Nils Erik Wallman

Tappade en hink i brunnen i någons stall häromdagen. Tyckte att jag kom på något mycket smidigare men det vetehundan. Här är i alla händelser en liten manual. Royalties till mig - dankeschön!

Jag har alltid intresserat mig för nyheter och vad som händer i världen. Får nog till och med erkänna att jag nyhetsknarkat i perioder. Det började med UNT i tioårsåldern. När jag varit i länder med språk jag inte behärskar har jag ändå alltid försökt sätta i mig tidningarna. Det finns något slags pulserande flöde som jag måste förse mig av och det kommer ur tidningen, huvudsakligen. Det har nog varit sambanden som lockat. För i mitt huvud bor en liten inbildningssjuk men nyfiken strateg som gärna vill ligga steget före, knyta ihop till synes fristående företeelser till större skeenden och se världen från den utgångspunten. Men det har hänt något, och ju mer jag grubblar över det så inser jag att det hänt inuti mitt huvud. Kan inte följa media eller läsa en okomisk blogg utan att rygga tillbaka inför vad jag ser. Hittar särintressen av skilda slag bakom vartenda budskap. Och det stör mig – jag vill ju tänka själv, komma på saker själv, smickra mitt eget intellekt och inte följa någons ...

Vad händer med fiskbilen när den krockar? Den får laxkador. Vet du varför bladlöss är så små? De stannar i växten! Katt åt träd. Dog på stubben. Katt åt elskåp. Blev proppmätt. Katt åt stol - satt i halsen. Katt åt lampa - lös i magen Var kan man köpa billiga kor? I Korea! Vad sa salladsdressingen sa när man öppnade kylskåpsdörren? Shut the door, I'm dressing! Vad heter Finlands mest otursdrabbade bärodlare? Maski Hallonen! Vad sa Che Guevara när man drog honom i skägget? Låt skägge’ vara. (Lina H) Två äpplen hängde i ett äppelträd. Det ena ramlade ner. ”Moget”, sa det andra. (Lina H) Två bananer hängde från en bananstock. Den ena ramlade ner. ”Moget”, sa den andra. Två päron hängde i ett päronträd. Det ena ramlade ner, men lyckades klättra upp. "Nu hänger du med?" sa det andra. Två mandariner hänge i ett mandarinträd. Det ena ramlade ner. "Moget", sa den andra. Men den ena förstod inte vad han sa för han talade bara mandarin. Två apelsiner hängde i ett apelsint...

I våras köpte jag en traktor att skotta snö med. Under hösten kom inte en endaste liten rutten snöflinga. Jag önskade snö mer än något annat. Önskade och önskade. Och önskade. Kanske tog jag i lite för mycket. Sorry!

- Hej, är det %NAMN%? - Ja. - Hejhej, jag ringer från %FÖRETAGSNAMN% kapitalförvaltning i Stockholm - du har kanske hört talas om oss? - Nej. - Vi hjälper ägare till företag att få ut pengar ur sitt bolag till lite lägre skatt med hjälp av de nya regler som finns. - Ok, men nej tack. Tack för att du ringde – hejdå. Minst tre gånger i veckan. Hitta på något nytt – tack!

Fångat på väg till affären...

Enligt DN kom ett T-banetåg att löpa amok på grund av is i bromsarna. Efter den störningsrika vintern måste det vara skönt för SL och operatören MTR nu kunna konkludera: "Ingenting kan stoppa T-banan om vintern". (Bilden från Olsbo nu på förmiddagen)

