Nils Erik Wallman

Gött att leva idag också. Oerhört, oerhört gött. Tänker inte tala om hur gött, faktiskt. Det skulle inte vara rättvist. För det är faktiskt inte rättvist. Inte någonstans. Inte vid varje given tidpunkt. Och detta med rättvisa. Hm, den finns ju faktiskt inte. Ingenstans i naturen. Men vi skapar den. Var och en och tillsammans. Som en högre form av ödmjukhet. Gött, som sagt.

Nu är det måndag igen. En helt vanlig måndag. Denna måndag är det inte meningen att du ska förstå att det banklån du amorterar och betalar ränta på, sannolikt idag, består av pengar som huvudsakligen skapades ur tomma luften den dag du skrev på lånehandlingarna. Enligt principerna för vad som kallas ”Fractional Reserve Banking” reglerat enligt regelverket Basel II får banken skapa över 90 % av det kapital du lånar till din bostad. Oftast 96%. Men – borde det inte bli en djävulsk inflation då? Borde inte KPI rasa i höjden? Jo, så skulle det kanske varit men om bostadspriser fanns med i beräkningen av KPI. Men det gör de inte. Konstigt att man inte kan läsa om det i Aftonbladet, DN eller DI? Egentligen inte för hur skulle det gå om detta kom till var mans och kvinnas kännedom? Skulle inte detta med valutor och bankväsende te sig lite urvattnat? När vi inte har tid att hjälpa varandra, föda barn eller hälsa på gamla släktingar för att vi måste jobba för att få ihop till ränta och...

Spegelblanka, långa dyningar i ett dämpat starkt ljus. En temperatur så behaglig att den inte kan uppfattas. Verkligheterns fibrer flyter själva i sin momentana, obestridliga väv. Ingenstans står någon och skriker. Ingenting krävs eller fruktas. Här. Nu. Finns bara nu. Finns bara här. Nu. Här. Det är allt som finns.

Sitter och väntar på att få baktorkaren fixad. Baktorkaren. Den fungerar när det är torrt och fint. Men när kladdar på och den behövs som mest fungerar den inte. Får se vad de säger, de goda mekanikerna. Borde vara klara närsomhelst. Det har varit en omtumlande vecka i den filosofiska delen av det trånga loft där tankarna bor. Ett par räkneövningar och filmer som arrangerade de mentala trådarna i ett tydligt mönster. Skönt att andra tänker och till och med agerar konstaterar ena halvan av hjärnan. Den andra känner sig lite bestulen på sitt jobb. Intellektet har stort ego. Det behöver känna att det kommit på saker och ting själv och känner sig nu en smula bedrövat när det ställs inför att hålla med andra och inte enbart stötta sina egna iakttagelser. Skit i det nu, där det är tillämpligt. Och det härliga tar sig sin fortsättning alldeles oavsett. I skogen med solen stekandes från ovan. Nu mumlar de om en felkod på bromsarna också. Ska försöka ta reda på hur det förhålla sig. Solen v...

Basel II. Svårare än så var det inte. Det förklarar hela cirkusen. 1 -> 1.9 -> 3.61 och så vidare. Men oftast mer än så. För den offentliga sidan är det division by zero. I sanning faschinerande. Jag trodde att det bara var centralbankerna. Cynikern visade sig vara naiv. Ruskigt. Spännande.

Jag har inte Nintendotumme. Min blivande fru gråter nästan när jag och hennes son spelar Mario. Vi gör vårt bästa. I mitt fall räcker det för några sekunders överlevnad. I Den Lilles fall räcker det betydligt längre. ”Bubbla dig, Erik, bubbla dig så fixar jag det här”. Det finns en enda syndabock i sammanhanget. En enda orsak till min uselhet i fråga om TV-spel. Den stavas Spectravideo. Så stavas det Jag har haft många anledningar att tacka Spectravideo genom åren. De byggde vad som vid tiden var en verkligt avancerad hemdator. Vad sägs till exempel om 32 kByte minne, fullständigt tangentbord (inlusive numeriskt) och dubbla joystickuttag. Jag kan nästan broschyren utantill. Roger Moore poserade vid de högteknologiska mästerverkens uppdukade buffé. Hittade bara den på spanska, dessvärre Blivande hustrun var ett år när Spectravideo SV-328 släpptes. Själv var jag alltså nio. Ett par år senare - efter gediget bearbetande av min far och med en sparad femhundring i näven - inköptes ett begag...

