Nils Erik Wallman

"En av innebörderna av den nya epoken är att den ockuperande reptilrasens kontrollsystem och maktstrukturer inte längre fungerar. Det handlar om en “höjning” av solsystemets och jordens frekvens som bl a gör att den genetiska degraderingen av det mänskliga DNA:et kommer att börja självläka (frekvenshöjningen kan eventuellt gälla hela galaxen)." Kristoffer Hell - Gudaskymning eller rymdopera?"

Jag hade bestämt mig för att inte lyssna på ekot i går, trots att dagen till största delen skulle tillbringas i bilen. När jag så efter ett så här i efterhand synnerligen misslyckat vägval kom att sitta och vänta på en färja i 30 minuter (jag ville verkligen åka båt, men en timmes omväg hem från Stockholm var kanske att ta i…) blev det emellertid dags. Likväl. Det talades om att några dag- och kvällstidningar införde nya principer för alternativt stängde av kommentarsfunktionen på sina webbplatser. De nya principerna var i huvudsak att kommentarerna modereras innan de blir synliga – istället för som praxis varit hitintills – att de blir synliga direkt och städas bort i efterhand. Bakgrunden är väl i huvudsak efterdyningarna från norgehistorien och en generell syn diskussion publicisternas ansvar för å deras mediala utlämningsställe lämnade kommentarer. Mer om detta finns på den mycket väl namngivna bloggen Ingen kommentar som i övrigt just predikar den linjen. Jag blir nästan salig i ...

Känslan känns signifikant. Den bör således beskrivas när den går att fånga, vilket eventuellt kan vara precis just nu. Det börjar med ett flackande, sökande, rastlöst beteende. Inte sällan styrs perceptionen till något slags större förändring. Det har tidigare varit arbete, resor och upptåg. Då världen blivit gladare och tryggare runtomkring och ekonomin kommit att tillåta det har det de senaste åren kommit att handla om något slags inköp. Beroende på säsong, givetvis. Just nu föll sig båt lämpligt, tydligen. Timmar tillbringas i meningslöst slösökande efter ett meningslöst objekt som inte finns. Men själva sökandet utgör ett slags motpol till vad som växer inombords så det fortgår likväl. Det ackompanjeras med tydligare och tydligare bilder av resor. Inte som tidigare äventyrsresor under jobbflagg utan numera rena turisttilldragelser. Oändlig sommar, strand och fuktig luft. Så håller det på, sinnet. Gradvis ökande för att inte störa min slummer. I grunden bygger trycket upp sig. Den i...

Jag är helt övertygad om att nästan alla människor är goda. Att vi inte vill annat än att skratta, dansa och leka. Att vi är något mycket mer än vad som syns och hörs samt att vi har drivkraft inifrån som får oss att komma på idéer, sträva efter vår egen och andras utveckling och att ingen egentligen vill någon annat ont. Men den våldsamma världen - vansinnesdöd, krig, dagisförgiftningar, knivhuggningar och fortkörning då? För även om man bortser från den uppförstoring av det onda som är medias egentliga syfte så kan man inte bortse från de hemskheter som ändå sker bland människor. Varför händer de om vi nu är så goda som jag påstår? Obalanser. Människor som mår illa kan antingen drabba sig själva eller sprida det onda över andra. Egentligen bär vi kanske alla summan av all smärta som hel mänsklighet. Hemska handlingar kanske i själva verket jämnar ut det onda mellan de olika människorna. Och de som utför dem – de vi gärna sätter oss till doms över som monster – man kan inte hur gärna...