Litet anspråkslöst ämne i all enkelhet. Det förefaller ju (även om man kan tvista i enstaka fall) som om människan blivit mer och mer intelligent genom åren. Inte nödvändigtvis smart, men intelligent. Men ändå är vi ofta ganska enfaldiga i vårt logiska tänkande. Detta märker man särskilt väl vid felsökning, vilket jag på grund av min medelmåttiga begåvning i fråga om programmering frekvent kommit att sysselsätta mig med. Vi söker felet . Hela tiden felet . Hjärnan jagar den där snabba kicken i att lösa det . Man provar en sak, konstaterar att det inte fungerar och provar sedan nästa. Men ofta är ju problem resultatet av mer en än orsak och här har vi ett tillkortakommande. Det verkar som om vår hjärna, som ju i grunden är utvecklad för att jaga, inte riktigt klarar av att hålla en hel matris av möjliga orsaker i sinnet samtidigt som vi mäter av mot output och söker nyansskillnader som avstämning. Som om vi måste få fälla villebrådet. Eller så är det bara min. Men om vi knatar...

Extremväderbigotteriets alarmklockor kan inte höras. Denna Europeiska vinter borde ha varit den klimatapokalyptiska rörelsens eldfängda högtid nummer ett. Men till följd av svårsmälta avslöjanden kom snöbollseffekten att mattas. För visst är det lite ironiskt att brandsläckare vanligen är av CO2-typ? Men man ser mer om man både ser vågen och krusningarna i dess yta.

Nu är det kris igen, och nu är kris igen, och krisen gör att vi får snåla. Nu är det kris igen, och nu är kris igen, och stackars oss vad vi får tåla. Och det var inte sant, och det var inte sant, för alla pengar har vi lånat. Och det var inte sant, och det var inte sant, för själva haver vi oss rånat.

En stor tjänst eller en otjänst – det är frågan. En björn är ju stor. Tydligen härstammar uttrycket från en gammal fransk fabel om en trädgårdsmästare som höll sig med en tam björn. Under en middagslur råkade en fluga sätta sig tillrätta på den sovande mästarens näsa. Den tama och godhjärtade björnen ville då hjälpa sin husse genom att klappa ihjäl flugan men råkade oturligen ta sin husse av daga. Ordning och reda, lådvin på fredag - kunskap från Wikipedia . Vållande till annans död, således. Med det godaste av alla uppsåt. Igår fick jag veta vad en blåsfis är. Undrar vad det betyder om en sådär 25 år.

Man får klantskallepoäng här hemma. Systemet togs första gången i bruk för ungefär ett år sedan och om jag inte missminner mig så var jag den förste att erhålla några åtråvärda poäng. Jag hade skurit mig i fingret med en handklinga och frågade min Sambo hur många hårdrockspoäng detta skulle ge varvid hon svarade att det faktiskt rörde sig om klantskallepoäng. Ett ynka. Men det första. För att inte hamna i situationer av olika sorters värdeförändring (inflation varandes den huvudsakliga farhågan) försöker jag härmed upprätta en standardiserad bedömnings- och tilldelningsskala för klantskallepoäng, baserad på vedertagna principer här i Olsbo. 1 ksp = Klantskallepoäng. Symbol :-( Tilldelning Tilldragelse 1 ksp Skära sig i fingret med en handklinga 1 000 ksp Glömma vara hemma när någon ska hämta bokhyllor 7 000 ksp Trampa ner bromsen istället för kopplingen vid start av äldre Renault med startmotorhaveri o...

”Jag vill göra skillnad!” ”Jomenvisst. Vill du jobba med renskiljning eller förespråkar du återinförandet av apartheid?”

Hejhej, alla glada mänskor och alla ni andra, som längst denna livets väg valt att vandra. Hur skulle det vara att tänka efter ett slag, gör det ni – för det tänker inte jag. Jag har ju fel i såväl sak som i hjärna, verkar det uppdagas – då ska jag spjärna. Spjärna och sätta mig mitt på en tvär, vållandes för dig ett väldigt besvär. De främsta av alla de bästa strateger, kan inte förneka att detta ger seger. Jag vet hur man gör – det är jag som ska grattas, allt logiskt tänkande är till för att mattas. Jag är infernaliskt och omöjligt dum, du sitter såsmåningom häpen och stum. Ty när det är över och du inte orkar, då öppnar jag mina champangekorkar. Och innan du startar en ny kontrovers, minns hur du har det när jag är på tvärs. Och överväg noga - är fighten nödvändig? Ihågkom min dumhet - den är högst beständig. (Och givetvis, givetvis väldigt behändig)

Valforskare... Hm. I media ges en något splittrad bild; ”Valforskare uttalar sig om partiledardebatten” och ”här hör vi delfinläten inspelade av valforskare”. Delfinläten under partiledardebatten? Och vad en rödspätta har att sätta emot en blåval?

