Nils Erik Wallman

Asgrymt. Solfeggio , alltså.

Funderar på detta med makt. Vad är det egentligen och varför skulle man vilja ha det? Om vi säger att makt är att styra över andra individer. Att bestämma över dem. Att äga makten att tala om för dem vad de ska göra utan att tvivla på att de kommer att utföra ordern. Låt oss rent hypotetiskt fastslå detta som makt. Varför skulle man då vilja ha den? För att få hjälp med saker och ting, naturligtvis. För att få de där som måste lyda att göra mitt eget skitgöra. För att i egenskap av mina undersåtar bereda vägen för ett bekvämt och komfortabelt liv för min egen del. Ok, så jag har makt och jag har den för att få det bekvämt. Kommer inte dessa undersåtar att börja irritera sig på denna ordning? Är det inte så att de faktiskt kommer att börja ifrågasätta varför just jag - eller snarare Jag - har makten? Hur löser Jag det problemet? Kanske genom att ge vissa undersåtar lite av Min makt mot att de arbetar med att uppehålla den. Och så vidare och så vidare i ett oändligt antal lager i en pyra...

Poolen stod i sin plastade kartong, ouppackad och som en gäckande påminnelse om ett liv tomt på liv. Stelt och begränsat. Det var bara två år sedan. I eftermiddags bubblade fem knattar i poolen och gården var full av folk. Oerhört, oerhört livfullt. Ljuvliga, underbara liv.

Jag tittar på aktuellt för första gången på evigheter. Det trummas på klimattrumman i ett försök att ställa tåget på rälsen igen. Jag finner det oerhört underhållande. Jag tänker emellertid trotsa påbudet och fortsätta tvivla på att människan ligger bakom klimatanomalier och temperaturförändring. Jag tänker, helt enkelt. Och efter att jag har tänkt, tänker jag tro utifrån vad jag tänkt. Jag tror att det är en fasad. Att ”klimathotet” är en skärm bakom vilken saker och ting som måste utifrån en viss kännedom kan utföras utan att skrämma de utan kännedom. Jag tänker tro det, helt enkelt. För då stämmer alla de bitar som jag inte lyckats få ihop förrän jag började tro just så. Tanken var inte att jag skulle försöka få ihop dem. Tanken var att jag skulle fokusera på någon av de andra otaliga skärmarna som finns att tänka sig fördärvad på om man nu är tillräckligt ostyrig att faktiskt tillämpa detta obekväma tänkande. Men det tänkte jag låta bli. Strax efter klimathotet avhandlas vädret. En...

I går blev jag hänsynsfullt kidnappad och förd till en bastu, en badtunna och en alldeles lagom varm sjö. Med en välfylld grill, mycket att dricka och en bråkig frisbee och de mest intellektuellt rörliga gubbar jag supit med. Klantigt av mig att återigen hoppa på foten som ser ut som en fotboll idag. Trots det oerhört, oerhört trevligt. Sedan fick jag syn på min blivande fru på ett dansgolv. Min påhoppade fot det skrek av smärta längst benen. Men när jag såg henne. Lullig, vacker och alldeles förfärande rytmiskt hänförande försvann all smärta. Jag kysste henne så att de runtimkring började slå på mig. Jag dansade, insöp henne och njöt. Hon är hänförande vacker. Hon är allt jag någonsin drömt om. Och mer. Vi vibrerar tillsammans. Jag och min älskade Sara.

History Channel kör en serie om att, hur och varför jorden besökts av andra civilisationer under åren. History Channel ägs huvudsakligen av General Electric. Det enda som är orimligare än orimligheten i att utomjordiskt liv skulle vara orimligt är detta tabu kring ämnet. Men utomjordiskt liv är ett av många tabu under upplösning. Att just History Channel gör detta är oerhört intressant mot bakgrund av det ökande antal flikar som blottats av det glapp som finns i kännedomen kring dessa saker. Mellan de som har kännedom, vet vad som är under uppsegling och nu alldeles snart säkrat sin förmodade överlevnad såväl holistiskt som genom en gediget byggd pseudoverklighet och väl inprogrammerade antisjälvbevarelsebeteenden hos de som inte är menade att överleva. Jag var galen i Erik Von Dänikens böcker när jag gick på högstadiet. I ettan på gymnasiet skrev jag en samhällsvetenskapsuppsats om kopplingen mellan hypnos och EMU. Nu har det gått upp att alltihop är mycket väl länkat till varandra. H...