Dags att tömma det stora äpplet av säkerhetsskäl (Pling! "Om du inte kan skylla på något annat - skyll på säkerhet"). Eller för att man vill jobba i lugn och ro i den folktomma staden under en sannolikt klädsamt avklingande orkanen? Eller är inte folktomheten utan folket man är ute efter? Apropå väder: SMHI spår väder. Andra vädertjänster förlitar sig på militärens metoder för väderprognosticering. Eftersom militära samarbetsorganisationer också är ansvariga för den vädermanipulation vi lever under är det ju ganska givet vilken av dessa källor som är mest korrekt. Väder har alltid varit en maktfråga. Facebook och liknande sociala medier är ett problem för makthavarna i Storbritannien. Samt, givetvis i alla länder med liknande social struktur (där människor redan hålls i schack av så kallad västerländsk civilisation). I så kallat icke-civiliserade länder är samma sociala medier emellertid enligt samma makthavare istället revolutionens rättmätiga katalysator. Konsekvent ink...

Om jag är nöjd med mig själv. Tycker om mig själv, vad jag tänker, känner och hur jag blivit att ta fysisk form. Om jag är tillfreds med de saker jag har omkring mig och de relationer jag är en del av. Om jag har förtroende för mig själv – då innebär det ju just bra att jag har förtroende för mig själv. Inte att jag tycker mig vara bättre, snyggare, eller mer framgångsrik än någon annan. Ingen annan har med saken att göra. Mitt förtroende för mig själv har bara med mig själv att göra. Det är därför det är absolut omöjligt att skaffa sig ett bra självförtroende genom att jämföra sig med andra.

Vissa dagar är lite mörkare. Lite mindre medgörliga. Lite svårare att bibehålla det själsliga jämnmodet inför den gigantiska lögnens giftiga ångor. Detta är en sådan dag. Jag känner mig personligt angripen och genuint ilsken. Horoskopet pekade ett finger långt upp i näsan på mig och underströk att vad jag än tänker ta mig för så kommer det att gå åt fanders denna dag. Dagstidningens horoskop. Så fan heller! Ytterligare en så kallad revolution fejkas fram. Att folktomma gator fylls med överförfriskade, lata jävlar som lockas av snabba – troligen kontanta – belöningar för att låna ut sina lättviktiga själar i jakten på plastig symbolik och sjyssta bilder att kasta i den förmodat västliga bedövande floden av så kallade nyheter. Det stör mig – precis som det är meningen att det ska störa mig. Vare sig man är så begåvningshandikappad eller ointresserad att man inte bemödar sig att se att vad som rapporteras är lögn eller inte så är det precis det som är meningen. Att ta din uppmärksamhet. G...

Jag vet!!!! Jag tänker... Jag känner.. Jag flyter.

Är det någon som håller räkningen på de dagar K:s dagar varit räknade? Propagandakriget som var tänkt att vinnas med gammal god media-lögn och lite lättlurade bråkstakar. Eller - nej, så var det nog inte. Det var nog så att det skulle gå som det brukar för den som inte spelar med. Då drabbas man av dollargrinet, så att säga. Var ute och åkte igår. Inrikes. Man får överhöra många samtal sådana dagar. Folk brukar prata om aktuella händelser som berör dem. Ingen pratade om Libyen. Det berör ingen. Det är ett gammalt vanligt skenskeende. Alla vet att det är lögn från början till slut. Ingen lyssnar längre. Jag kan inte annat än se det som framgång. Lomhördhet mot lögn. Bra saker. Så får vi se vad nästa steg i utvecklingen blir. Så småningom kommer sannolikt något slags motreaktion på alla lögner som gått in. Jag tror inte det blir den reaktion man försöker provocera fram. Jag tror inte att folk kommer att bli sådär överdrivet revolutionärt förbannade. Jag tror snarare att det bara kommer a...

Jag har lagt mig till med (o)vanan att ibland påpeka att pengar inte finns. För egen del har det faktiskt gjort livet betydligt enklare. Jag slipper ta hänsyn till diverse subversiva affärsmodeller när jag handlar och slipper gå till botten med diverse överväganden vad gäller ekonomiska aspekter av impulsers verkställande. Det flyter, helt enkelt av sig själv. Eftersom pengarna är så oändligt mycket mindre relevanta än de saker man om man inte passar sig låter dem styra. Avstampet för min del var lyckosamt, det måste jag medge. Men det handlar inte om något direkt överflöd utan en ström som tycks följa tanken oavsett om den uppehåller sig vid rädslan för brist på pengar eller den avslappnade insikten om att det finns tillräckligt. Men pengar är ju en så påtaglig verklighet allas liv. Hur kan man säga att de inte finns? Så sa hon, min kloka hustru. Hon begriper ju bägge sidor av myntet (vitsigt, inte sant?) men detta är den springande punkten ändå. Och vem är han den där dryga fårmatare...