Såg en skruv i asfalten vid ett övergångsställe. Hur kom den dit – ner i asfalten? Har någon tappat den på väg över gatan, kommer den från underredet på en bil, eller tappades den under asfalteringsarbetet? Vilken kvalitet har metallen och hur hård är asfalten? Kommer den successivt att slitas ner av de passerande däcken eller kommer asfalten att låta den sjukna in i sig? Spelar vilken sorts sommar det blir någon roll? Kan den vrida sig där den ligger? Och om den skulle lossna – kommer någon att få den i däcket eller i foten?

[Uppdaterad 2010-02-15: Klöpp, Bögg och "Slipp vill då"] Idag är Sandviken i det där åtråvärda strålkastarljuset. Det händer förvisso en gång i kvartalet, då Sandvik presenterar sin kvartalsrapport och i synnerhet om dessa rapporter innehåller nyheter av personalneddragninskaraktär. Det är oundvikligen lite mera folk i Sandviken än vanligt, så en liten ordlista för besökare kan kanske vara på sin plats: Bea Bearnaisesås Bilmetrorondellen Cirkulationsplats i korsningen Järbovägen/Gävlevägen Bögg Byggde Crusing Sniffa gummirök i centrum Döbbdojor Vinterdäck Dörna Kraftig uppvarvning av motor följt av snabb insättning av transmissionssystemet med gummilämning, tjutande läte och bränd doft som önskat resultat. Samt i förlängningen vätande av det motsatta könets intimplagg. Glöp Tur, oförtjänt framgång ”Hela huset öppet” Dansgolvet är öppet Hilton Kontorsbyggnad Hölja Liten vik/ vattenutbuktning vid sidan av å. Höggbo Högbo Iglig Ivrig. Idog. Järrbo Järbo Kluva [Äv. Snökluva] Snö...

Livet är ett riktigt stort jävla äventyr. Det finns en pulserande nerv. En stark. En som kittlar och bränner även om den inte alltid ger sig tillkänna. I den bor infernalisk hetta. Explosiv dragkraft och en emotionell puls som förmår verkligheter att förflyttas inom varandra och dra till sig intilliggande energier. Som orkestrerar sammanflätanden och eruptioner utan att regin ger sig tillkänna. Utomligheter som inlemmas och besätts av verklighetens fasta men blygsamt skimrande referenspunkter. Som får dem att blossa upp och ser på när dess brännpunkt tillsynes spontant skär nya linjer i existensens skal av hårdmetall. Hur det på håll beskriver ett mönster. Hur ytorna i mönstret fylls och skuggas. Dess puls i hela existensens varelse. Och så fortsätter det. Mot och genom de mest osannolika hållpunkter men också mot en odefinierbar punkt i fjärran som inte är menad att begripas men varifrån de dagliga härdarna hämtar sin brännkraft. Jag delar äventyret med någon. Denna någon har ödet pla...

”Vi älskar de här lamporna!” Kan man säga så? Att flera känner samma känsla inför något verkar ju ganska rimligt – ändå låter det konstigt när någon säger sådär. ”Vi bara älskar Bruno Kaschlaffenhoffs nya böcker!”. Visst låter det uppriktigare om det kommer från var och en - ”jag älskar Schmetterlingarmaturer!”. ”Jag med!”

