Nils Erik Wallman

Halvvägs på väg upp ur drömmen, mitt emellan vakenhet och sömn. Både här och där. En mycket givande plats. Jag hade hjärtat i vänster hand och hjärnan i höger. Känslan i vänster och tanken i höger. Så tog sig en sällsam diskussion sin början. ”Vad tänker du om känslan”, frågade jag tanken. ”Hm”, svarade tanken. ”Jag tänker inte på mycket på den – faktiskt. Så lite som möjligt om jag ska vara ärlig.” ”Vad känner du för tanken”, frågade jag känslan. ”Tanken bor här inuti mig. Hela tiden. När tanken lider så lider jag. När tanken triumferar känner jag glädje. Den bor hos mig men jag kan inte kontrollera den. ” Jag höll upp de öppna händerna framför varandra. Den röda, varma, pulserande känslan och den blå, flackande, oroliga tanken - ansikte mot ansikte. Känslan rörde inte en min. Tanken skruvade på sig. ”Men, skulle ni inte vilja förenas? Blanda er med varandra i en enhet?”. Tanken svarade snabbt och oroligt ”men då skulle jag ju försvinna!”. Känslan var tyst. Jag förde händerna långsam...

Intressant ordval. Planerar för. Från SvD idag.

Hindrar ditt tänkande från att leva livet fullt ut? Många svenska besväras av generande tankeverksamhet, men nu finns en lösning. Med trygghetsavtal hos oss blir du snabbt av med dina avarter och smälter lätt in i vilket sammanhang som helst. Är du extra egensinnig? Prova vårt Intense Moderation Programme – en intensiv upplevelse med vår patenterade stimulihämmande formula med mikroelektriska impulser som skickas trådlöst från våra coacher. Vi hämtar våra tankegångar från TI (TankeInstitutet), den ledande aktören inom tankegångscertifiering. Du kan välja bland TI:s olika tankegångsnivåer, från everyday (gratis) upp till scientific där du får tillgång till TI:s patenterade tankegångar till en fast månadskostnad. ©TankeInstitutet

Pengarna är nyckeln till låsningen. Så snart man börjar tänka tanken att avskaffa den personliga användningen av den så skadliga pengen så står man i samma kalla återvändsgränd. Ingen telefon, inget internet, ingen el, inga resor. Ingen mat, ingen sjukvård. Inget alls, nästan. Precis som det är avsett. Men det finns en sak man kan strypa omedelbums och det är den energitransaktion penningen är media för, den där man noggrant och tålmodigt vänder på slantarna, fruktar dess uteblivenhet och dyrkar dess intjänande. För vad är det värsta som kan hända? Vad blir det om pengen en dag skulle försvinna? Om banken skulle bestämma sig för att avkräva alla låntagare hela lånebeloppet och om alla skulle få sparken på samma dag. Vad skulle hända då? Skulle vi hjälpas åt, samlas och försöka överleva med gemensamma ansträngningar, upplåsta centrallager, adhocwifinät och en annan sparad droppe diesel till generatorn eller skulle vi låsa in oss och dö var och en för sig precis som vi blivit tillsagda? ...

När jag var i moppeåldern satt jag framför min gamla Spectravideo 328(forntida dator) – något som fört mycket gott med sig men som dessvärre gjort mig till något av en analfabet vad gäller förbränningsmotorteknik. De senaste åren har jag gjort mitt bästa för att om inte annat skaffa mig anledningar att reda upp situationen. I god konkurrens bör jag nog nu kunna titulera mig ledare i glöd- och tändstiftsligan här i Olsbo. Med det följer ett nästan tvångsmässigt serviceåtagande och bit för bit blir jag nu tvungen att lära mig hur dessa maskiner fungerar. Och en sak har jag begripit – bensinmotorn fungerar enligt principen om kompression. Bränsle och luft förs in i cylindern och kolven komprimerar på den lättantändliga gasen. Så – bang – antänds gasen i det för kolvens tillbakapressande mest gynnsamma ögonblicket. Man tillför alltså antändlig gas, kompression och ser till att tända gnistan i just det rätta ögonblicket för att få ut den kraft man vill ha ur motorn. Någonstans är det där vä...