...om saker och ting skulle behöva gå rejält överstyr för att bibehålla det paralyserade sinnestillståndet hos de breda massorna. Utomjordingar! Utomjordisk reportuar? Från SvD.se idag. Inget att bli rädd för. Det är naturligtvis helt på låtsas, precis som allt annat teatern hittills spelat. Verkliga offer och verkliga målsättningar, givetvis. Men själva föreställningen är den gamla vana. Van föreställning. Vanföreställning. Det hör man ju. Sedan måste man ju ge regissören en eloge för en ovanligt baklängeslogisk story denna gång. Och skratta en smula åt den ironiska självdistans vår planets lilla kärlekslösa härskarskara faktiskt ändå visar sig ha. Mer eller mindre frivilligt i pragmatikens tecken. Gå inte på det. Det var väl egentligen allt.

Vår statsminister gav 1993 ut en bok om det sovande folket. Det har surrats en del om detta alster och då den finns i "piratutgåva" som PDF lite var stans så blev det morgonens alternativ till de sedvanliga bloggarna. Jag kan inte säga att jag direkt blev bergtagen av de litterära kvalifikationerna hos vårt högsta höns. Inte heller krullar sig håren i någon isande sensation över hans djävulska planer. Men visst är alstret något slags ironi eller rentav motpol mot den skolade framgångens förtjänstfullt tystlåtne lejda nyttighetsagent. Fredrik skrev boken som 28-åring inför ett rejält avstamp i karriären. Vi är många som just i det skedet satt ord på våra tankar för att i ett ögonblick av skenande inspiration söka öka våra chanser till framgång. Väl formulerat kan det bära ett par år, men sedan vill man sannolikt inte riktigt kännas vid det. Varje tryckt formulering är ett stadfästande av en mental ögonblicksbild, inte alltid så där vansinnigt smickrande att bära. Jag får int...

Det blev med ens så lugnt. Avvaktande. Jag har väntat på att komma ikapp mig själv. Nu verkar det som om jag faktiskt gjort det. Det tjattrande surret. De pladdrande tankarna. Den invävda logiken, det intellektuella sökandet och de bråkiga innovationsförsöken har äntligen börjat lyssna till något djupare. En vibration. En basgång i verkligheten. Det är inte ett otäckt muller som inför en förestående apokalyps. Tvärtom, det är den tilltagande energin hos en hel värld av hjärtan som faktiskt börjar begripa vad det är för slags energi de är gjorda av och vad de därmed är såväl kapabla till och i varje mening berättigade till. Därav basgången. Därav den avvaktande hållningen. Ljuset – så som jag såg det. Det nästan dömande och påtvingande politiskt korrekta snälljuset som höll på att ta död på mig. Som födde och byggde mitt mörker. Komprimisshjärtat. Den klädsamma godheten och det pappersvita ljuset. Det var något annat. Det ljus som silar fram ur det oändlig lilla hålet i den svarta, side...

Det hade varit en omtumlande tid för många av dem. Allt de fostrats att tro på hade fallit i små bitar inför deras ögon för att sedan helt försvinna. De tempel som byggts för dyrkan och gemenskap stod tomma. Övergivna. Inget var som det hade brukat vara. Och ändå var ingen hungrig. Ingen slogs eller skränade. Den sång som steg mot himlen var unison men också resultatet av var och ens individuella ton. De var färdiga. Några dagar senare var de borta. Helt, spårlöst försvunna men också helt intakta. Där. De hade sjungit in sig i en högre frekvens. Lika självklart som det förefallit orimligt. Några tusen år senare vandrade någon bland ruinerna av deras dyrkan och funderade hur deras så högt stående civilisation kunde ha tagit ett så tillsynes abrupt slut. Måhända for tanken kring den egna civilisationens belägenhet genom åskådarens huvud. Måhända drog denne paralleller. Jämförde vad som måste ha varit viktigt för dem – innan. Och vad som sågs som viktigt i åskådarens civilisation. Det kan...

