. Släppa greppet. Låta det vara.  När man inte längre har i sig att minst fem gånger om dagen ropa efter henne så att gra...

"I think it's easy to use and very elegant." And I did it. Again. Inspired. I even invited myself. 

Låta bli Inte göra.  Inte peta.  Inte störa.  Inte leta.  Låta bli.  Vad det vill.  Och njuta ruset av den annalkande tacksamheten. 

There is a line of things that does work. In it's own time, space and at the opportune moment.  Those things are small in number and have their existence thanks to all the other things. The things that to various degree didn't work.  Most of them were out of sync with their time. The majority being too early - pushed by impatient people wanted to be seen in the light of the breakthrough. Thus preventing it from happening.  For the time being, that is. Or was.  Because most things that happen to succeed are combacks. Things that time after time prove not to work just to - once the time is right - start doing so.  One might wonder. Who may want to cling to the idea of owning an idea under these circumstances?