Det är frågan, det. Om det ens är värt att gräva sig in i den materia som utgörs av de så kallade sakernas tillstånd. Jag menar – om vi ska reda upp allt det här, spjälka isär vad som hänt, när, varför, hur och på vems initiativ samt gud förbjude på under vems ansvar – då har vi ett par tre tusen år av räfst och rättating framför oss utan något som helst utveckling av vad som ju hela tiden varit det väsentliga. "Rekommenderas inte". Nej, jag tror nog att det bästa vi kan göra det är att skita i hela alltihopa. Skratta lite åt att vi blivit lurade och hitta varandra samma skrattsalva. En skrattsalva som hur brutalt det än låter arkebuserar de små fega stackare som hållit skrattet inlåst i en liten pyramidformad ask i årtusenden. "Våra härskare" Så det så! Ha! Härskare. Ojojoj. Får nog passa oss så att vi inte skrattar ihjäl oss på kuppen. Men det är ju det som är så fantastiskt. Vad vi har i vårt skratt är större än livet, sträcker sig över dödens gräns och - om vi s...

Man måste slå på strängen. Känslan av skapandet, när sinnets retning stiger till den grad att det måste ut. Vinner obeveklighet i kraften och strömmar i heta pulser. Skapande vågor. Skapandes precis vad som helst - eller liv i sin köttsliga analogi. Om vibrationen är oändlig måste vi ju skapa dess resonansfrekvens i tiden för att kunna uppfatta den ur den så kallade verkligheten.

Inget att tillägga, inget att kommentera. Så. Precis just så.

Frågan är inte: Är det relevant? Är det rimligt? Men i så fall… Utan snarare: Stämmer det? Samt i förekommande fall: Varför?

Två poler, ständigt i rörelse. Ett mellanrum att upptäcka, fylla och uppleva. Att spänna strängen mellan och skälva under de frekvenser som uppstår. Först söker vi oss så nära mitten av polerna vi kan. Vi tror att vi ska finna svaret om vi försöker smälta in, bli statistiskt försumbara och inte riskera att påverka medelvärdet. Noll. När detta inte fungerar försöker vi istället spänna strängen så hårt vi kan. Vi utmanar, bråkar och sparkar så hårt vi kan på de gränser som vi genom att tryckas mot dem lär känna. Så mjuknar vi. Formas. Tystnar. Kanske blir vi lite trötta. Börjar röra oss på den yta vi kan utan att drabbas av de hårda smällarna. Strykrädda. Jag vet inte om många blir kvar där. I värsta fall, kanske. Hela vår (väst)värld är ju mer eller mindre utformad för att konservera oss i detta kraftigt begränsade tillstånd. Det krävs som regel extraordinära händelser för att förmå en vuxen, nerdövad människa att spränga dessa ramar. I många fall är det sjukdom, dödsfall eller elände. ...

De bor där på insidan av tanken igen. Resorna. De är ju faktiska - de där milen i bil. Mil som inte känns sitt avstånd riktigt. Mil som låter sinnet leka för sig själv. Kravlöst. Men också frikopplat från tiden. Den är inte utmätt. Inte definierad. Inte styrd. Det har kanske vänt nu. Kanske förtätningen passerats och vad som pressats igenom enhetens nyckelhål istället tillåts expandera likt fantasiflubber för den respektlöst laborerande upplevaren. Kanske bor resans sträng i den inneboende förflyttning som sker alldeles av sig själv. I sinnets glasartade iakttagande av skådespelet och det tilltagande verklighetsbegreppet kring vad som invant betraktats som overkligt. Att fantasin bär en högre grad av verklig avsättning än den envetna strömmen av intryck med ambition att vrida tanken till manifestation av andras strävanden. De tillbakaryggande framträder som kulisser mot en brinnande verklighet. Själar som hålls fångade av rädsla för det frigörande utmanandet av den färdigtuggade kognit...

När man har mycket att göra får man mycket gjort.