Den första ambitionen är inte problemet, en sak kan de flesta hantera samtidigt även om tidsspannet kan vara satt i kortaste laget. Om man därtill lägger flera, i tiden parallella, ambitioner så sätts den ambitiösa simultanförmågan på plats. Ibland hopar sig emellertid ambitionerna. Det kan ha sina grunder i en rad olika saker. Man kan till exempel ha fått känslan av att allt man någonsin kommer att hinna med ska hinnas med just nu. Eller så har man inför till exempel en jämn födelsedag förutsatt sig att hinna till en viss punkt. Vanligast så här års är kanske att man samlat ihop en rad göromål för avklarande ”under semestern”. En semester av – som det dessvärre visar sig – det snabbt övergående slaget. Alla har olika stress- och ambitionsnivåer, men sambandet är med all sannolikhet ungefär detsamma. Om jag vill göra ett par saker samtidigt, då vet jag av väl utförda empiriska tester att två parallella processer är det maximala antalet. Det är bra att ha två saker att göra, växla mella...

OK, i dag blir det lite abstrakt. Det handlar nämligen om tiden. Det handlar inte om hur man tecknar eller så. Tvärtom, jag har idag bestämt mig enhälligt för att det inte har någon som helt betydelse vilken grad av motorisk tecknarförmåga man besitter. Men det är bara min åsikt… Jag vet att jag skrivit om detta tidigare, men det slog mig igår igen när jag tittade på TV att tiden accelererar och att antalet punkter som innehåller referenser till andra punkter i tiden accelererar med den. Den största anledningen till att detta slog mig vid just TV-tittande var sannolikt att den var avstängd. Tidens innehåll upprepar sig hela tiden (där kom en ofrivillig upprepning för att understryka). Formerna är – till det yttre – olika, men innehållet detsamma. Mönstret. Som en spiral av nästan cirkulära rörelser vilka vi upplever som linjer. Är tiden en cirkulär företeelse i vår simulering upplevd som en linje? Och om det är så, befinner vi oss i en linjärt (grön) upplevd spiral (blå), kring en cir...

Tanke, känsla, intuition och impuls. Att inte se skogen för alla träden. I underjorden - ett lags insikt. Ett slags intuitivt igenkännande av vad som är sant – inte en tanke kring vad som är rimligt. Ett slags känsla för vad som egentligen händer och varför – inte en påläst och bevisad övertygelse. Och så föds impulser kring vad som är riktigt att göra – inte inbundna betänkanden efter noggrant övervägande. Kanske är det källan. Den som sammanbinder allt och alla. Den undermedvetna floden det alltid talats om och vars porlande alltid känts men som tanken är förhindrad att nå. Den vi avgränsats från med ett draperi vi själva med tanken måste avlägsna. Den paradoxala tanken kring tankens begränsning. Tanken som får tanken att vila, tystna, assistera istället för att domdera. Detaljerna. Varje litet korn är en värld av bedömning och kittlande upptäckter. I instans efter instans. Mönstren bär samma signatur. Kanske är varje företeelse en instans av varandra. Kanske är det därför mängden de...