Tror att jag funnit orsakerna bakom det hela, slutligen. Det kom inifrån, precis som väntat. Från bankvärldens irrationalitet, drömmarna, mediavärldens anomalier och elitens ögon hela vägen ner i det bergrum på Svalbard där 30 000 frösorter förvaras. Ja, djävlar. Det borde jag ha fattat. tog mig 27 år längre än för de som varit med hela vägen. Men nyfiken i en strut, jag ville bara veta. Nu släpper jag det här spåret. Nuet är så oerhört mycket större. Det rymmer ändlöst med njutning, kärlek och kreativitet. För jag ska snart gifta mig. Med den vackraste och underbaraste människan som någonsin levt. Som ödet placerade i min väg. Som jag är menad att leva med. Ett långt liv hade jag tänkt mig. Tajmningen är utsökt. Absolut utsökt. Underbara liv. Utmanande liv. Älskade och sanslöst vackra verklighet.

Sista bubblan för vårt ekonomiska paradigm är (trumvirvel...) - maten! Detta är den sista fasen i det ekonomiska skådespelet och dess syfte är att frammana en akut ohållbar situation för den breda massan, även här på den s.k. västliga sidan. När den breda massan nu börjar begripa att man faktiskt klarar sig utan en fjärde LED-TV är detta den sista fasen i vad vi kallar konsumtionssamhället. Hela mönstret är väl beprövat. EU har – om någon till äventyrs missat det – i årtionden fört ett matkrig mot Afrika genom att dumpa sitt överskott med syfte att förhindra inhemsk produktion. Matkriget kommer att bli smutsigt. Precis som det koncentrerade ägandet tagit över musiken och snart sagt all form av skapande tänker man nu via GMO försöka komma över nycklarna till maten. En prövning placerad här av de som lever av fruktan men med det av ödet fastlagda syftet att få oss att begripa vad som verkligen betyder något. [ ">DN ]

Tro. Det man tror på är verkligheten. Hopp. Hoppet manifesterar önskan. Kärlek förvandlar hopp till tro. Önskan till verklighet. Fruktan styr ditt hopp genom att ta kontrollen av din tro och definiera bort kärleken. Verkligheten är en illusion. Enbart din verklighet finns. Och min. Och, med de man kallar vänner - vår. När detta ad-hoc nät av gemensamma verkligheter åter tillåts kopplas upp i kedjor kommer en verklig verklighet att kunna framträda igen. Detta är vad fruktansfabriken fruktar mest av allt. Men det är helt i sin ordning.

Idag var det provspelning inför kommande högtider. Huden påminde om en nyplockad kalkons när hela den vita byggnaden kom i självsvängning! Sicken akustik! Och vilket helt enastående ljudsystem de fått på plats, den kyrksamma skaran. Texter som knyter samman precis och exakt de känslor som manifesteras genom det som komma skall. Och, som sagt – vilken pipa. Med piano till. Man blir nästan religiös. Och där, i den för ändamålet avsedda byggnaden kom sig några snören av insikt att tangera varandra. Kan inte förklara. Men som om en stark, varm knut bestämde sig för att hålla samman insikter, observationer och synsätt. Det kan tyckas hemsnickrat alltihopa. Och det är det. Resultatet av ett inre med yttrandefrihet. Med tydligt osynliga spår genom hela vår historia.

Kriget mot terrorismen. WTC. 2001. Ringer det någon klocka? Trodde väl det. Afghanistan var av någon anledning först på listan att attackera och ta kontrollen över. Först nu begrep jag varför. Slö sådär jag. [ SvD ], [ DN ]. Dirigenten anstränger sig ens längre för att dölja undertonerna. Det är i sig ett budskap. Tillägg: Det verkar inte som om det är en såväst grundlig prospektering som genomförts. Kanske är det mer någon form av positionering som pågår. Eller så ville man bara mäta av antalet "vad-var-det-jag-sa-bloggare" ;-) - se vidare Cornucopia.