Ett intressant klipp, detta. Talar om varför gemene (amerikanske) man inte vill släppa den officiella versionen av elfteseptemberhändelserna. Men det är inte just den saken som gör klippet sevärt enligt min ödmjuka åsikt. Det är snarare att den redogör för vad som händer i psyket på de som den där dagen såg vad som hände på TV. 24 timmar per dygn. Live. Och vad som händer när man hittar diskreptanser i vad man då tyckte sig se. För oavsett just denna specifika händelse - det är ju inte särskilt sällan som de bilder media sprider inte stämmer. Desto vanligare med motsatsen, faktiskt. Så frågan kring vad som händer när man vill släppa innebörden av bilden är ytterst relevant i vår tid. Det var otäckt några veckor, det ska erkännas. Det vred sig, alltihopa. Men från den punkten så blev det bra mycket bättre eftersom allt relativt enkelt får sin förklaring. Förr eller senare. Och sanna samband (sannband?) förnekar inte sig själva. Ligger i sakens natur. Traumatiserat tänkande, funnen på va...

Det var svårt att hitta folk som ville ta förtroendeposterna – det ska erkännas. Det renoverade statsskicket med direktverkande demokrati och dynamiskt utbytbart representantskap hade särskilt under de första åren slitit hårt på företrädarna. Man var utbytbar – hela tiden. Och allt man gjorde kunde följas. Eftersom de förtroendevalda under det tidigare statsskicket så flagrant brutit mot de folk de sade sig ha företrätt blev denna efterföljande generation desto hårdare kontrollerad av sina uppdragsgivare. Den som valde att arbeta som förtroendevald politiker på riksplanet fick helt enkelt finna sig i att ta sensorpaketet. Inte nog med att den enskilde representantens röst blev offentlig, alla dess förehavanden gick också att följa via Internet dels via det avtalsmässigt reglerande twittrandet och dels via den geolocationtjänst varje förtroendevald obligatoriskt skulle använda. Även samtalsloggar och korrespondens skulle enligt sensorpaketet vara fullt öppna om de inte uttryckligen märk...

”Du kan somna nu”, jag sjönk ner på de tre svala, svarta köksstolarna, invid varandra, inbjudande i sitt uppfångande av min trötta kropp. ”Du blir tröttare och tröttare, låt dina ögon slutas, låt kroppen bli tung”. Jag kände mig lätt, flyktig, erfor sensationen av att äntligen få somna. Och så somnade jag. Exakt i det ögonblicket vaknade jag. Av klockan och in i den vakna instansen av samma värld jag i drömmen befann mig i. Känslan var mycket underlig. Det var som att ha simmat upp genom ytan och vidare upp i luften. Intrycket växte med kilometerräknarens framfart. Egentligen är det ju kanske inte så konstigt. Livets reflektion på andra sidan är alltid där, oavsett på vilken sida man för tillfället råkar befinna sig. Den livslånga drömsträckan närmar sig den verkligheten in i minsta detalj. Vad händer när de är helt identiska?

Detta med att lyssna på andra. Att passivt konsumera andras budskap. Vi gör det hela tiden. Gör andras värderingar, uppgifter och agendor till våra egna. Vi tar ställning, sakligt, som vi uttrycker saken. Med utgångspunkt i en linje, ett argument, en sakfråga. Och så låter vi vårt logiska sinne extrapolera helheten i enlighet med den linje som pedagogiskt läggs för oss att ta för oss av. Vi fostras in i det. Vi får lära oss att lyssna på de vuxna. Att sitta still i skolbänken och att kväva våra uttryck. Vi får villkorad uppmuntran för att stillasittande inmundiga andras kunskap och att inte falla för frestelsen att låta det skapande eller intuitiva vara med i matchen. Skulle vi göra ett försök får vi smaka den mentala piskan. Ordning! Håll fan på er ungar, annars blir det kaos! Vi har fått lära oss att vad vi hör från massmedia är sanningen. De budskap, historier och långkörare som kablas och trycks ut blir vår gemensamma plattform för diskussion, tyckande och dömande. Våra åsikter for...

