Nils Erik Wallman

Bara 2300 mil kvar, bäst att kasta sig på telefonen och boka... Det är faschinerande. Min åttonde volvo. Jag har som regel fått be verkstaden att släcka lampan tre gånger per serviceintervall. De lovar varje gång att de nu stängt av den permanent. Så det så. Definiera omöjligt: Resa till månen? Bota Cancer? Stänga av servicelampan. Yes! Får ta upp saken med kinserna.

Jitter. Bugg. Jag gitter inte. Bugg – problem. Den nye killen på kontoret – praktikanten. En ruskigt kompetent utvecklare vad det verkar. På fritiden dansar han. Lindy hop. Yrkesmässigt är han som sagt programmerare. Överhörde honom prata bugg vid kaffebryggaren. Ordvitsfaschisten kunde inte låta bli – ”så passande att du dansar bugg” (underförstått "Här får du ju rätta buggar”). Inte helt omöjlig den där för han log – mer än de flesta skulle ha orkat. ”Men jag dansar inte bugg, jag dansar Lindy hop”. Ok. Hm, en annan sak alltså. Men så upplyste han mig om att en Lindy hop faktiskt är samma sak som Jitterbug fastän utfört av personer av icke-afrikanskt ursprung. Så förstod jag saken. Och så for det vidare, den där irriterande ordbajsexpressen. Buggar är problem. När man har problem ringer man kundtjänst. Kundtjänstorganisationer är i hög grad fortfarande utformade så att mycket går ut på att få den behövande att inte ställa sin fråga. Att inte orka hela vägen. Att inte felanmäla e...

Tittar sällan ut genom tågfönstret numera. Men varje gång jag passerar stället där jag växte upp. Varenda gång. Som om en biologisk mekanism drar blicken från skärmen och ut genom fönstret. Vackert är det kanske inte, men det är väl igenkänt. Varje gång. Spökigt. Den nerlagda brandstationen. Ett virkesförråd. Den gamla sågens baksida. Den som brann ner.

06.26 Ordinarie avgångstid. 06.34 "Pling" "Godmorgon mina damer och herrar. Vi har tyvärr ett litet tekniskt fel som vi hoppas att få löst snart men kommer att bli stående här några minuter till". 06.40 "Pling" "Godmorgon mina damer och herrar och välkomna till detta tåg som ska ta oss till Stockholm. Vi är idag cirka 20 minuter försenade härifrån Gävle och det beror på att jag som lokförare helt enkelt försov mig. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för detta och ska göra allt jag kan för att köra in så mycket av tiden som möjligt. Tack." Tekniskt fel. Denna fras är alltid en anledning till kritiskt tänkande från åhöraren. Starkt av sömntutan att säga som det var. En sannolikt helt unik händelse. En lokförares förmodade verklighet i sovande tillstånd.

Förra veckan var jag lite bortrest. Jobbresa i grunden. Men med någon. Någon som jag till sommaren ämnar äkta och därigenom erhålla möjligheten att benämna med epitetet Min Fru, eller mer vardagligt Frugan. Jag har aldrig velat ha någon med mig vid långresor eftersom ett denna tid i isolation tyckts mig varandes alldeles för värdefull att delas med någon babblare. Men nu hade jag inte riktigt något val. Den affärsmässiga potentialen med trippen stod i direkt konflikt med att vara från den där blivande frugan en hel vecka. Lämna henne hemma bland mörka granar och själv gå i småbitar av saknad? Nej, det blev till att packa henne med sig. Hon som aldrig flugit förut och som har en absolut bortre smärtgräns i fråga om att få röka på två timmar. Och jag som fundamentalistisk ensamvarg – lovande, inte sant? En bit på väg (när nämnda flygdebutant insett att hon inte skulle dö, ungefär) kunde jag emellertid konstatera luftburen tvåsamhet som varandes ytterst tillfredsställande. Att nämnda resk...

Earth Hour var det ja. Släcka lampan i 60 minuter. Stort. Vackert. Underbart meningsfullt. Men hur påverkar detta elnätet? Om väldigt många väljer att manifestera sitt vaddetnuär genom att släcka lilla lampan och sedan tända den igen en timme senare, borde inte elnätet ta stryk av det? Jag fattar inte riktigt vitsen. Jo - jag har förstått den stora problembilden men fattar inte manifestationen. Men å andra sidan vet jag att de som gör något för att visa att de bryr sig ofta gör det för att få känna sig lite bättre än andra. Fast det egentligen inte gör ett skit nytta. För att visa att man bryr sig, men inte för att man bryr sig nödvändigtvis. Och att de som verkligen gör något nyttigt sällan får kred för det. Släcka lampan 60 minuter. Tror det handlar om den där sortens spänning man fann på mellanstadiediskot, snarare. Själv satt jag ombord på en 747:a genom tio tidszoner av nämnda tillställning. Den värsta koldioxidkanon som någonsin funnits. Jag är en dålig, dålig, dålig människa. Ea...