”Jo, anledningen till att jag dragit ihop denna telefonkonferens är – som jag skrev i inbjudan – att läget börjar bli lite allvarligt. Vi har fått rätt besvärande propåer från amerikanarna de senaste veckorna om att surret tilltar på ett oroväckande vis.” ”Men surret – är det inte ganska godtyckligt. Jag menar, det kan ju betyda vad som helst.” ”Inte enligt amrisarna. De verkar uppriktigt oroade, men i vanlig ordning blir oron till, ja du vet – sådan där bredarslad aggression och hotande ton. Tonen är i och för sig inget att oroa sig för, de har ju kört den där stilen i tjugo år snart och alla här på kansliet har väl vant sig vid det här laget”. ”Ja, men surret. Vad menar de med surret? Jag har bara förstått att surret är de kommunikationstrådar man inte automatiskt kan väva ihop. Har inte det att göra med att deras jävla algoritmer inte är byggda för svenska språket?” ”Mja, de säger att de slipat bort språkberoendet helt och att surret är allt där kontakten delvis varit icke-digital. ...

"Unga män, ett stort tack ska ni ha för ett förtjänstfullt och trovärdigt genomfört arbete i konungarikets tjänst! Jag är medveten om att er insats orsakat utmattning och vissa fysiska skador samt att polisens iscensättande av brottsbekämpningsillusionen ibland varit något oöm. Jag beklagar detta, men dessa uppoffringar har varit nödvändiga för att erhålla den trovärdighet operationen eftersträvat. Vi kan nu efter en dryg veckas idogt arbete klappa oss själva på axeln och konstatera att upploppen går av egen kraft. Ni – den primära anstiftarstyrkan – har därmed slutfört er uppgift och kommer inom några dagar att erhålla den överenskomna ersättningen. Men ikväll ska vi fira framgångarna, mina herrar. I kväll bjuder vi Er till fest. I rummet här invid finns en fri bar, försvarliga mängder mat och innan dygnet är över kommer även för ändamålet lämpligt kvinnligt sällskap att göras tillgängligt." Härvidlag vet jublet inga gränser. Den gråhårige mannen lämnar podiet och dörrarna t...

Jag fick det tvivelaktiga nöjet att erhålla en anledning att provköra homeopatins läkekonst denna sommar - mycket påpassligt då på senare tid voffats en hel del kring nämnda företeelse. Till följd av min egen tilltagande senilitet kan jag nu presentera en mycket trolig anledning till den stora skeptikerströmmen: Man måste skaka flaskan. Jo, det stod på pappret. Klart och tydligt. "Skakas kraftigt före användandet". Ändå missade jag det. Endast två av fem doser har varit skakade. De har fått lederna att bli varma, nattsömnen att bli tydligt påverkad och tillståndet inom en dag eller två att vända dramatiskt till det bättre. De oskakade doserna har bara kittlat lite på ytan, inneburit en lättare lindring men inget mer än det. Jag var till följd av de oskakade mjukostreaktionerna benägen att diskontera homeopati som varandes den huvudsakligen positiva effekten av amnesens samtal. Samtalet där homeopaten går igenom symptom, livssituation och händelser hos patienten. Hjälper pati...

När de stolliga ledamöterna till slut enades i icke-frågan om att höja det tak vars höjd sedan länge lämnat stratosfären fick man ta fram sin lilla reservplan. Kreditbetygsänkning, om än aldrig så litet. Vi skakar ärtburken nu. Skakar den så att alla i den blir yra och illamående. Ekonomisk skärseld – mer eller mindre dold, allt beroende ögonens slutenhet – ackompanjeras på ett förtjänstfullt sätt av till exempel en liten dödsskjutning i London för att inte nämna ett eller annat erövringskrig. Men de underliggande krafterna, då. De universella. De som man kan välja att tro att de finns om man vill. De som föder vibrationerna och stämmer oss i en högre tonart är emellertid obevekliga. De bor ju i oss, allihopa. Och ju mer man kämpar mot dem desto smärtsammare blir det. För var och en. För alla tillsammans. När det måste bli absurt. När det måste köras hela vägen rakt in i väggen. När kaoset så beslutsamt och logiskt omsorgsfullt måste fram. Tvungenheten har en anledning. Och den an...