Ja, det ser ut som skit. Verkligen. Men någonstans måste man ju börja. Faktiskt. pantad.se

Detta är ett förfabricerat meddelande som automagiskt blivit publicerat på den symmetriska tidspunkten 2011-11-11 11:11. Jag har funderat mycket på den där tvåan i början. Och nollan, förståss. Är det så att det är summan av varje tvåsifferställ som är symetrisk - 2+0 = 1+1. Vetehundan. Om det inte var för att jag förföljts av 11,22 och 33 sedan jag fyllde just 33 så hade jag nog inte ens övervägt tanken på att denna dag är en viktig sådan. Jag tror inte att himlen kommer att falla ner och förhåller mig till och med skeptisk inför den så ivrigt framhärdande kärnvapenkatastrofhypotesen. Jag har en helt annan idé. En önskan som känns som en tanke. Något som på sitt eget lilla vis byggts upp på insidan av mitt medvetande. Det händer något med människan. Vi blir varmare och gladare. Och kanske blir vi det riktigt ordentligt i dag. Många älvor i arbete, i alla händelser.

"Kunskap är makt". Inget kunde vara mera sant. Men vad är det för makt, egentligen? Är det inte så att vi lär oss en hel del saker som slår ut vår intuition och känsla för hur det förhåller sig. Att vi lär oss sådant som dövar våra instinkter och murar in oss i ett logiskt fackverk med syfte att hålla känslan i schack. Kunskap må vara makt, men frågan är om det gamla citatet inte snarare syftar på den makt det innebär att formulera den kunskap man ger åt mänskligheten att lära sig.

Jag tyckte den här händelsen var ganska underhållande, faktiskt. Särskilt mot bakgrund av gårdagens inlägg om finansiell marknadsraseringsturordning å denna blogg. Provtryckning. Från SvD.se i vanlig ordning.

Jag har i större delen av mitt liv på ett eller annat sätt föraktat ytlighet och sett det som uttryck för något negativt. Varför förställa sig, klä upp sig, sminka sig eller på andra sätt impersonera något som inte fysiskt tillskrivit den kropp man tilldelats att genomleva livet i? Jag har sökt skönhet. Naken skönhet - och, jo det var ju sant. Den var naken när jag fann den. Men i den upptäckten bor också en annan insikt. En av de där läckra korsbefruktande insikterna som så underbart vänder möjlighetens tanke. Den om att man inte bara är den man är utan man är den man vill vara. I var och en av oss bor en stjärna. I var och en bor ett geni. Var och en av oss är en mästare på sitt eget sätt. Jag tror på fullaste allvar inte att någon av oss hade varit på denna plats i denna tid om inte så var fallet. vi bär på fantasier, sånger, tankar, känslor och bilder som vi söker att ge uttryck för. Vi har alla vår egen saga. Och för att kunna berätta våra sagor för andra måste vi kanske kunna anv...

I den intereuropeiska sektionen för sammhällsdestruktion och jämnavägenförettenhetligtstyreavvärlden följer man turordningsreglerna till punkt och pricka. I den ordning de så kallade demokratierna så att säga anses ha uppstått. "Redan de gamla grekerna var pantade". "Alla vägar bär till Rompuy". "Vad är det som stinker i bankdistrikten? Det är sannolikt grillad Frans-os".

I går skulle jag hålla en liten presentation och ombads presentera mig själv. Jag berättade då i korthet om min boendesituation, kontexten ur vilken jag hamnat på det pågående mötet och i korta drag om attributet på kopplingen som i just detta fall drar 1,5-2 liter per distansminut och har en osedvanligt lång planingströskel. Det kollektiva avseendet fästes huvudsakligen på mina yrkesmässiga härjningar och det är ju ofta på det viset. Och då menar jag inte just i mitt fall utan ytterst generellt. Om vi tar del av andras åsikter eller iakttagelser via till exempel vårt högt aktade och älskade ludermedia (jo, du läste rätt; jag använde mig av ett kraftuttryck) så får vi ofta två (möjligtvis tre) attribut på de personer som tillfrågas i stora frågor av typen ”vad tycker du om det höjda bensinpriset”, ”går du på någon diet” eller ”vad brukar du dricka till midsommar”. Några (fingerade) exempel: ”Det är kostsamt att fylla sina tankar”, Herbert Oktan 95, Gulfköping. ”Jag äter helst bananer”,...