Huvudet mitt på den berömda spiken efter ett decenium av överväganden. Det som blivit så oerhört konkret sedan jag flyttat hit upp och kommit att leva fullt ut. Tydligt på väggen bortom ridåerna. Likat naturlig som utopiskt. Där finns frågor. Många frågor. Faschinerande, emellertid. Som en välbyggd vision ska vara. [Zeitgeist = Tidsanda]

De fanns inte hos polisen. Det stor klart redan när de tog fram de gröna lådorna där borttappade nycklar förvaras. Dagen därpå ringde det emellertid. Det var från en kiosk. ”Vi har nog hittat dina nyckar. Skulle just lämna de till polisen när en av grabbarna sa att du lämnat ditt nummer”. Synkront! Rostiga men tillbaka. Knappast speciellt troligt men precis som väntat.

"...de kinesiska räddningsmyndigeterna har under natten skickat bland annat 50 000 tecken till det drabbade området..." Tecken. Undrar vad det är för meddelande. Och så är det kinesiska, förståss. Då blir det double-byte, alltså 100 000 byte men bara 50 000 tecken. Max ca 1000 tecken per sida. 50 sidor information. Är det vad de behövande behöver? Långt senare inser jag att de menade täcken. Och att jag är seriöst yrkesskadad.

"Vet du var mina nycklar är?" "De ligger i en svart låda på polisstationen."

Det är kul att åka tåg. Öronen fladdrar. Någon talade om sin före detta chef: ”…och då sa han du är med på listan av folk som ska sägas upp. Jag undrade varför och då svarade han att ingen använder programmen som jag skrivit. Men – mina program ligger ju på servrar och pumpar data i bakgrunden, men det lyckades jag inte förklara och dessutom hade han redan informerat personalavdelningen så…” Ett bra exempel på att man inte ska underskatta vikten av ett bra användargränssnitt.

Rysligt många sammanträffanden. Ryssligt. Expansionsdags igen?

Här hemma i Viken – the City That Never Sleeps - skulle jag bara försöka klippa mitt hår. Krullet på huvudet kändes väl igen från våra vinterluddiga får. Men staden var välsignad av stånd i långa banor. Vårmarknaden i Viken har gamla, fina anor. Stånd efter stånd med tömning som ändamål. Att förvandla den besökandes plånbok till ett hål. Att snabbt och enkelt tillfredsställa och sedan vara riktigt långt bort när det är dags att gnälla. Jag hörde någon klaga över dåligt väder, jag tror han sålde sommarkläder. Men störst räknat till numerär var inte de som sålde bär – nej det var de från den industri som pratar på om telefoni. Det stod nån mer där just intill – de sökte sälja tv-kanaler till förbipasserande imbicill. Detta är ju inget exceptionellt, andelen sådana stånd brukar emellertid vara mariginellt. Så var det inte denna gång, och vad värre var – de sökte kunderna med tvång. I denna lilla lugna vik, de var beredda att gå över lik för att konvertera var flanör till den rätta vägens ...

Små, små människor. Rädda som fan. Och därför oförmögna att se utanför den låda de bestämt sig för att ligga och trycka i. Förhindrade att interagera med världen. Skiter på sig vid blotta tanken. Väljer att begränsa sin omgivning istället. Försöker göra stora människor små. Så oerhört fegt. Och bedrövligt när de lyckas. Själv är jag efter alldeles för många år färdig med de små, små människorna. Men jag lider av att se de som inte är det. Det gör dem mindre. Jag vet att de inte valt att vara små, små. Man är vad man är. Men se när små, små människor försöker begränsa andra ner till sin egen hämmade nivå blir jag alldeles stel av ilska. Det hade varit enklare att slippa se det och bara bli ilsken på den som begränsats.