Dags igen för en liten blygsam vurpa till den stora staden S på andra sidan klotet. Hur kan en stad fyra gånger så stor som Stockholm emanicipera känslan av en liten trevlig by? Vad är det som gör att det är så – eller vad är det som gör att det inte är så överallt. Den här gången får jag sällskap – premiär! Jag har aldrig velat ha det förut. Men saker förändras dessbättre. Värst för sällskapet för jag kommer att fisa och snarka hela vägen ner och väl där kommer jag mest att jobba. Hon är modig, den där. Och lite kaxig, förståss. Lite. Bilden lånad enligt denna licens.

Hemma hos oss säger man ”Lars” efter att någon rapat. Och visst rapar Lars. Och rapar. Och rapar. Jag föraktar honom grundligt och genomgående för vad han håller på med. Den där självgoda, målmedvetna respektlösheten. Vilksen fjant. Visst, man borde väl få rita vilken gammal byracka man vill. Tryck- och yttrandefrihet och så vidare. Men speciellt smidigt är han inte. Eller intressant för den delen. Fjant.

Barbö bli jänan åggdå däppd näl nädan bli de? Jäbla snorkalle.

We coupled in the midst of change. Tumulus and revenge. It brought us to the cutting Edge. A perfect soothing wedge. We sought and found within desire. Most confident with fire. What used to live could scent anew. The scent of life as true.

Minns inte vem som berättade det, men mest sannolikt hörde jag det på radio. Måste ha varit på väg söderut från göteborg vid Kungsbacka. Sannolikt i en hyrd roströd Opel Astra på väg till Hyltebruk för att ta fukthaltsprover åt SLU. I så fall var det 1994. Eller så tänkte jag bara på Kungsbacka när jag hörde det. Hursomhelst. Det var något slags utvecklingsboss – på ABB eller Ericsson, minns inte det heller. När han hade ett riktigt svårt problem brukade han prata med sin kaktus om saken. Den kaktus han hade på skrivbordet. Han fick inte direkt några svar men han fick beskriva problemet vilket ju som regel löste upp knuten. Om det var riktigt knivigt bad han en kollega att ” vara kaktus åt mig en stund?”. Gjorde intryck. Igår tipsade jag min 93-åriga farmor om strategin. Hon fann den tilltalande, sa hon.

Kollegan var sen, jag väntade på honom i ett soligt hörn av parken. En sådär spänstigt arrogant ”I work at a bank in The City”-kille kom springandes mot en taxi som han fick hejd på. Ställde ifrån sig sin ”well over £ 1000”-portfölj på gatan för att rota efter något i saville-row-kostymen. Under tiden lufsade en liten terrier förbi och hann slå en sjua på nämnda portfölj. ”I work at a bank in The City”-killen hittade något i en ficka, sa till chauffören vart han skulle och studsade upp i taxin med pinkväskan i högsta hugg. Fortsättningen på denna tilldragelse fick jag dessvärre inte bevittna.

Idag blev det till slut hat-trick! En dikeskörning med varje stor teleoperatör i vårt avlånga land. Detta måste firas! Efter 10 minuter i telefonkö. ”Tele2 kundtjänst, jag heter siochså ” ”Ja hej, vi har störningar i vår telefoni och ADSL” ”OK, vad har ni för problem?” ”Mellan varven fungerar inte telefonen. Just nu fungerar den eftersom jag pratar med dig” ”OK, i så fall kan jag inget göra – du får ringa igen när telefonen inte fungerar” WTF? Jag ringer igen, denna gång från mobilen. Eftersom jag bor i skogen har jag taskig mobiltäckning. Samtalet bryts som regel efter någon minut. Precis den tiden det tar för en kundtjänstmedarbetare att försöka mäta min telefonledning. Naturligtvis ringer ingen tillbaka trots min önskan därom utan jag får börja om från början igen. Efter fyra försök får jag reda på att jag måste ringa innan klockan 18. Loveley! Visst, jag blir arg. Jag är beroende av telefon och bredband för alltmöjligt. Jag brukar aldrig skälla på kundtjänstmed...

I dag ska jag bara hålla käft och vara glad. Hela dagen. Imorgon får jag vara mitt eget mansgrisiga svin igen. Jag och alla andra stackare som är födda till fördummad maskunitet. Livet kommer ur dig – och slutar i graven. Du fick djupet – vi fick vandringsstaven.