Och i den så kallade fredsunionen står fordom romare inför rakhyvelns oöma hudvårdsbehandling. Nästa! I övrigt detsamma som tidigare inlägg.

Inte helt oväntat ira'n av orakade araber. Avsiktsförklaring. Förklaring behövs knappast. Att detta påstående skulle vara sant äger nog precis samma sannolikhet som att påståendet om dess påstådda sanning äger något annat än sannolikhet. Gissningsvis. Jag tror inte någon tänkande människa går på det, faktiskt. Frågan är bara hur många som vågar tillkännage sitt tänkande. Men det ger sig.

Om vi provar att skifta polaritet på några vanliga så kallade kraftuttryck: Helvete – jag har vetskap om helheten! Fan - supporter, stöttare, anhängare! Skit – näring! Idiot - I do it! Omöjlig - o så möjlig! Och så vidare...

Tjenare, grabbar! Och Annica. Allt bra? Härligt att höra, härligt att höra. Jo, jag sammankallade det här mötet på lite kort varsel – ber om ursäkt för det. Men – ja, ni har säkert redan gissat. Vi sparkar igång nu. Själv tycker jag faktiskt att det ska bli ganska kul. Jag vet att det kommer att kunna bli lite turbulent kanske även för oss men i det stora hela ska vi bara springa första sträckan, sedan tar andra över. Vi ska bara se till att få dem ut ur sina pantade lägenheter och kåkar och börja ”make some noise” så att säga. Så belys klyftan. Gör den absurd. Och dra åt tumskruvarna. Ungefär en bank i veckan blir det – samma som i alla andra länder. Ni får en blänkare någon dag i förväg. Det blir precis lagom för att skapa tankerörelse och frustration men inte tillräckligt för att åstadkomma några större kapitalrörelser. Tack för att ni kom – vi ses på onsdag igen! Det är bara en provokation – alltihopa. Från folkomröstning av/på i Grekland till sparka-2000-pers-och-köp-takvåning-til...

Dags att sätta ner foten. Dags att träda ur skuggan bak det av massaproduktion stinkande Gävle och blicka framåt för Sandviken som naturligt ödesbestämda fokalpunkten för området från Gävlebukten till Falun, Från Ockelbo till Tierp. Region Sandviken. Svenska Kommuner har under lång tid underlåtit att upprätthålla sin geografiska suveränitet. Det finns i dag mycket få kommuner som utmanar de givna kommungränserna och faktiskt bedriver en territoriellt expansiv politik. Skada, egentligen. Sandviken har allt vår omvärld behöver. Vi har ett rikt kulturliv, framgångsrikt näringsliv, en vacker dialekt och häpnadsväckande arkitektur. Det är vår skyldighet gentemot vårt närområde att sprida möjligheten för andra att även de leva den Sandvikska drömmen.   Vi måste stå upp för vårt kulturella särdrag och formulera om kommunens vision från att ”vi gör varandra bättre” till ”vi gör andra bättre”. Svårare än så är det inte. Expansionen inleds i öst-västlig riktning genom att vi annekterar Forsb...

Sverige är en stat. Inför statens innevånare är staten ett förkroppsligande av allt som tillhör folket i egenskap av innevånare. Staten är alltså inför folket just folkets. Inför överstatligheten är staten en påse med naturtillgångar, stadskassa och innevånare. En handelsvara på den geopolitiska kohandelns altare. Dåliga nyheter: Sverige som det presenterats för innevånaren finns inte. Sverige är något helt, helt annat. Goda nyheter: Grycksbo, Skyttorp, Hede, Hörby, Faxan, Hållan, Skärplinge, Rätan och andra platser av liknande magnitud finns. Och med rätt inställning blir de exakt vad de utger sig för att vara.

