Flow

Brutal, obeveklig och från grunden av min existens.

Lusten att skapa, vara och leva ut.

Som det väsnas, trycker på och bränns.

Rädslan som hugger likt en bromskloss på tvären, rädd att kraften ska ta slut.

Springa in i en vägg, utmattad och som en liten gråtande fläck - jag vet hur det känns.

Ändå bor den här - mitt inuti.

Kittlingen, lusten och viljan.

Skapandets, livets och det universellas eufori!

Jag gör motstånd. Slingrar mig. Slår knut på mig själv.

Vill inte vilja, önskar inte önska. Drömmer om att inte drömma.

Nej stopp sluta, detta är vansinne.

JA! Det är vansinne. Det är bortom vad som kan tänkas eller förklaras.

Det är ÄKTA!

Tränger upp ur djupet, skapar fontäner och vulkaner.

Bränner, trycker fram och ödelägger.

Svalkar, bevattnar och ger förutsättningar för nytt, outforskat liv.

Ger människan och dess medvetande en stig för helt nya kliv.

Om det inte vore för rädslan skulle inget kännas.

Vilka sensationer får köttets lustar utan friktion?

I en utopisk, helt kontrollerad och riskfritt levnadsfri vision?

Sjuka människor som släpar sig fram.

Varv efter varv i ett mönster skapat för att visa på hur illa det kan bli.

Vardagens slit, rutiner och ett fett hamsterhjul till var och en av oss att ducka ruschen i hela vår existens.

Vakna på klockan, sitta på datorn och telefonen. Leverera in och ut ur maskinen.

Det digitala medvetandet - en trojansk häst att skörda precis just DET!

DET mänskliga, andliga, oförklarliga. Undret att vi finns och är.

Pirret i kroppen när man blir kär.

Skapandet, infallen, symmetrierna och tavlans alla penseldrag.

Hur solens strålar bränner mot huden när den går upp över en ny dag.

Här, i den gnistrande snön, smälter isen som bor på varje green.

Eller långt där borta och här. Samtidigt. Värmer en salt, havsnära, vacker sten.