"Es ist Nicht the Final Solution"

För ganska många år sedan jobbade jag i Tyskland med att integrera ett Svenskt och ett Tyskt företag vars ägare tyckte det var en bra idé att slå samman verksamheterna. Jag tyckte också det var en bra idé men jag var 26 år gammal och ville spendera så mycket tid hemifrån som möjligt vilket möjligen kan ha påverkat min rekommendation.

Lotus Notes och/eller Microsoft Exchange var frågan för ett laddat möte. Precis som öst eller väst, Amiga eller Atari, Volvo eller Saab finns det ibland inget rätt svar utan mest en fråga om preferenser vilket i sin tur bottnar i vad man är trygg med.

En av de närvarande i detta specifika möte fick till slut ett känslomässigt utbrott vid tanken att behöva gå över till Lotus Notes, reste sig upp från bordet och uttryckte i vredesmod det som står i inläggets rubrik.

Efter att ha jobbat med utveckling av olika slag sedan 1994 har jag sett precis den reaktionen - en panikreaktion - väldigt många gånger. Att man - som någon form av automatsäkring - tar sikte långt in i framtiden och avfärdar det man vill blunda för som "not the final solution".

Man kan alltid vänta. På det perfekta.

Men då får man:

a) Vänta länge. Kanske får man vänta oändligt länge.

b) Inga erfarenheter. Alla de saker som händer på vägen, utvecklingen - är ju både underhållande, intressanta och ger erfarenhet för att inte tala om alla de spinoffer de ger upphov till.

Så när jag hör "Not The Final Solution"-argumentet tolkar jag det för vad jag kommit att förstå att det är; en eller annan form av ovilja att hoppa på ett tåg av förändring.