Först kommer ilskan. Den varar ett par tre timmar. Sedan kommer tårarna i några sekunder. Var tredje dag. Punkligt och med stor förutsägbarhet. Det är katoden. Anoden består i människorna, tankarna och platserna som upptar resterande tid och gör livet till ett paradis. Att förlora det omistliga är även det hanterbart under dessa omständigheter. Och det visste han Mister Omistlig, att det skulle bli. Så han väntade tills det var just så.

Å ena sidan vet jag ju att det är en teater. En nästan sekellång illusion som ersatt verkligheten hos det stora flertalet. Förseglat och självbevakande dessutom. Å andra sidan är jag lika beroende och insyltad som alla andra. Och i mångt och mycket trivs jag med vad som är – av lyckliga omständigheter given möjligheten att njuta i teaterns skugga. Tillgångar, möjligheter och rikedomar flukturerar tillsammans med herraväldet över dem. Men egentligen är det ju gemensamheter, alltihop. Insikterna kan jag inte rå över. Inte heller iakttagelserna som är deras upphov. Jag väljer att njuta av vad som är. Det enda omistliga. Nuet.

Sveriges nationaldag idag. Ingen big deal. Ett sjysst land med sjyssta förutsättningar, fullt av en hel del riktigt sjysst folk. Med en gruppdynamik och ett kreativt, ranglöst tänkande som man bara hittar i Sverige, Norge, Danmark och på Nya Zeeland. Jo, så är det. Visst, vi gnäller en jävla massa också. Men varför gnälla över det? Jag tror att Sverige är bland de bästa länderna på planeten att födas, växa upp, leva och dö i. Samt komma till. Om man inte fryser ihjäl. Alla som kommer hit och inte sticker igen på grund av klimatet borde få en stor medalj! Det här med landet Sverige och dess varande kanske inte är en så direkt given självklarhet framöver. Googla Bilderberg-gruppen, vetja! Eller sov så gott ;-) Anar ett Bergbilder under uppbyggnad.

”Om jag går barnfota ner för trappan, går du vuxenfota då?”, frågade han. Barnfota. Men att vuxenfota - barfotaskapet är då sannolikt enbart en del av en något mer omfattande avkläddhet. Vilket ju skulle kunna innebära just barfota. Som i fotad barhet. Eller att man blir fotad för sin barhet. "Du kan ju för fan inte jobba naken, klä på dig eller skaffa ett annat jobb". Att sko sig som nöjesfotograf. ”Sorry, grabben – inget barfota härinne inte – detta är en respektabel krog”. ”Men jag ska ju bara ta några bilder - har ni fotoförbud?”. Bakfoten? Låter verkligen som ett obehagligt tillstånd. Barbarfotofoto. (Bilden är arrangerad).

Enkelt redskap för att testa större förändringar - speciellt nödvändigt så här i försommartider när allt får relativt god hjälp av ljus och värme. "Novembertest" Tänkt november. Mörkt. Ingen snö, men desto mera regn och lera. Klibbiga, färglösa löv som fastnar under skorna. Mest en massa inomhussittande och frussen om tårna. Ingen som riktigt orkar höra av sig. Nere på ett paket kaffe i veckan istället för ett om dagen. Ett test lika lätt att genomföra som att glömma bort. Såja, snabbt ut i solen igen!

Nuså är man morbror. Kan det finnas någon ytterligare, lite halvdant maskerad mening i inbäddad i detta ord? Slutar med ror. Kvar blir morb. MORB, geologisk term för ”MORB for Mid-Ocean Ridge Basal”, alltså Basalt som bildas i då magma kristalliseras längst vulkaniska oceanryggar. Basalt ärväldigt, väldigt vanligt. Lite som en morbror, eller? Nej, det fanns nog ingen klurighet där ändå. Det innebär helt enkelt att jag är bror till en mor. Att min systers bror faktiskt är oerhört imponerad av hennes prestation. Och av F:s insats. Insats. In. Sats. Måste kolla om det finns några lite halvtamt maskerade meningar där... "En mormor är en sådan mamma, den vars dotter gjort detsamma" som kultureliten uttryckte saken för över 100 år sedan.