Man ska aldrig dra alla över en kam, sägs det. Men tre – det borde väl kunna gå ganska bra, eller hur? 1. De livrädda. Här finner vi de som är rädda för själva livet och det oförstörda livets innebörd. Dessa har en stark och nästan fobisk aversion gentemot närhet och värme. De kan inte hantera humor såvida den inte är drypande iskallt satirisk. Givetvis har även dessa människor sex men det handlar då om olika former av självuppfyllande, energireglering och allt annat än kärlekstoner. Vi finner denna art högt i samhällspyramiden. Den kalla sorten. Den som aldrig älskats och som gör precis allt för att ingen i världen heller ska kunna uppleva äkta kärlek eller lycka. Av subversiv rättvisa, så att säga. 2. Så har vi de skrämda. De som skrämts in i sin offerkofta och sitter där och huttrar. Som i allt som sker finner en anledning till att utveckla sitt martyrskap. Ur offerrollen växer ett slags värme. Ur den uppmärksamhet man lyckas dra till sig kommer ju ett slags kärlek, ändå. Allt man v...

Den västerländska människan. Född in i en kultur som kanske är lite speciell när allt kommer omkring. Urpressad likt en tvättsvamp från dagisåren till konvergens med hög sugförmåga att sedan törstigt dra åt sig det av samhället ålagda värderingarna att göra nytta, leva miljövänligt, göra rätt för sig, vara framgångsrik och äga de rätta ägodelarna. Men vadfan - alla äger ju rätten till sin existens ändå. Daniel Nyström, flitig ledarskribent på GD och en av de människor jag mest gediget föraktar för hans totalt indoktrinerade skriverier lämnade en intressant upplysning häromdagen. En upplysning jag inte kände till. Under 70-talet talades det om att jorden, om den brukades lite mer rättvist, skulle kunna föda ungefär 17 miljarder innevånare. I dagsläget kämpar vår kära elit allt vad tygen håller för att decimera jordens befolkning. "Du ska veta din plats". "Du är egentligen värdelös". "Du ska göra rätt för dig". "Du är född med skuld". "Arvssyn...

Det finns ingen anledning att blint förakta Greker för att de inte helt ut inordnat sig i slavledet under pengaproduktionen. En pengaproduktion som ju går till så att alla pengar skapas genom att skulder skapas. Jag tror nog snarare att man får ta och ta av sig hatten. Särskilt eftersom att man som enda land i EU faktiskt folkomröstar kring något som är av betydelse för just folket. Demokratins vagga, var det visst... Skuld hit eller skuld dit. Från SvD.se idag.

Ondskan. Smärtan. Finns den där för att lära oss eller finns den där som en utmaning för oss att besegra? Det är ju sant att smärtan är det som lär oss mest. Och eftersom vi är här för att lära är ju smärtan och den ondska som bygger den av någon slags vikt. Mest sannolikt finns inget universellt svar. Kanske är det olika för var och en. Kanske ändrar sig svaret med tiden. Och relativt sannolikt innebär antagandet av utmaningen att bekämpa det man för tillfället betraktar som ondska någon form av återkoppling i form av smärta. Kanske med syfte att lära och se andra former av ondska. Gott och ont. Höger och vänster. Smärta och njutning. Visst, de finns här. De är vad vår värld är skapade av. Men samtidigt finns ju inget av dem utan sin motpol i detta utrymme mellan de poler vi skapat för att få möjlighet att lära oss vad det nu är vi beslutat lära oss. Och vidare; om ondskan och dess smärta inte längre erkänns - vad händer med njutningen och glädjen? Slukas de bägge i det villkorslösa l...

Vi är väldigt sjuka, det råder inget tvivel om den saken. Vad det heller inte råder något tvivel kring är att det finns ett mycket litet antal företag som tjänar väldigt, väldigt stora pengar på att vi är sjuka i den omfattning som vi är. Företag vars uppkomst står att finna i samma industrikomplex som till exempel tog fram cyklongasen. Talas inte så mycket om den saken. Eftersom de företag som representerar media också ägs av ungefär samma fåtal människor. Och skulle de gola så går de snabbt i konkurs för bak all teaterns ridå står dockteaterns verkliga härskare, de gamla hederliga bankfamiljerna och deras religiösa och militära umgängesvänner. En timme eller så i väntrummet på det lokala sjukhuset medger möjlighet att läsa tidningen Doktorn – ett magasin för alla de miljoner sjukvårdsberoende Svenskar som lever sitt liv i en värld av symptom, diagnoser, medicinlistor, högkostnadskort, återbesök på vägen till utförsäkring. Det är nog lätt att fastna där. Att hamna i en situation där h...