I wonder - did I instigate this? A riddle full of things I would never want to miss? Did I get to lay out my own lively course? Was I given a list of things to endorse? Are they real all the things I hear and see? Or are they just projections of what goes on inside me? And if so - why do You do what You do? Are you You or what I have projected into? Am I part of anothers desig as this world? As a vivid performance, all empty yet twirled? Is it preprogrammed, all regardless time? All part of the Circle, yet only a line? Do I see what You did create within yours? Maybe our two worlds have mutual doors? Or am I just kept inside what I have defined? Then all these thoughts are solely a learning mind.

”Marknaden är otålig och kräver tydliga besked å det snaraste för att undvika ytterligare oro på marknaden med en ny, eskalerad ekonomisk kris som resultat.” – så lydde det automatgenererade budskapet. Enligt ekonomisajtens mätverktyg var antalet läsare denna måndag det lägsta någonsin. Endast sex personer hade läst artikeln. En hade kommenterat: ”Marknaden finns inte”. Då kommentatorn länkat till sin blogg där ordet ”uppvaknande” användes raderades den raskt av sajtens automatiska modereringsfilter. Men denna måndag fanns ingen att läsa av statistiken. Ingen svarade i telefon och ingen skapade längre något redaktionellt material. Redaktionen låg öde. Dörrarna var olåsta och vem som helst hade kunnat ta sig in och plundra förlaget, men likväl var redaktionen öde. Längst gatan i det tidigare så strikt livliga affärskvarteret var tystnaden i det närmaste total. Någon fiskmås vände på ett kvarglömt papper med den handskrivna texten ”stängt”. Ett par nyfallna höstlöv rörde sig i vinden. Sk...

Jag märker att jag i tilltagande grad får svårt att acceptera ”de negativa”. Inte så att jag vill flyga på dem och brotta ner dem till marken eller skälla på dem i någon större omfattning (undantag förekommer när jag vaknat på fel sida), men jag blir allt snabbare att kapsla eller jorda tanken. Att såväl känslomässigt som intellektuellt ignorera den negativa aspekten av hela spektaklet. De som istället för att utgå från det positiva sökandet och utforskandet spelar på skeptikerns surmulna harpa. Nu är jag ju själv minst sagt skeptisk när jag till exempel läser om de stackars Svenska JAS-piloter i Libyen som från 7000 meters höjd blir vittne till hur Khadaffi plågar skiten ur de stackars regimkritikerna men de på mjukostmandat flygande stackarna till stridspiloter får inte ingripa trots att de ju faktiskt bär vapen i självförsvarssyfte. Jo, då är jag kanske skeptisk. Även när SIBA-säljaren vill sälja på mig en försäkring. Eller när någon säger att jag själv inte bestämmer vilket väder j...

Beslutsfattande är en fascinerande process. En klok man vid namn Torkel skrev om det stundtals olämpliga att uttrycka sig i termer som ”Här fattas kloka beslut”. Intill dess beslutet fattas så fattas det. Och den vägen kan för beslutsfattaren vara ofattbart plågsam. Givetvis även för berörda intressenter. Att fatta beslut involverar överväganden och sådana kan ju se ut lite hur som helst, men jag beslutar mig för att förenkla det hela följande tre faktorer: Tanken bistår beslutsfattaren med alla de argument, faktoider, cost-befefit-analyser, TCO-överväganden, plus-och-minuslistor och så vidare som behövs för att komma till ett rationellt beslut. Rationella beslut krävs ofta av den som ska hållas ansvarig inför andra. Rationella beslut lyder sällan ”den var röd” utan snarare ”beslutet överensstämmer med den från samtliga intressenter sammanvägda kravspecifikationen”. Känslan är den omedelbara känsla beslutsfattaren får i maggropen vid beaktandet av de olika alternativen. Det kan ibla...

Detta är det första året sedan födseln utan tillgång till båt för min del. Det är ju knappast så att jag ens åkt båt under de föregående åren men precis som den beryktade kossan vars tomma bås föranledde saknad har båtbristen föranlett viss patrullering av blocket. Så hittade jag den här. En fanfar väntar den som är snabb och smidig.