Faschineras av en produkt – Moccamaster. Det är en helt vanlig kaffebryggare – tekniskt sett ekvivalent med en för 99 bagis på OK. Ok, ok – inte riktigt då. För den är handtillverkad, tillverkad för hand och dessutom handmade. Och så innehåller den visst kopparrör också. Moccamaster kostar uppemot tvåtusen spänn. 2000 för en kaffebryggare. Och den sägs göra godare kaffe än andra bryggare. Dess innehavare brukar instämma. Även innehavarnas kaffegäster. Men jag tror att hemligheten består av några gram plast. När man köper sig en Moccamaster ingår nämligen ett mått. Måttet är måttet större än ett vanligt mått. Man har därför i lite mer pulver och vips har man starkt, det vill säga gott kaffe. Måttet kostar alltså i storleksordningen en tusenlapp. Riktigt, riktigt smart produktutveckling, någon. Gratulerar!

Ofta vet man inte vad man gillar förrän man provat på. När man i ett vågat ögonblick tar klivet ut över stupets kant, låter spänning och ängslan blandas med den upptäckande beslutsamhetens kraft och står där öga mot öga mot det okända och blank inför den egna reaktionen. Jag upplevde ett sådant ögonblick för ett drygt år sedan. I banor hade ödet radat upp förutsättningarna för detta möte och dess vidgande av sinnets vyer. En experimentell upplevelse som genom sina smekningar väckte begär och födde nya preferenser. Från det ögonblicket var allt förändrat, men det har tagit tid att inse detta faktum och en det är med viss andspänning jag nu står inför att erkänna det för min omvärld. Dags att sluta förneka hur relationen till detta par (jo, du läste rätt) kan göra mig varm och hur jag låter de lämna sina mjuka smekningar längst mina ben. Dags att erkänna detta dagliga behov. Dags att ta på sig konsekvenserna. Dags att ikläda sig rollen. ”Dags att komma ut ur garderoben”. Det senare yttra...

Det var kallt i natt - snart kommer rubrikerna igen. De där det bråkas lite på vattenfall och dess eljättekollegor – ”hutlösa” vinster som kommer ägarna tillgodo. Och i just vattenfallet kan ju betraktas som ett slags skatt. Visst är det lite lustigt hur energibilagen gör lite lätt uppfostrande ”spara-el-reklam”? Motsvarande budskap från några andra företag skulle kunna vara: ”Du oroar dig för mycket.” / Trygg Hansa ”Tänk på att alla inte gillar just din musiksmak. Spela förståndigt.” / Spotify ”Lagra inte en massa data i onödan.” / Oracle ”Prata mindre i telefon - du har i alla fall inget vettigt att säga.” / SonyEricsson ”Spara på nerverna och behåll XP.” / Microsoft ”En livförsäkring gör dig inte odödlig." / Robur ”Om några månader är det ju sommar här hemma.” / Fritidsresor ”Gör mindre affärer istället för att skaffa snajdiga affärssystem.” /SAP ”På 1800-talet var det fint att vara fet” /Nutrilett ”Man kan ju kolla facebook med vilken gamman häck som helst.” / HP ”hitta.se är ...

Times New Roman måste vara världens bästa typsnitt. Snyggast är ju såklart Garamond. Men varför vill man inte riktigt använda Times New Roman? Det är vanligt. Vanligast. Visst ser en text med nämnda typsnitt ut att vara layoutmässigt oälskad, lämnad utan beröring – ett slags rådata, knappt värt att petas på. Typsnittet som funkar lika bra på skärm som på papper har varit med från allra första början och till följd av detta blivit standard i såväl Word som i browsers. Bästa typsnittet > Standard > Vanligt > Ingen vill använda Kortslutet: eftersom det är så bra vill ingen använda det. För det ser ut som om man inte bryr sig om och visar sin särprägel. Hur ofta petar vi på saker bara för att visa att vi satt vår prägel. Och hur ofta blir det bättre?