Så här i PIIGS-tider vill jag avslöja den verkliga anledningen till att Sverige inte gick med i EMU och på samma gång lätta på förlåten kring varför så många EMU-länder nu upplever finansiell turbulens. Portugal Ungefär 200 Escudos blev till en enda futtig Euro. 95.5 % av alla Portugals miljonärer försvann spårlöst 28 februari 2002. En händelse höljd i dunkel, men likväl ett faktum. Irland Den 9 februari 2002 fick man 0.787564 EUR för ett Irländskt Pund. Irland bör alltså ha fått ca 30 % nya miljonärer. Även detta talas det besynnerligt lite om. Italien Det krävdes hela 1936 Lire för att få en ynka Euro vid övergången i Italien 2002. Endast 5 promille av de italienska miljonärerna överlevde denna synnerligen omilda behandling. Resterande kapitalstinna population försvann mystiskt och man kan ju med rätta undra vart lejonparten av tillgångarna från det forna romarrikets vagga tagit vägen egentligen. Grekland Då 341 Drachmer blev till en Euro arkebuserades i princip samtliga i den Greki...

Sann poesi när den är som mest skönljudande och harmonisk. Komponerad av den litteräre semiguden Leif G.W Persson, lånad ur hans verk "Faller fritt som i en dröm". "Torsdagsärtor med extra mycket fläsk och korv, rejält med senap, ett par stadiga och en stor pilsner för att hålla igång systemet. Lite pannkakor med vispgrädde och sylt på toppen och rena underverket för lilla krävan som redan mullrade som en masugn när han sjönk ner bakom sitt skrivbord. Borde kanske öppna dörren så att alla de små sakletarna ute i korridoren får tillfälle att njuta av en riktigt bra lunch, tänkte Bäckström som kände att en större brakare var på väg ner. Sedan hade han provtryckt lite försiktigt men det ville sig inte riktigt förrän han egen lille halvchef plötsligt knackade på och steg in på hans rum. Nu du, din lille pärmbärare, tänkte Bäckström. Gav honom onda ögat, sjönk ner i stolen, lättade på vänster skinka och spände sin vältränade diafragma. En rejäl tunna och ingen vanlig sketen s...

Man måste prova. Så är det. Förhållandevis sällan går det vägen. Men det måste vara så för att det ska kännas riktigt bra den där otippade gången det faktiskt fungerar. Triumf! ((Stadig plast + Kartongskivor + Silvertejp = Glidarkängor) + Gammal ockelbo + Bogserlina) = Nästan som vattenskidor.

Påsk. Dags att verbalisera ett föraktat förakt. Det stör mig. Faktiskt. Ordentligt. Att religiösa personer betraktas som något slags pestsmittat förståndshandikappade. Jag är själv inte religiös. Inte på det sättet som kallas religiös. Men jag tror ändå på saker och ting. I allra högsta grad. Och en del av de saker jag tror på kan inte förklaras rationellt. Att jag inte är religiös gör mig inte till en ett dugg bättre människa än den som är religiös. Och tvärtom. Jag är en dålig människa på helt andra meriter ;-) Antag att en person är t.ex. kristen. Och att denne person kommer i samspråk med en annan kristen person. Och att de bägge känner till varandras livsåskådning. Dessa två personer kan redan på förhand diskontera vissa likheter i livsåskådning, moral och generellt beteende. Det blir enklare för dessa att komma överens och att lita på varandra. De kan snabbare åstadkomma saker. Lite som att ha tekniska prylar som har gränssnitt anpassade för varandra. Gemensam plattform. Gemensam...

Det var många som råkade ut. Väldigt många. Och jag klarade mig hela långa vägen fram till middagen. Utmattad av en hel dags ljugande och flatskrattande åt andras fallenhet att lita blint på mig satt jag där vid vårt köksbord och mumsade pizza i alldeles för stort sällskap. Med alldeles för många vittnen. Ett dolt nummer ringer. Det bryts när jag svarar. Det ringer igen. Lång tystnad. "Hello. Do you speke espagñol?". "Ehh. No habla Espagnol..." (ibland glänser man) "Ok, ok. My engliss vely badd. Sorri. My name Rodruiges Gonzales Ferrera. Do you have a training software?" "That is correct." "I got your connetacts from Johan Westerlund at the Skanska Company. He said to talk with you." "Ok, great!" (Men vemfan är Johan Westerlund) "We need to do training at seven different elocaciones ina Spain and your product can do that?" "Typically yes, that is what we do." "OK. Vely, vely good. I work for Tudor Comp...

Detta är årets i särklass roligaste dag. Tycker jag. Men inte nödvändigtvis de drabbade... Påskkrull, alltså.