Detta meddelande innehåller VIKTIG INFORMATION till dig som tänker informera någon om något som du själv anser vara viktigt. Informationstexter har historiskt sett skrivit läsaren PÅ NÄSAN och förutsatt att denne är DUM I HUVUDET. För att vara helt säker på att informationen inte ignoreras brukar texten innehålla något med syfte att SKRÄMMA SKITEN UR läsaren för att få denne att haja till. Detta sätt att KORVSTOPPA och förvänta sig ÅTLYDNAD har varit förhärskande sedan den stora massan började KUNNA LÄSA. Men den stora massan har börjat TRÖTTNA inför mängden PÅSTÅDD VIKTIG INFORMATION. Den STORA MÄNGDEN viktig information gör paradoxalt densamma MINDRE VIKTIG. Till följd av detta börjar allt fler att många IGNORERA meddelanden utformade på detta sätt. Istället för att följa en instruktion punkt till pricka, verkar man nu istället vilja FÖRSTÅ INNEHÅLLET och SJÄLV AGERA utifrån den egna INSIKTEN, samt naturligtvis själv bedöma huruvida informationen är VIKTIG eller ej. Detta är ett STOR...

Idag fyller min far pensionär. Jo, det är sant – jag vet att det verkar fullkomligt orimligt vid men så är det. Nej, jag ljuger inte. Lovar! Tror dessvärre inte att en inspektion av jubilaren skulle bidra till något slags övertygelse, det heller. Inte för ett ögonblick, dessbättre. Kanske svårt att tro, men detta är faktiskt far och son. Det där gröna är gräs.

Lite surludde? Ta då för guds skull inte ut det över den eller de de berör utan skäll på någon av de man faktiskt får skälla på. Här är topp fem: 1. Rökare. Detta målgrupp tar ju allsköns skit och inrättar sig i den egna förföljelsens led. 2. Folk som är eller har varit otrogna . Otrohet finns inte. Så är det bara. 3. Religiösa personer . För att må riktigt, riktigt bra är det att inte tro på något som gäller. 4. Folk med mycket pengar . För lycka kan inte köpas för pengar. 5. Politiker . Att engagera sig på det där sättet - måste föraktas. Bark away!

När något är en trosfråga - är det då en fråga om livsåskådning och vad man betraktar som det allra heligaste eller är det en fråga om intimklädsel? Trosfrågor är i sanning komplexa frågeställningar. Underlivsåskådningens paraply göms livets stora frågor.

Har inte åkt bil till huvudstaden på länge. Tills idag, då. Och så hittade jag en spak jag inte använt på riktigt länge. Den var märkt med en symbol liknande denna:

Man kan läsa Dagens Industri om man vill. Man kan läsa om nyckeltal, konkurrensfördelar, affärsplaner, patent, noteringar, exists, trender, tendenser, analytikerkårar, fonder, investeringar, regleringar, sammangåenden, styrelseproffs, managementkonsulter och potential. Man kan läsa Dagens Industri – suga åt sig mönstren och sedan söka applicera dem på sin egen verksamhet. Se det som något mekaniskt – se det som något rationellt var och en kan och bör göra. Blåsa upp. Blåsa ut. Får inte till det. Har aldrig fått. Inte på det sättet.

Lyssnade på P1 igår. De pratade om jordbävningar i Chile respektive Haiti. Haiti: svagare skalv men desto större förödelse. Chile: brutalare skalv men hanterbara skador. (Förenklat). Warum? Husens beskaffenhet bestämmer omfattningen av skalvens skador. Chile har resurser att bygga relativt jordbävningssäkert - det har inte Haiti haft. En stor plånbok kan skydda befolkningen mot naturens krafter. Ganz Einfach. Vad säger det om idrottshallar och stormarknader? Och gamla värdelösa lador. Och vad säger det om den där plånbokens utveckling? Relik av svunnet välstånd.

I tidningens horoskop stod häromveckan ”en reparation kan vara lyckosam idag”. Samma dag hade det vräkt ner snö (surprise!) och min hjulbenta traktor behövde få sin högra styrled (bilden) ompysslad med vinkelsip och pinnsvets, en reparation som jag på grund av min obefintliga skicklighet i fråga om bland annat metallarbete fått utföra många gånger. Åtskilliga decimeter undanskottad snö senare börjar jag begripa att den senaste lagningen faktiskt hållit bättre än något tidigare försök. Helt in enlighet med horoskopet, alltså. Diskuterade under en tågresa genom den vansinnigt enformiga nederländska landsbygden spådomar med en kollega som lever efter den kristna infallsvinkeln. Han sa att om kristendomen påbjuder att man håller sig borta från spådomar av olika slag då det kan komma att påverka subjektets beteende i strid med de av religionen fastlagda riktlinjerna. Ganska logiskt om man tar hans utgångspunkt i beaktande. Och just i detta fall – var det i mitt öde att lyckas eller var jag ...