”Nu kan det inte bli värre”, sa pessimisten. ”Jodå!” kontrade optimisten. Optimism är den starkaste av alla krafter. Lika enkelt att använda som att bädda in ett google-script i en sida. Bara att koppla in och köra. Optimism och humor. Löser allt, på ett eller annat sätt – såerebara!

Satt på ett tåg några timmar häromveckan tillsammans med ett sällskap managementkonsulter. Det för egen del förespeglade arbetet kunde härtillföljd ej genomföras – däremot fylldes mitt block raskt av deras vokabulär: ”Är det viktigt att lyfta fram den där lilla biten, eller ska vi ta det i det här stora sammanhanget?” ”Favourable Pricers” ”Fyfan, han är ju lika gullig som han Simon på femman” (vid yttrandet av detta från vad som borde varit (den manlige) projektledaren började den överhängande delen män i sällskapet skruva på sig och en något konstlad tystnad inträdde. ”Dela med dig för att slipa vision och skapa idérum” ”[kundnamn bortretucherat, men det handlar om ett helsvenskt statligt namn] General Plan” ”Innovativ post-it-workshop” ”Viktigt att verka påläst. Vara inläst, menar jag…” ”det är där man kan känna att…” ”Torres Dropfriesling är det ju inget direkt tvivel om” ”Research Progress-sammanhang” ”Marketing ROI och Budget Central” ”Strategiska order” ”Det är nog bra om vi kör ...

Du ska köpa en grillkorv, men får höra att den kostar 25 spänn. Två fall: a) du har just handlat möbler för 19 500 kr på IKEA b) du var på väg att handla toapapper på ICA I vilket fall blir det mest sannolikt korvaffär? Visst är det lätt att gömma små utgifter bakom en stor. Vilket ju är lite underligt eftersom när man just gjort av med en stor summa borde sparsamheten vara som starkast. Detta sätt att fungera hos oss tvåbeningar utnyttjas frekvent för att plocka våra börser samt få oss att gå med på olika saker. Till exempel inkrementella fördyringar av projekt – mycket vanligt inom såväl näringsliv, offentlig sektor som för privatpersoner i renoveringsbranchen. Eller när man till exempel köper den där takluckan i glas för en relativt bilens totaltpris blygsamma summan som för sig faktiskt är en ganska bra trave pengar. Man gömmer något litet bakom något stort. I de löpande men icke-budgeterade kostnadernas värld i företag händer detta jämt och ständigt. Men är det inte tvärtom också ...

…ja förutom att jobba, då: Hoppas att de där hemma åker till macken och köper en säck ved istället för att ordna blodbad med trefaskapen. Ser till att inte bli spetsad av en fallande fasadistapp. Visar kollegorna en vad sambon tror är retuscherad bild. Kladdar på whiteboard och slipar på den sylvassa produktutvecklingens knivsegg. Lyssar på ”My heart will go on” som framförs av tunnelbanemusikanter och sänder en tanke till hembygdens stackars övergivna gräsänkor. Funderar på hur man kan säkerställa återfödsel i hunkig krigsförbrytares skepnad.

Hävdas understundom att visst vindrickande kan förbättra hälsan. Men är det de fysikaliska eller mentala (t.ex. tunghäftelösande) effekterna som avses?

”Jag känner mig verkligen som en Uppsalait nu!” ”Då tar jag fram min dximáge (DX Image fast med franskt uttal)”! ”Du menar sådana där tribunaler?” (Tribals) ”Det var en sådan där tysk hund – Amschtaff (tyskt uttal), tror jag…” ”Kolla – den finns på tyska också – här står det Dutch” ”Gillade ni paris? Ja – särskilt de latinska kvarteren.” (Quartier Latin = Studentkvarteren…) [Bild kommer senare: En amstaff iklädd tribals-fillingar och små träskor vandrandes i de ubsaliensiska studentkvarteren tagen med en Minolta Dx Image]